Hur får ni med småbarn ihop vardagen?

Tack! Är en orolig person och rädd för allt haha.. 

Jag har möjlighet till flex men inte min sambo som jobbar otroligt mycket (egen företagare). Tror som du och många säger att man får planera ordentligt bara. Men är svårt att se det framför sig när man inte har barn! Vill ju inte bara få det att fungera, vill även att det ska kännas bra och inte stressa ihjäl mig! Och ha tid för relationen.. Ah! Kanske inte är redo ändå?

Det jag tänker med barn är inte så mycket tiden det tar utan mest att man ju aldrig har tid själv, för exempelvis stall m.m. Det är där det krockar lite för mig.

En annan rädsla jag har, är hur relationen blir när man får barn.. hur man fortsätter vårda den.. 

Detta påhittade "livspussel".... Vi gör det så mycket svårare för oss än vad det är. Vi har moderna hjälpmedel till allt, dagis finns och bi har ofta inte mer än två barn. Gå hundra år tillbaka och inga direkta hjälpmedel fanns, ingen direkt barnpassning och familjen hade åtta ungar. Skärpning och sluta gnäll. Och tycker du stt en häst går före barn så kan man bara säga grattis till globalismen som lyckats hjärntvätta dig bra.

Vi har sex barn(som inte gått på dagis), men inget "livspussel". Vi gör inte livet svårare än vad det är och ser inte motgångar som slutet av världen. Vi inser också att livet är flytande och var sak har sin tid, dvs mer ansträngande perioder kommer inte att vara för evigt. Man hanterar det, sitter still i båten och sedan är det vips över.

Dessutom kan du ta i betänkande att det inte är meningen att vi ska ha två heltidskarriärer och samtidigt ta hand om barn och hem(och dessutom ta haaand om oss själva med träning, hobbys, vänresor och denna eviga egentid). Du kan välja att ställa dig utanför den bestämda mallen.

Jag har 4barn i åldrarna 1-9år

2 av barnen har aktiviteter 4 dagar i veckan

Sambon tränar och tävlar ca 4dagar i veckan. Han jobbar hel tid.

Jag tränar 6dagar i veckan mina dagar startar 05 och brukar lägga mig tidigast 23 då dagens alla måsten är klara :p Jag har dock valt att plugga 100% på distans nu och ha de minsta hemma lite längre. Men barn nr 3 har börjat gå lite på förskolan.

Mitt liv är super stressigt men jag trivs med det. Ja brukar säga att ja e skadad, om ja har en timme som jag inte vet vad jag ska göra på så får jag ångest.

Det som ja tycker är jobbigast är allt bil åkande fram och tillbaka vi bor ca 2 mil utanför "stan". Jag snittar ungefär 150-200 mil i veckan och då är inte sambons tävlingar inräknade som vi brukar kolla på om dom är nära då blir de ytterligare 20-30mil.

Men man får det att funka på något vis löser sig allt :)

Jag har 4barn i åldrarna 1-9år

2 av barnen har aktiviteter 4 dagar i veckan

Sambon tränar och tävlar ca 4dagar i veckan. Han jobbar hel tid.

Jag tränar 6dagar i veckan mina dagar startar 05 och brukar lägga mig tidigast 23 då dagens alla måsten är klara :p Jag har dock valt att plugga 100% på distans nu och ha de minsta hemma lite längre. Men barn nr 3 har börjat gå lite på förskolan.

Mitt liv är super stressigt men jag trivs med det. Ja brukar säga att ja e skadad, om ja har en timme som jag inte vet vad jag ska göra på så får jag ångest.

Det som ja tycker är jobbigast är allt bil åkande fram och tillbaka vi bor ca 2 mil utanför "stan". Jag snittar ungefär 150-200 mil i veckan och då är inte sambons tävlingar inräknade som vi brukar kolla på om dom är nära då blir de ytterligare 20-30mil.

Men man får det att funka på något vis löser sig allt :)

Man går ner i arbetstid. För att få mer tid med barnet och hemmet.  

Har aldrig jobbat 100 % nu när barnen är små. 

Tid med barnen, sig själv och hemmet är mer värt än en hög lön för oss. 

Väljer hellre bort dyra kläder och saker och får mer tid med barnen. 

Har själv jobbat inom förskolan och sett små 1-2 åringar som tillbringar 11 timmar om dagen på förskolan !  Helt galet enligt mig. Vilken vuxen person vill tillbringa 55 timmar i vecka på sitt jobb? 

Detta påhittade "livspussel".... Vi gör det så mycket svårare för oss än vad det är. Vi har moderna hjälpmedel till allt, dagis finns och bi har ofta inte mer än två barn. Gå hundra år tillbaka och inga direkta hjälpmedel fanns, ingen direkt barnpassning och familjen hade åtta ungar. Skärpning och sluta gnäll. Och tycker du stt en häst går före barn så kan man bara säga grattis till globalismen som lyckats hjärntvätta dig bra.

Vi har sex barn(som inte gått på dagis), men inget "livspussel". Vi gör inte livet svårare än vad det är och ser inte motgångar som slutet av världen. Vi inser också att livet är flytande och var sak har sin tid, dvs mer ansträngande perioder kommer inte att vara för evigt. Man hanterar det, sitter still i båten och sedan är det vips över.

Dessutom kan du ta i betänkande att det inte är meningen att vi ska ha två heltidskarriärer och samtidigt ta hand om barn och hem(och dessutom ta haaand om oss själva med träning, hobbys, vänresor och denna eviga egentid). Du kan välja att ställa dig utanför den bestämda mallen.

Gör en mall över hur en vecka ser ut idag. Och sen hur din "drömvardag" med barn skulle se ut. Hur långa arbetsdagar, vilka tider på dagis, hur mycket tid på hobbys, hur mycket tid på träning, vad vill vi prioritera på helgerna, hur gör vi med sommarloven etc. 
Och sen se hur det går ihop med vad man önskar och vill ha ut av sin vardag, av sitt liv. Det är det tråkigaste men absolut bästa tips jag kan ge. Man måste förstå redan innan hur saker och ting kan komma att påverkas.

Man ska inte måla fan på väggen. Och man kanske får småttingar som alla sover ordentligt, som är lätta att ha med sig och som sällan är sjuka. Grattis! Men jag tror att ju ärligare och tydligare man är med sig själv och gentemot sin partner i vad man vill ha ut av livet, desto bättre. För då är man beredd.