Nygift och otrogen
Anonym (Kvinna31) skrev 2020-03-08 15:29:26 följande:
Fortfarande han som var gift och inte ville ha barn så hans ansvar att skydda sig och inte förlita sig på andra
Inlägg från: Anonym (Kvinna86)
|
-
Kan tycka att de båda hade ett ansvar men så klart har han det största ansvaret gentemot mig och vår dotter
-
Ja så klart dom borde haft kondom. Eller rättare sagt dom borde inte legat, iaf inte innan han i så fall skulle lämnat mig. Men deras gemensamma barn finns inte längre, det blev aldrig något. Kanske är det en stor sorg för henne men för mig är det numera en icke-fråga.molly50 skrev 2020-03-08 16:14:31 följande:Ja,alla är vi olika. Jag hade inte klarat av att titta på bilder eller få meddelanden från den mitt ex bedrog mig med.
Det hade inte hjälpt mig att bearbeta det.
Ja,jag tror att det är det bästa. Får hon inget gensvar så lär hon väl ge upp till slut.
Det är klart att han hade rätt att säga att han inte ville ha barnet.
Men det kanske han borde ha tänkt på innan och använt kondom? -
Anonym (hffyj) skrev 2020-03-08 16:32:53 följande:
Det första jag tänker är att det är extremt lätt att sitta på sidan... om man inte blivit bedragen själv t ex och säga: Men lämna kvinna!!!!! Det är ungefär som att folk inte kan förstå varför en kvinna stannar kvar hos en man som misshandlar; fysiskt och/eller psykiskt. För det första blir man så sjukt sviken när en parter bedrar en att det är helt naturligt att tappa all stryka och vilja förlåta. Att ORKA finna kraften att säga till sig själv: nej jag accepterar inte detta kan vara långt borta. Det är många och komplicerade mekanismer som är i gång när vi bli svikna. Naturligt är också att försöka komma närmare..limma ihop. Jag tror verkligen man kan komma över otrohet om båda vill. Det går inte i den mest kritiska fasen... men om båda vill gå i terapi tillsammans och enskilt kan det gå. Men det kommer ta tid. Att fatta beslut om flytt eller nytt barn är nog inte rätt väg. Ni kommer behöva all tid att fokusera på hur ni ska ta er ur detta. Om ni flyttar eller skaffar barn lägger ni fokus på annat och riskerar att inte jobba igenom det onda och jobbiga. Jag lider med dig TS. Din man har svikit dig djupt. Du måste nu ge dig tid, er tid, att känna efter vad som är rätt för er. Du kan inte tvinga dig att förlåta. Din man måste nu visa vad han vill och du måste fundera om det är vad du vill. Kanske kommer du fram till att du inte kan lita på honom och mår bättre utan honom. Det som var bra förut är ju inte samma nu... det som hänt finns ju ändå där. Det är bara med tiden du vet vad som är rätt!! Kram
Jag håller med, och hade jag läst den här tråden och själv inte varit utsatt hade jag med största sannolikhet resonerat så som de flesta gör. Verkligheten är ofta mer komplex och inte lika svartvit, det finns ton med variabler att ta hänsyn till.
Tid. Jag är så ofantligt trött på tid. Jag önskar jag kunde somna och sedan vakna upp och allt blivit bra på ett eller annat sätt. Missförstå mig rätt, jag håller med om att det tar tid men det suger att inte riktigt veta. Innan var min framtid så självkar men nu hänger den på tiden. Går det att fortsätta i ett förhållande utan att lita på varandra? och hur ska han försöka få tillbaka min tillit? Återigen, tid jag vet. Men fasen alltså. Det har ändå gått ett år snart och visst har det blivit bättre, visst fick vi ihop en vardag och visst blev det tydligt att vi älskade varandra, ändå gjorde det fortfarande ont. Kanske har då tiden faktiskt gått och därmed bevisat att det inte går att laga?
