• Lotchi

    Vilda syskon som jämt bråkar och röjer

    Har tre barn, två av dem nära i ålder 3 och 4, båda killar. Helt ärligt så har dem gått bananas. Jag vet att det är en tuff ålder, men ska Det vara så här? De bråkar, skriker, tjivas, busar, röjer, stökar ner, gråter, skrattar och är allmänt vilda HELA tiden!! Jag blir GALEN! Jag försöker att sätta tydliga ramar, vara ute mycket, berömma, inget socker osv osv. Men det hjälper knte. Känner mig helt överkörd. Någon som har något tips på hur man kan gå dem att lugna ner sig och lyssna?

  • Svar på tråden Vilda syskon som jämt bråkar och röjer
  • Lotchi
    Anonym (...) skrev 2019-12-25 09:37:13 följande:

    För att svara "Feel You", ja det är något fel på föräldraskapet...


    Hej, har du barn? Har du flera? Var inte så hård, hjälper knappast. Jag är övertygad om att Feel you, likadant som mig själv faktiskt gör allt för att hantera situationen på bästa sätt
  • Lotchi
    Anonym (...) skrev 2019-12-25 09:37:13 följande:

    För att svara "Feel You", ja det är något fel på föräldraskapet...


    Hej, har du barn? Har du flera? Var inte så hård, hjälper knappast. Jag är övertygad om att Feel you, likadant som mig själv faktiskt gör allt för att hantera situationen på bästa sätt
  • Lotchi
    Anonym (...) skrev 2019-12-25 09:37:13 följande:

    För att svara "Feel You", ja det är något fel på föräldraskapet...


    Hej, har du barn? Har du flera? Var inte så hård, hjälper knappast. Jag är övertygad om att Feel you, likadant som mig själv faktiskt gör allt för att hantera situationen på bästa sätt
  • legomum
    Anonym (...) skrev 2019-12-25 12:23:38 följande:

    Hur vet du att det inte är något fel på föräldraskapet? Visst, vara ute och göra av med energin gör säkert gott. Men jag har inte läst någonstans här där man nämner att det är viktigt att lyssna på barnet...vad de vill, känner, undrar, 


    Jag är själv tvillingförälder. Det går inte att jämföra med att ha två barn inte ens jämföra med två syskon som kallas för pseudotvillingar. Jag vet hur det kan vara samt vi är även med i tvillinggrupper stora och årskullsgruppen. Där läser man titt som tätt hur tungt det kan vara med just tvillingar som är i samma del av utvecklingen.

    Testat två barn som triggar varandra i treårstrots någon gång? Man kan bli gråhårig för mindre.

    Det har inget med föräldraskapet att göra. Barn trotsar i sin utveckling.

    Visst kan man tänka på hur man bemöter sina barn och försöka vara förebyggande och smidig innan kaos uppstår.

    Det föhållningssättet kallas lågaffektivt bemötande, LAB.

    Något som jag rekommenderar varmt för alla föräldrar.

    Men att sitta och säga utefter några få meningar där personen uttrycker tydligt att hon tycker det är skitjobbigt just nu beror på henne. Det är bara slag under bältet och inte så behjälpligt.

    För övrigt kan du inte veta hur hon talar med sina barn inte mer än de ord hon skrivit och du vet lika väl som jag att det är bara en fjutt av hennes liv.

    Dwt kostar dig ingenting att vara trevlig, prova det.
  • Anonym (Separera vid valda tillfallen)

    Om jag varit i din sits skulle jag:

    Se till att de regelbundet far ha "egna" aktiviteter, sa att de inte alltid gor allt tillsammas. Pappan kan ta ena barnet till biblioteket t ex och sedan gora likadant med det andra barnet (pa olika dagar). Da behover syskonen inte tavla om foraldrarnas uppmarksamhet, utan far egentid med en foralder utan konkurrens. Barnet som ar hemma far samtidigt en lugn stund utan brak (och utan att ha nagon att braka med). Detta kan ocksa galla andra aktiviteter om t ex. Pelle vill ga pa gymnastik och Kalle vill ga pa rytmik. De maste inte alltid gora allt tillsammans och det kan vara nyttigt att separera dem dessa relativt korta stunder det galler. Da bryter man brakmonstret som blivit rutin.

    Jag skulle, som du, vara ute mycket sa att de far mojlighet att "rasta av sig" och fa utlopp for all energi. Jag skulle aven kolla om det fanns aktiviteter sasom fotboll, simning eller annan idrott, for just deras aldersgrupp. Da far de ut energin, fast pa ett organiserat satt och under tranarens ledning (inte din). 

    Hemma skulle jag sitta bredvid nar de leker (istallet for att laga mat, surfa pa natet, stada, tvatta osv.) och pa sa satt kunna ingripa innan det blir brak och darmed kvava allt i sin linda. Detta for att skapa en sorts lugn rutin och for att de ska vanja sig av med "brakatmosfaren" som blivit och istallet vanja sig vid en lugn atmosfar, sa att detta blir det "normala" for dem. Sant tar forstass tid, men jag tror man vinner pa det. Hushallsarbetet som blir lidande far goras efter att barnen gatt och lagt sig. 

  • Anonym (...)

