Jag förstår att mitt ältande blir långtradigt. Jag vet inte riktigt vad jag har den här tråden till, den har väl blivit mitt enda andningshål ni har rätt, den borde väl läggas ner. Tack till er alla som tagit er tid att försöka hjälpa mig i mitt snurr.
Jag tycker att ni går åt för hårt mot TS. Hon blundar inte för vad som har hänt, hon vet det nog mer än väl gissar jag, men om det faktiskt finns en möjlighet för henne att kunna gå vidare med sin relation är väl det en bra sak? Att det fortfarande finns människor som vill förlåta trots att man har blivit otroligt besviken?
Jag är också övertygad om att det finns otaliga förhållanden där någon av varit otrogen mot sin partner men att de aldrig har pratat om det för andra utan gått vidare tillsammans, kanske med hjälp av terapi. Att välja att separera för att inte förlora sin värdighet eller för att straffa sin man tycker jag är ett barnsligt sätt att agera, priset är alldeles för högt för det. Om man väljer att separera är det för att man är färdig med varandra och att man inte längre tror på varandra, inte för att göra ett statement.
TS, det kanske är klokt att avstå från denna tråd ett tag, jag tror inte att det gagnar ditt mående eller vilket beslut du tar. Det är så otroligt lätt att skriva anonymt på nätet om hur andra ska agera, dessutom kan du utgå ifrån att alla lyckliga förhållanden som beskrivs inte är helt sanningsenliga (känner du några sådana par?!)
Lycka till oavsett vilket beslut du tar och jag hoppas du får tillbaka glädjen i livet igen!