-
Det känns ändå orättvist att jag ska behöva ändra mig när han gjort fel men jag förstår vad du menar. Tack för peppande inlägg. Om du nu inte är ett troll så beundrar jag dig, jag önskar att jag resonerat som dig. Men hur kan någon som sårat en så grovt göra en lycklig igen? Jag gråter varje kväll, tänker på det som skulle varit. Att vi skulle haft en liten bebis, kanske hittat det boendet vi letat efter, firat ett år som gifta. Istället bor vi i olika boenden, allt pga henne.Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-08 17:06:18 följande:Tack. tänk på att det är väldigt få människor ifrån den svenska befolkningen som faktiskt svarat dig. 10-20 personers åsikter kan inte spela så stor roll.. Jo jag var otröstlig ett tag, undrade vad jag gjort fel osv. tills jag insåg att det inte handlade om mig utan min man. Vi pratade om det och det han kände var jobbigt då (för lite närhet/sex) ser annorlunda ut idag. Vill man försöka rädda sitt förhållande måste man vaa lyhörd för hans känslor också även om han sårat dig. Fokusera på din lycka, den värsta tiden har varit, din man vill vara med dig. Nu är det upp till dig. Älskar ni varandra så kan ni bli lyckliga igen.
-
Kanske inte, eller så är det just villkorslös kärlek för en liten bebis som gör att vi kan lägga detta bakom oss. (ja, jag hör hur naivt det låter). Alla pratade om den tuffa barntiden när vi väntade vår dotter men vi upplevde inte den, jag svor aldrig över vakna nätter eller skrik - jag älskade det. Att inte få dela ett till barn med den jag älskar känns brutalt. Och som sagt vi försökte få barn när han var otrogen, tänk om det hade tagit sig. Inte hade jag gjort abort då.. jag önskar nästan att de tagit sig så det inte funnits några andra alternativ än att fortsätta leva med varandra och börja omAnonym (Alice) skrev 2020-03-09 15:46:30 följande:Jag har inte läst hela tråden, och om du stannar eller inte är helt upp till dig. Men! Skaffa inte fler barn innan ni har rett ut och kommit över hans otrohet ordentligt. Ett barn kommer inte kunna lappa ihop er relation. Det är en människa, inte ett plåster. Det vore rent oansvarigt av er båda att börja skaffa barn nu. Gör inte så mot er själva eller det eventuella barnet.
-
Så är det absolut och underhållet hade han fint fått betala men han hade aldrig behövt titulera sig pappa eller haft en relation med barnet. Han var väldigt tydlig till henne att hans familj var jag och vår dotter och ett barn från henne hade inte blivit en del av hans familj. Det hade varit enormt egoistiskt om hon satt ett barn till världen som inte var önskat.Anonym (Alice) skrev 2020-03-09 15:57:22 följande:Eh, nej. HAN lekte med SITT liv när HAN valde att inte skydda sig eller ta ansvar för sina egna spermier. Hade hon valt att behålla din mans barn hade det varit helt och hållet hennes rätt att göra och din man skulle vackert få betala underhåll för sitt nya barn.
-
Fjäril kär skrev 2020-03-09 17:25:54 följande:
Alltså.. TS och nån till härinne fastnar i att det finns folk som stannar kvar trots otrohet.
Men det är högst någon promille som faktiskt stannat kvar.
Det i sig säger ingenting om hur lyckliga man är i det långa loppet och när många år gått. Trots allt är det ju just de facto åren som går som visar om det var klokt att stanna kvar. Att bara välja att stanna kvar gör inte automatiskt allt bättre och lyckligare.
Många är de som faktiskt skiljer sig ÄNDÅ när åren kommer ikapp och man inser att det inte blir bättre än så här.
Slå er för bröstet hur mycket ni vill men att stanna kvar och kämpa betyder inte ett skit. Faktiskt. Eftersom han de facto valde att vara otrogen FAST han var såååå kär..
