Djup och äkta kärlek till en man och samtidigt åtrå och kåthet till en annan

Det här ämnet är så sjukt intressant och samtidigt kan jag inte sluta fundera på det... 

Min fru ser mig som det första, alltså "djup kärlek" och bla bla. Hon skulle inte lämna mig i första taget, om hon är otrogen vet jag naturligtvis inte, jag tror inte det men skulle inte bli förvånad om hon var det heller. 

Samtidigt är jag attraktiv och utstrålar manlighet till den nivån att jag utan större problem kan hångla upp en kvinna på dansgolvet eller charma en kollega hela vägen hem till hennes hotellrum. Skulle alltså kunna ha en KK eller älskarinna om jag ville. 

Men ... jag vill inte. Jag känner liksom inte någon attraktion till andra kvinnor när jag är i en relation. 

Min fru känner oftast ingenting när vi har sex, hon vill bara att det ska vara över så att jag får mitt roliga. Samtidigt har vi pratat öppet om det här och hon saknar också ett bra sexliv. Jag har massor av roliga idéer på att prova nya saker jag skulle vilja genomföra men hon vill ingenting. Hon har sagt att hon helt enkelt får acceptera att leva utan ett tillfredsställande sexliv. 

Tidigare så såg jag detta som tecken på att jag inte dög som man, att jag var oattraktiv osv men så är det ju uppenbarligen inte. Däremot finns det ingen attraktion mellan mig och min fru. 

Frågan är om jag trots allt ska släppa lös henne och öppna förhållandet. Det känns ganska långt ifrån mina värderingar och jag vet inte om jag skulle må bra av det, egentligen. 

Att skiljas skulle å andra sidan leda till en massa lidande det också, inte minst hos barnen, samt sämre ekonomi etc. 

Tankarna bara far runt och jag har svårt att bestämma vilken väg jag ska ta... 

Håller med dig helt i det du skriver. Även jag tänder på tanken av att se min sambo ha sex med andra. Att hon tänker på andra när vi har sex verkar vara mer regel än undantag om man läser här på forumet. Det svåra är väl det där med känslor i det långa loppet.Du kanske inte har behovet, men det kanske din fru har. Har du frågat? Skulle du vilja öppna upp ert förhållande?

Jag menar att hon inte är attraherad av mig längre.

Det sjuka är att hon fortfarande tycker att jag är attraktiv rent objektivt och hon är väldigt svartsjuk av sig, men hon går inte igång på att ha sex med mig. 

Tror många kan förstå att man kan älska och vara förälskad i flera personer. Men vad händer när det sexuella helt försvinner med partnern? Man älskar sin partner men är inte alls sexuellt attraherad av den. Hur löser man det? Öppet förhållande, absolut.

När du säger att det inte finns någon attraktion mellan er menar du att hon inte är attraherad längre? Eller har du också tappat attraktion för din fru? Själv tänker jag lite som att i början av ett förhållande är sex och kärlek starkt förknippade, och då skulle ett öppet förhållande vara destruktivt, men när man varit tillsammans i tjugo år och passionen svalnat fast den icke sexuella kärleken djupnat, då kan det vara lättare att skilja sex och kärlek åt. Det hänger ju förstås på vad din fru verkligen känner, men som Oerhörd skrivit om på forumet så verkar det kunna ge en nytändning för sexlusten att öppna upp förhållandet. Jag är nyfiken men fortfarande fundersam om det går utan att det påverkar känslorna för ens partner. Å andra sidan skulle jag inte ha svårighet att ha sex utan känslor så varför skulle inte min fru kunna känna likadant? Men som du har jag inget behov av att träffa andra.

Vad är det farliga med att få känslor för någon annan? Din fru vet säkert liksom du hur förälskelse fungerar, och hur den skiljer sig från en väl underbyggd kärlek. Det är bland det bästa jag vet att bli förälskad! Den där pirriga känslan och alldeles blinda åtrån är inget jag vill leva 40-50 år utan! Det får mig inte att bli irrationell dock, jag vet precis vad jag har med min man och varför jag älskar honom, och jag vill inte ha det med någon annan. Förälskelse är övergående, min överenskommelse med maken står fast. Jag vet att jag blir förälskad i honom nästa eller nästnästa gång. (Pratar i jag, men det här är sådant vi diskuterat mycket och är överens om såklart.) Är bara grunden stabil och alla känslor tillåtna och uppmuntrade så är det knappast till nackdel att ha en förälskad man, då går han ju omkring alldeles lycklig och konstant småkåt och det spiller såklart över på mig också så bara att dra nytta av det :)

Jag är gift med en man som jag känner djup, uppriktig och innerlig kärlek för. Vi har ett fantastiskt partnerskap. Men jag känner ingen sexuell åtrå till honom. 

Däremot upplever jag all tänkbar åtrå och kåthet tillsammans med en annan man. Jag får kuk och blir knullad så att det räcker och blir över. Men jag känner ingen samhörighet med honom. Jag skulle aldrig älska honom som jag älskar min man. Han är enbart en tillfredsställande testosteronbomb. Inget annat. 

Min man försöker jag hjälpa sexuellt med hand och mun några gånger i veckan. Ibland även vaginalt. Men det ger mig ingen sexuell tillfredsställelse mer än att jag gläds över att han får utlopp för sin sexualitet. 

Det här fungerar för mig. Min man vet inget om min älskare och jag tänker låta det förbli så. Det fungerar bra för oss. Jag tar hand om honom och vi har ett bra liv tillsammans. 

Har någon annan ett liknande arrangemang? 

Det låter härligt och jag skulle inte ha något problem med att min fru fick känslor (särskilt sexuella!) för en annan man bara jag kunde vara säker på att hon inte inte tappade känslorna för mig. Det låter som du har bra koll på det - upplever du aldrig att dina känslor för din man påverkas negativt av du blir förälskad i en annan? Och när du är så där småkåt och lycklig vill du då ha sex med din man också? För mig skulle det nog som du säger spilla över men jag kan tänka mig att för en del så vill de bara vara med den de är förälskade i och ingen annan. Jag är väldigt sugen på att testa att göra som ni men jag vill vara säker på att det jag och min fru har inte skadas eller påverkas negativt. Vi har en väldigt stabil grund men det här är helt nya farvatten så hur vet man?

Du kan du aldrig vara säker på att din fru inte tappar känslorna för dig. Det är sånt som händer även i monogama relationer. Nej, jag upplever inte att känslorna till min man påverkas negativt, däremot blir jag fylld av kärlek och tacksamhet gentemot honom som tillåter mig att känna och leva fullt ut. Jag vill ha sex med min man också, särskilt när jag är förälskad. Med förälskelsen kommer (hittills iallafall) alltid förstärkt/fördjupad kärlek till maken. Du kan naturligtvis inte vara säker på att det du och din fru har inte skadas eller påverkas negativt. Kan du vara säker på att det inte gör det av att ni fortsätter precis som ni gör nu? Helt säker? Hur vet du?