brallison skrev 2020-01-17 08:28:48 följande:
Och jag tänker snarare åt andra håll - vad är det som tar så lång tid när man har barn. Nu iofs har vi bara ett barn (aktivt valt att inte skaffa andra tätt inpå just för att slippa onödiga stressen), men ändå, när dottern var liten (och hon var rätt så krävande - ammade var tredje timme dygnet runt i minst ett halvt år, aldrig sovit hela natten, samt blivit opererat vid 4 mån ålder), så hann vi mer än vanligt - vi var bland de första i affärerna på morgonen, då hon vaknade tidigt. Maten beställdes ibland på mathem.se eller liknande, städade på helger. Båda jobbade heltid när hon började på dagis - som tur är kunde vi flexa så att den ena lämnade och den andra hämtade (har man ett kontorsjobb så tycker jag är det helt värdelöst att gå ner i tid, då man får så mycket mindre betald, medan man stressar mycket mer för att hinna med, eftersom det ändå förväntas från en). Nu har vi inte haft några dyra/tidskrävande hobby, men vi skulle klara av det också, eftersom vi är ju två att dela allting på.
Så, TS, se inte problem i allting utan istället försök att hitta lösning till dem 
Tack! Är en orolig person och rädd för allt haha..
Jag har möjlighet till flex men inte min sambo som jobbar otroligt mycket (egen företagare). Tror som du och många säger att man får planera ordentligt bara. Men är svårt att se det framför sig när man inte har barn! Vill ju inte bara få det att fungera, vill även att det ska kännas bra och inte stressa ihjäl mig! Och ha tid för relationen.. Ah! Kanske inte är redo ändå?
Det jag tänker med barn är inte så mycket tiden det tar utan mest att man ju aldrig har tid själv, för exempelvis stall m.m. Det är där det krockar lite för mig.
En annan rädsla jag har, är hur relationen blir när man får barn.. hur man fortsätter vårda den..
