Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Anonym (Stinsson) skrev 2020-02-27 17:12:25 följande:

    Det går att vara lika stark om man verkligen vill och är villig att ge det tid. Tänk på allt fint nu har framför er. Tänk på barnet du längtar efter och boendet ni sökt. Det kan ni fortfarande få tillsammans för er framtid är inte förstörd bara ni är villiga att gå vidare.

    Jo jag har lagt hans otrohet bakom mig. Den kommer så klart inte raderas eller helt glömmas men det var en jobbig period i vårt förhållande som är över nu. Jag ser inte någon otrohet när jag ser vår dotter eller när jag firar bröllopsdag. 

    Det blev starkare. Vi visste att vi klarade motgångar tillsammans, att vi verkligen ville vara med varandra och vi har en rakare kommunikation. Innan tog vi lite varandra för givet men det gör vi inte nu. Hon finns inte i mina tankar och det finns ingen distans mellan oss, snarare större trygghet och värme. 


    Jag tycker ett år är lång tid att ge någon som sårat mig. Det gör så ont när du skriver om ? allt fint vi har framför oss?. För ett år tog jag det fina för givna, längtade. En framtid med honom var självklar. Jag räknade dagar till att få gifta mig med honom. Att prata barnnamn med honom, drömhus och semestermål. Han krossade mig när jag fick reda på det. Kanske var hans drömmar samma som mina men under en period var dom inte lika viktiga. Han tog mig för given. Min kärlek var inte nog.

    Vi klarar också motgångar tillsammans men jag vet inte om detta är en motgång. Detta är ett svek. Det är som om den viktigaste personen i mitt liv stampat på mitt hjärta. Han är helt plötsligt två olika personer. Vi kanske kan gå vidare men det kommer aldrig bli detsamma. Eller kommer det det?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Olika) skrev 2020-02-28 17:40:53 följande:

    Nä, det blir aldrig samma...det blir något annat som kan vara lika bra, bättre eller sämre...det avgör ju ni.


    Jag önskar att otrohet var ett brott, att lagen sa att man var tvungen att lämna om ens partner om hen varit otrogen. Jag går fullkomligt sönder just du. Att lämna min man är det absolut värsta jag någonsin gjort, 100% jobbigare än att få reda på hans otrohet. Jag vill så gärna tro på det du skriver men jag förstår bara inte hur allt ska kunna bli bättre...
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-02-29 13:50:29 följande:

    Men vad är det egentligen som får dig att tro att hon är galen? Att hon fortsätter kontakta er?

    Hon kanske är olyckligt förälskad. Men du vet ju inte vad han har sagt till henne eller vad han har lovat henne.

    Han kanske har lovat henne guld och gröna skogar? 

    Han har kanske inte berättat hela sanningen för dig.

    Och sen tvingades hon göra abort. Och det är ju inte något man gör hur lättvindigt som helst.

    Det var säkert jättejobbigt för henne.

    Jag försvarar henne absolut inte.

    Hon visste vad hon gav sig in på och har ju delvis sig själv att skylla.

    Men jag menar att det kan finnas andra anledningar än att hon är galen.

    Hon mår säkert inte heller bra.

    Ja,det är ju såklart upp till dig.

    Jag valde att berätta ganska omgående för min familj och mina vänner.

    Jag fick kanske inte stöd av alla. men av många.

    Och sen gick jag även på samtalsterapi vilket hjälpte mig mycket.

    Man behöver stöd för att kunna hantera ett sådant svek.


    Ja, hon verkar helt bakom flötet och kan inte ta ett nej. Oavsett vad han lovat henne tidigare så har han klargjort flera gånger att han vill ha absolut noll med henne att göra nu.

    Aborten var en situation hon själv satte dig i. Det yttersta valet var hennes. Min man är inte hennes vän som ska finnas där eller testa henne. Hon mår säkert inte bra men det är inget varken jag eller min man kan eller vill hjälpa henne med. Hon är ansvarig för sitt eget mående.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-03-02 15:07:22 följande:

    Men varför blockerar ni inte henne bara?

    Jag förstår inte varför du vill veta när och vad hon skriver? Det får ju inte dig att må bättre.

    Och nu lär du ju ändå inte få veta det när ni bor på skilda håll.

    Det var en situation han satte henne i också i och med att han inte använde skydd.

    Och att lämna henne i sticket när hon gjorde abort var inte heller så juste.

    Men jag håller med om att hon har ansvar för sitt eget mående och hon borde kunna söka stöd någon annanstans.


    Det får mig att ha kontroll. Nej dom satte sig i den tillsammans, hon visste vad hon gav sig in på, att han hade familj och inte skyddade sig. Han hade inget ansvar i aborten. Det är ett kirurgiskt ingrepp och dom hade ingen relation.
  • Anonym (Kvinna86)
    Rebecca1987 skrev 2020-03-02 15:24:47 följande:

    Hon satte inte alls sig själv i situationen för abort dom var två som hade sex. Och hon blev tillsagd att mannen som knulla henne inte skulle ta sitt ansvar som pappa. Det minsta han kunde gjort var att stå och stötta henne när hon gjorde abort så du och din dotter slapp ha hennes och din mans barns hos er varannan vecka i framtiden.


