Inlägg från: Anonym (man) |Visa alla inlägg
  • Anonym (man)

    Är MIN man otrogen?

    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 10:11:46 följande:

    Halva veckan har gått. Känns sisådär. Varken till det bättre lr sämre. Märker dock att barnen tjoar o är glada av att pappa inte jobbar så mycket längre. Alltså denna lögn till barnen är ju värst!

    Vi hjälps åt med allt hemma, precis som vanligt. Jag bryter ihop, han försöker trösta. Ibland går det, ibland blir jag bara ännu mer arg då det är han som får mig att bryta ihop.

    Vi har varit på samtal tillsammans och samtalsterapeuten säger att det kan vara bra att jag öppnar upp mig, men min man säger att jag absolut inte ska säga något till Maria, min en av mina bästa vänner. Jag förstår varför, för hon skulle gotta sig då hon själv har ett trassligt förflutet då hon själv bla skaffade barn med ett KK.

    Och min samtalsterapeut säger att jag inte ska säga något till någon, för att det kommer att skada mig ännu mer nu när allt fortfarande färskt. Så jag vet inte. Samtalsterapeuten säger även att jag borde slänga ut min man, han kan flytta hem till en släkting om det blir för dyrt att bo på hotell.

    En månad har gått, och jag ser inget ljus i denna långa tunnel. Jag förstår att det kommer ta tid, tid till att hitta min livsgnista och tid till att komma vidare. Jag tänker mer o mer, blir argare och argare. Igår så kände jag bara att jag ångrar allt med honom. Allt! Jag önskade att jag blev påkörd av en bil och dog, och att han själv var tvungen att berätta för barnen varför deras mamma avslutade sitt liv. Men jag kan inte vara så egoistisk, jag har två barn jag älskar. Vill jag se min man lida. Ja då kanske jag ska lämna honom och börja om? Jag måste tänka på våra barn. Det är inte deras fel.


    Din man försöker bara skydda sig själv och din terapeut har rätt i att han borde dra för annars kommer han dels försöka påverka dig i dina beslut (som tex att prata med andra) och dessutom göra det svårt för dig att läka i lugn och ro.
  • Anonym (man)
    Smecker skrev 2020-03-26 16:24:16 följande:
    Det jag främst avser är undersökningar som mäter hur många par som går isär inom ett år efter otrohet. Det finns även undersökningar som mäter efter ett antal år, men efter vad jag minns är det ingen större skillnad där. Baserat på detta är det en vedertagen teori inom familje- och relationsforskning att par som håller ihop trots en otrohet skapar starkare band och sammanhållning.

    Du får leta lite själv, jag har manglat sociologi i en vecka nu, orkar inte med fler vetenskapliga arbeten. Jag kan rekommendera Scopus.
    Tack, ska kolla
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 15:00:53 följande:

    Har fått insomningstabletter men vaknar ändå flera gånger varje natt, dock känner jag mig mer utvilad när jag vaknar fastän jag vaknar under natten.

    Sertralin fick jag utskriven men ska ta en halv tablett.

    Just nu så vet jag inte vad som är bäst. Döva allt lr leva och må skit.

    Funderar på vem jag ska berätta för. Och hur, när.. alla är ju så upptagna med sitt. Sen Corona. Nästan alla har blivit permitterade så dom mår ju oxå skit just nu.

    Det har kommit så långt att jag tom tycker det är jobbigt att sätta min fot utanför dörren. Känns som alla vet om att jag bor med en man som varit otrogen i tre år.


    Har du egen terapi eller bara gemensam?
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 13:46:21 följande:

    Hur vet jag att mina vänner är mina vänner? Känns som att jag inte har nån just nu. Att jag är ensammast i hela världen!

    Denna skam jag känner, fyfan!


    Alla dina känslor är full normala, låter som att du är i reaktionsfasen, man mår skit då alla känslor öser fram och miljoner tankar snurrar runt i skallen 24/7, hjärnan blir helt utmattad.

    Men skammen är lite bekymrande, vanligt att känna lite skam över att ha varit lättlurad naiv, etc, men du verkar känna väldigt mycket skam. Är du så i övrigt oxå, ställer höga krav på dig själv, vill inte prata motgångar med andra? Ingen kritik, människor är olika på det sättet, vissa pratar öppet om sina problem med andra, andra är väldigt privata med sånt.

    Egen terapi vore nog inte dumt om du inte redan har det, bara att få prata av sig gör mycket, Man samlar på sig så mycket vrede, ångest, sorg, etc... blir som en tryckkokare, viktigt att man har en ventil så man kan pysa ut lite.
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-26 17:52:28 följande:

    Jag har egen samtalsterapeut och sen har vi en tillsammans. Olika ställen och olika personer.