Den upptagna mannen jag fick barn med, hans fru lämnade honom ändå efter tio år.... Alla trodde att de var så himla lyckliga och hade löst sina problem... Men fuck it.. Så mycket var den lyckan värd..
Hej fjäril, härligt att höra ifrån dig igen.
Hur vet du att det är en promille som stannar? Genuin undran då jag själv försökt leta upp statistik.
så klart är det en kamp för att bli lyckliga igen, det är jag medveten om. Det kommer komma en tid då det här hamnar i skymundan, då det inte upptar min vakna tid längre. Det betyder så klart inte att jag automatiskt blir lycklig igen men det är en bra bit påväg. Men som du skriver skiljer sig säkert många i sinom tid när de märker att det inte går, jag vill inte hamna där. Jag vill inte bara vara nöjd, jag vill vara lycklig.
10 år är en lång tid, jag orkar inte vänta så länge på det "rätta" svaret. Kanske därför jag just förnekar det uppenbara och hoppas att den liggande smärtan avtar, likt den gjort hittills.
-
molly50 skrev 2020-03-10 09:27:56 följande:Han hade känslor för den andra kvinnan. Och känslomässig otrohet kan för många vara värre än om det bara handlar om sex.
Och om det är en engångsgrej,ett misstag,så kan det vara lättare att förlåta än när det sker upprepade gånger som i TS fall.
Visst,de skulle kanske träffas som vänner. Men hur ska TS kunna lita på det?
Och vem vet vilka avsikter hans älskarinna hade?
Det är en fråga om tillit och att kunna bygga upp den igen.
Du lyckades uppenbarligen med det, Men för andra är det inte riktigt lika lätt.
Vi är alla olika och löser kriser på olika sätt.Det är nog just det som du sätter fingret på där som gör det så konstigt allting, han svek mig i dubbel bemärkelse. Både via fysisk otrohet men också via emotionell. Det är ju liksom två otroheter i otroheten. För honom verkar det bara vara den fysiska som är en otrohet på något sätt.
jag litar faktiskt på att intentionen var att träffas som vänner där i slutet, men om de kunnat hålla händerna från varandra hade ju varit en annan fråga. Hon har dock bekräftat för mig också att han slets med sitt samvete och faktiskt led över att ha dom känslorna han hade för henne. Det var inte så att han njöt av sin otrohet så att säga..
-
Gillar att du skrev "hitta vägar runt", för jag antar att det är så det på något sätt blir. Acceptera att han var ett as och sen arbeta utifrån det. Men oj vad svårt alltså! Vad finns det för vägar runt? Sveket kommer som du skriver alltid finnas kvar, än så länge har jag inte accpeterat att det kommer göra det och det är nog också det som avgjorde att jag lämnade min man.Anonym (jaha) skrev 2020-03-10 17:38:51 följande:Du vet inte vad du pratar om, ja det går säkert att komma över det, nej väldig få förlåter ett sånt svek man hittar bara vägar runt det... nej INGEN glömmer ett sånt svek...nej väldigt få förhållande blir starkare av ett svek. Det är som att påstå att överleva en bilkrasch, bryta varje ben i kroppen, ligga i koma ett par och och sen vakna gör en starkare.... jag tror att INGEN någonsin tyckt att "va bra att min partner förrådde mig så vi kunde bli starkare"... överleva är inte nödvändigtvis detsamma som att ha ett bra liv.
Så klart ingen tycker att det var tacksamt med en otrohet eller önskar att det ska ske igen men jag förstår ändå var stinsson menar med att det kan stärka ett förhållande, gör inte du det? -
Ja men hade inte kommit in i hans liv hade han inte varit otrogen. (Ja jag vet att jag resonerar fel här, att det så klart är hans och inte hennes fel men just nu mår jag bättre av att hata henne och skuldbelägga henne).Anonym (Kvinna31) skrev 2020-03-11 21:34:10 följande:
Det är inte pga henne det är pga din man. Han valde att förstöra erat äktenskap