    Hur skulle han stöttat henne menar du? Dom var inget par och beslutet var hennes. De båda var överens om att han inte skulle med till sjukhuset.
  • Anonym (Kvinna86)
    Jw83 skrev 2020-03-02 15:43:07 följande:

    Han valde en kvinna som var helt bakom flötet framför ert äktenskap och att berätta dina hemligheter för under några månaders tid. Han valde att vara ärlig mot henne och ljuga för dig så helt bakom flötet kan hon inte vara. Hon måste ha en massa fina egenskaper som gjorde det värt att riskera allt för hennes skull.

    Glöm inte att din man var villig att riskera allt för henne. Glöm aldrig hur lågt han värderar dig när en mer attraktiv kvinna går förbi. Han är den som valde att skada dig. Hon är ett offer för hans ego.

    Nu är du också ansvarig för ditt eget mående, precis som hon över sitt.


    Han blev väl tagen av hennes charm men visste inte då hur galen hon egentligen är, det har han dock blivit varse nu. Big time.

    Jag tycker ordet riskera blir fel. Han ville ha oss båda och hade han dag ett tvingats välja hade han valt mig. Han drogs dock med av spänningen och både ville äta kakan och ha den kvar. Jag håller heller inte med om att han värderar mig lågt, snarare högt, men att han glömde det under de två veckorna och det kommer han få sota för för alltid.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Stinsson) skrev 2020-03-03 09:50:46 följande:

    1 år är väl tecken på att ni är en bit på väg att lösa det? det kan ju inte vara likadant som första månaden utan ni har väl tagit er framåt just för att ni älskar varandra. din kärlek var visst nog det var ju han som gjorde fel men ett sådant fel kan ju vara det som slutar få er att ta er för givna. Han har väl sagt att han vill ha ett barn till med dig så barnnamn kan ju bli relevant.. Han gifte sig ju med dig, han älskar ju dig.

    Sveket blir vad du gör det till.. som du skriver är han den viktigaste personen i ditt liv, är du villig att ge upp det för ETT svek? Nej det kommer inte bli det samma, det kan mycket väl bli bättre. 


    Ja kanske, men att det behövs lite distans... jag tänker lite som du, att en otrohet kan vara ett wake up call för relationen, att vi insåg att vi tog varann för givna, men jag vet inte.. men är att älska någon nog? Överlever man på det? Jag förstår vad du menar med ett svek samtidigt så gjorde han en annan kvinna gravid samma månad som vi gifte oss... det är så galet att jag är helt nollad inför det.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-03-05 08:29:02 följande:
    Men varför vill du ha den kontrollen?
    Jag tänker att det snarare får dig att må sämre. Att det blir svårare för dig att släppa taget och blicka framåt om du fortsätter ha kontroll.

    Ja,de försatte sig i situationen tillsammans. Och hon visste vad hon gav sig in på.
    Så i det avseendet får hon ju skylla sig själv. Det håller jag med om.
    Men han är den som är gift med dig och hade det största ansvaret gentemot dig och er dotter.
    Och gör han en kvinna gravid så borde han visa sitt stöd,oavsett hur hon väljer att göra, och oavsett om de har en relation eller ej.
    Annars är det känslokallt,tycker jag.
    För att jag blivit sviken och vill ha grepp över situationen för att inte bli förnedrad igen så klart. Det får mig inte att må sämre, att hon däremot låg med min man får mig att må sämre. 

    Ja de båda visste vad de gav sig in på och jag vet att han bär det stora ansvaret men det fråntar inte att hon visste situationen hon gav sig in på. Han kunde inte hjälpa henne med en abort, han kunde bara berätta att han inte ville ha barnet men att beslutet sedan var hennes. Hon har vänner som borde stötta henne, hon borde inte söka bekräftelse hon min man speciellt inte när han markerat gång på gång att han inte vill ha med henne att göra. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Rebecca1987 skrev 2020-03-05 08:51:05 följande:

    Jag tycker du och din man är dom som verkar galna inte den andra kvinnan. Jag tyckte synd om dig i början men när jag läser hur känslokall du är mot henne så tycker jag att ni förtjänar varandra


    Ja jag är känslokall vad det gäller henne, jag anser inte att jag behöver känna sympati för henne. Nog för att det är min man som gjort mest fel men hon visste mycket väl vad hon gav sig in på när hon låg med en gift man. Jag ser det inte som min uppgift som bedragen kvinna att känna sympati för älskarinnan. 
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-03-05 12:33:40 följande:
    Allt det där tror jag TS redan förstår, men eftersom hon är vek och vågar inte ge sig på sin man för hårt för då kanske han drar (och det verkar hon vara mest rädd för av allt) så tar hon ut det på älskarinnan istället. Jag tror inte det spelar någon roll vad vi säger, allt detta vet hon redan, hon är bara för rädd att mista sin man så hon kommer nog sätt att intala sig själv att stanna och hitta sätt att rättfärdiga det för sig själv... den här diskussionen kommer gå runt runt i flera år.
    Så klart jag vet att det är min man som begått "mest" fel men det fråntar inte det att hon använde graviditeten mot honom vilket i förlängningen gör att hon återigen visade noll respekt för mig och framförallt för min dotter. Jag känner inte den här kvinnan, det enda jag vet om henne är att hon legat med min man. Det gör det ganska lätt för mig att ha en åsikt om henne. Min man är ju såklart mer komplex, han känner jag och älskar. Jag vet hans goda sidor. Så klart han kvinnan det också men dom vet jag inte om. 

    Jag har som sagt vad lämnat honom, men behöver ha någon form av relation med honom pga barn. Henne önskar jag bara ett liv i misär. Hårt så klart men jag avskyr henne som pesten. 
Svar på tråden Nygift och otrogen