    Det är den jag har själv som tyckte jag inte skulle säga nått tilö någon, och den vi har tillsammans tyckte jag skulle berätta för någon annan. Dubbla budskap..

    Ja, jag hjälper gärna andra. Alla kommer till mig när det är något. Medans jag själv håller allt för mig själv. Alltid varit sån. Därför jag har svårt att öppna upp mig för andra. Därför jag skäms så nå otroligt över denna situation. Att jag varit så värdelös i egna mans ögon att han var tvungen att vara otrogen.


    Det förklarar ju varför du har så svårt för att tala med någon. Men tro mig det ÄR extremt viktigt. ALLA ältar i såna kriser, det är naturligt. Man blir som en repig skiva, men bra vänner förstår anledningen och har tålamod. Mina hade det iaf. Om inte annat så har såna här kriser en tendens att visa vilka som är verkliga vänner och vilka som inte är det.

    Känslor är ju irrationella, men någonstans innerst inne (din logiska sida)  måste du väl ändå förstå att du inte har någon som helst anledning att känna skam. Det enda "felet" du gjort är att lita på din partner, och det är ju något alla normala människor gör, annars skulle man ju aldrig blivit ihop. Det är ju en risk alla tar när man släpper någon nära inpå. Att vissa sen väljer att missbruka det förtroendet och sårbarheten kan ju inte den drabbade någonsin klandras för.

    Mao nej du har inte varit värdelös, du har agerat som alla normala människor gör och litat på din partner. Det är HAN som varit värdelös som utnyttjat det. Och så kommer alla andra se det oxå. Och nej han var inte tvungen att vara otrogen för att du var värdelös, han valde det av egoism, för att han ville ha tryggheten i ert förhållande och dig OCH spänningen otroheten gav. Han ville äta kakan och ha den kvar.

    Myten om att människor är otrogna pga omständigheter hemma är inget annat än en myt, dels för att människor är otrogna både i bra och dåliga förhållande och dels för att alla förhållande har ups and downs, alla människor kan fantisera om saker, alla människor kan känna attraktion till andra, alla kan ha tråkigt, etc... men alla går ju inte ut och är otrogna. Så omständigheterna är aldrig avgörande, det är hur personen som var otrogen HANTERADE omständigheterna som avgör hur man agerar.

    Så faktiskt hade du ingenting att göra med hans val att vara otrogen, han hade andra alternativ men valde otrohet.
  • Anonym (man)
    molly50 skrev 2020-03-30 17:20:57 följande:
    Vet du. Till att börja med så tycker jag att du ska berätta för någon om det här. Du behöver få allt ur dig.
    Sen tror jag att du även behöver sätta dig ner och prata med din man.
    Du behöver svar och han ska vara transparent och ge dig sanningen.
    Om ni överhuvudtaget ska kunna gå vidare så måste han vara ärlig om precis allt.
    Annars kommer det nog inte att gå. Då kommer du att fortsätta älta och fundera på vad som gick fel.
    Och jag tror även att du ska berätta för din chef. Hon verkar förstående som ringer och undrar hur du mår.
    Vad du än gör så håll inte allt inom dig. Det kommer bara att få dig att må sämre.
    Du har ju redan tagit ett första steg och berättat för oss här.

    Kram och lycka till! 
    Jag tycker tvärtom att hon inte ska ha kontakt med honom alls tills hon läkt. Just nu ska hon bara umgås med människor som har hennes väl i första plan, och som kan på det objektivt. Det är han inte rätt person för.

    Om hon snackar med honom nu, hur vet hon att hon får sanningen och inte bara en massa BS i syfte att få henne att förlåta? Du vet ju själv hur det är med otrogna människor och sanning. Är det inte lite naivt att tro att han kommer berätta sanningen bara för att hon behöver det?

    Dessutom är hon just nu väldigt skör, ur balans och under väldigt starka känslor, inget bra läge att ta beslut åt något håll.

    Att hon ska ta hjälp av andra håller jag däremot med om, ju fler desto bättre.
    Men honom tycker jag inte hon ska ha kontakt med öht tills hon är i balans igen.
  • Anonym (man)
    Rudbeckius skrev 2020-04-09 13:29:27 följande:

    Han kanske berättade som det var, inte för att trösta? Och lite bra sex kan vi ju alla behöva.

    Dålig sex är inte bra för ett förhållande i längden. Man är naturligtvis båda ansvariga för hur man har det i sängen, men du lägger alltså som alltid ansvaret helt och hållet på mannen? Som vanligt ber jag dig bedänka och besinna dina svar och göra dem könsneutrala. Du ser så olika på situationer utifrån dina genusglasögon. Äkta jämställdhet är mer nyanserad. Du hade aldrig kallat en otrogen kvinna för svin, du hade gratulerat till att hon tog sig bort från den tråkiga mannen och levde ut sin härliga sexualitet.... Flört

    Jag instämmer med dig om att det är viktigt för TS att kunna prata med någon klok vuxen om detta prpoblem ur olika vinklar. Helt OK om det ska ske diskret och som hemlighet om TS känner för det. Psykolog kan vara skönt och neutralt.

    TS och mannen kanske äger bostaden tillsammans eller står på kontraktet tillsammans. Sedan många årtionden är det alltså inte så som du råder att TS kan beordra mannen att flytta därifårn, de behöver ha en vuxen ömsesidig överenskommelse om hur de ska göra med boendet. Otrohet är inte olagligt eller ett kontraktsbrott sedan 1960-talet. 

    Du kan inte heller enkelt anta att det inte blir bättre av att de bor under samma tak. Du utgår från egen histrionisk och ojämställd människosyn. Inom konfliktforskning är det tvärtom bra att man samagerar och träffas. Konflikter kan förvärras av avstånd. Ömsesidiga separationer unde rviss tid med överneskommelser om hållpunkter och frågeställningar tror jag är en bättre väg om man vill ha olika alternativ öppna ett tag.

    De behöver ha barnen i första rummet, där är vi ense. Men enligt svenska lag och Barnkonventionen har barnen rätt till båda sina kärleksfulla föräldrar och deras släkter. Du kan inte som du skriver se det som att barnen ska var hos mamma automatiskt. Det är inte bra för barnen och det är inte rätt att tänka så gammaldags.

    Man ska nog inte heller råda någon att strunta i närståendes känslor. Vill du att dina närstående ska strunta i dina om du gjort bort dig? Vi har tidigare pratat om din förkärlek till fördömanden, kontrollbehov och att sätta dig själv i första rummet. Man anar att du har genusglasögon på dig även här. 


    Haha, säger killen som tyckte det var ok att pappan satte på dotterns kompis och gjorde henne på smällen och sedan krävde att hela familjen skulle acceptera barnet utan att blinka Drömmer

    Jadu Rudis, det förvånar mig inte alls att du tycker som du gör, din moralkompass är ju en aning skev.
  • Anonym (man)
    Smecker skrev 2020-04-11 19:58:51 följande:
    Det är också ett alternativ. Tyvärr är det för många ett känsligt ämne, TS verkar ju ha en finit inställning till det hela så det är inte säkert att "ta upp problemet" hade tagits särskilt positivt emot. Förhoppningsvis känner TS och hennes man varandra på den punkten. Jag tror knappast att otrohet är var persons förstahandsval när något saknas i sexlivet, men ibland kan det synes som att det står mellan otrohet och skilsmässa när det kommer till att få ett tillfredsställande sexliv, och alla är uppenbart inte beredda att ta till skilsmässa.
    Är inte det som att säga att.... att låna pengar av sin kompis kan vara ett känsligt ämne för många, och kompisen har ju en ganska finit inställning till att låna ut sina sparpengar så det är inte säkert att "ta upp problemet" hade tagits särskilt positivt emot så därför snodde man pengarna istället. Jag tror knappast att sno kompisens pengar var personens förstahandsval. 

    1) Är att ämnet är känsligt en bra ursäkt för att bedra sin partner? Ska man inte kunna prata om känsliga saker med varandra?

    2) Om man tror att ens partner inte kommer se det på samma sätt som man själv gör, är det då ok att gå bakom ryggen på personen?

    3) Är det ok att tvinga sin partner att leva i en lögn för att man själv hellre ville vara otrogen än att skiljas?

    Kort sagt, är det ok att bedra någon för att det är bekvämast så för en själv?
  • Anonym (man)
    Anonym (kapten) skrev 2020-04-14 06:45:38 följande:

    Har han inte fått en avsugning under hela er tid tillsammans?? Då kanske det inte är jättekonstigt att man börjar leta lite eller?

    Menar inte att vara okänslig eller så, men att inte få oralsex skulle vara en dealbreaker för mig. 


    Då kanske du redan från början borde vara tydlig med att om du inte får som du vill hela tiden så kommer du knulla nån annan så får personen själv avgöra om hon vill göra en deal med dig, eller hur?
  • Anonym (man)
    Whisp skrev 2020-04-13 23:14:05 följande:
    Vad läste jag precis? ????
    Rudis hade en egen tråd där han beskrev ett drama från en serie som han följt och bad folk tycka till. Och när folk inte tyckte som han gjorde (han tyckte tydligen det var helt ok att göra så) så vart han sur och började hoppa på alla som skrev.... urlöjligt
Svar på tråden Är MIN man otrogen?