    Tror du att deras beteende har något med ditt föräldraskap att göra?

  • Anonym (Feel you)
    legomum skrev 2019-12-25 11:22:23 följande:

    Att vara tvillingförälder är svårare än att ha ett barn i taget. Två barn som samtidigt börjar gå... två barn som samtidigt får tänder... två som vill sitta i knät samtidigt... två som gråter.

    Men istället för att se allt är så svårt så ändra ditt tänk lite. Istället för att tänka att de är så vilda så tänk att de har mycket energi att göra av med. Brottas de så var med och dämpa lite. När de kan sitta och bygga/leka med något mer stilla låt dem göra det själva.

    Jag var ute 2 till 3 stycken tvåtimmars pass varje dag med barnen i den ålder just pga all energi de hade.

    Vi var bokstavligen ute förmiddag, eftermiddag och efter middagen (sedan somnade de vid 18.30)

    Va ute mera och engagera barnen mer inomhus istället för endast fri lek, det är mina tips tvillingmamma till en annan.

    Fö är det INGA fel på ditt föräldraskap.


    Hej! Tack för ditt svar! Jag förstår att det har med mycket energi att göra. Dina tips är jättebra, tyvärr har jag inte den tiden. Jag jobbar heltid och har barnen på dagis. Efter dagis hämtar deras pappa dom och de brukar vara ute i ca två timmar. Sen kommer jag hem och vi är alla tillsammans hemma. Två dagar i veckan har de gymnastik. På helgerna tar vi ut dom förmiddag och eftermiddag. Allt brukar vara bra när vi är ute. Men hemma blir allt crazy igen. Jag försöker sitta med dom så mycket som jag kan och leka som du säger så att det blir mer organiserat. Allt är frid och fröjd så länge jag är med. Men jag hinner inte vara med hela tiden jag måste göra andra saker också. Sen är jag inte helt säker på om det ens är så bra att jag är med dom hela tiden; jag tycker det nog är bra att de får träna på att ha fri lek också och att på något sätt organisera sig själva. Är det inte det man säger är ett av problemen med barns uppfostran idag, att all lek är så organiserad, att de inte har lärt sig att komma på lekar själva och att detta inte uppmuntrar fantasin? Jag tror helt enkelt att man gör dom en björntjänst genom att sitta med dom hela tiden. Då kommer de väl aldrig lära sig leka själva? Även fast jag gör det så ofta jag kan för att få lite lugn och ro.
  • Anonym (Feel you)
    Lotchi skrev 2019-12-24 16:34:47 följande:

    Gud va skönt att höra att det finns fler. Men hur ska man orka?


    Jag vet inte. Jag tar dag för dag. Pustar ut på jobbet. Hoppas att deras energi ska dämpas något snart. Den här åldern är väl ändå den värsta säger dom. Någon gång blir det ju bättre. De lär ju inte vara 20 och fortfarande hålla på så iaf.
  • Anonym (Feel you)
    legomum skrev 2019-12-25 13:35:04 följande:

    Jag är själv tvillingförälder. Det går inte att jämföra med att ha två barn inte ens jämföra med två syskon som kallas för pseudotvillingar. Jag vet hur det kan vara samt vi är även med i tvillinggrupper stora och årskullsgruppen. Där läser man titt som tätt hur tungt det kan vara med just tvillingar som är i samma del av utvecklingen.

    Testat två barn som triggar varandra i treårstrots någon gång? Man kan bli gråhårig för mindre.

    Det har inget med föräldraskapet att göra. Barn trotsar i sin utveckling.

    Visst kan man tänka på hur man bemöter sina barn och försöka vara förebyggande och smidig innan kaos uppstår.

    Det föhållningssättet kallas lågaffektivt bemötande, LAB.

    Något som jag rekommenderar varmt för alla föräldrar.

    Men att sitta och säga utefter några få meningar där personen uttrycker tydligt att hon tycker det är skitjobbigt just nu beror på henne. Det är bara slag under bältet och inte så behjälpligt.

    För övrigt kan du inte veta hur hon talar med sina barn inte mer än de ord hon skrivit och du vet lika väl som jag att det är bara en fjutt av hennes liv.

    Dwt kostar dig ingenting att vara trevlig, prova det.


    Tack för att du försvarar mig haha! Som tur är så är jag inte en person som tar åt mig så mycket, har blivit hård av att vara tvillingmamma antagligen! Jag tror att om ni träffade mig så skulle ni se att jag försöker vara pedagogisk med mina barn och jag tycker det är viktigt med rutiner. Men det är klart att det kanske är något jag inte gör rätt när barnen är sådär. Eller är det bara åldern? Det faktum att det är två pojkar som kanske har rivaliteten i sig? Det är så svårt att veta. Det jag vet till hundra procent är att jag borde ha mer tid för dom. Tyvärr bor jag utomlands och att gå ner i tid är inte möjligt i det landet där jag bor. När det gäller mitt föräldraskap pendlar jag alltid med att tänka att jag kanske är för sträng till att jag kanske är för slapp.

    Idag skulle vi åka på en utflykt. En av killarna hade bestämt sig för att han ville ta med sig en jättestor legolåda med lego i. Jag förklarade att det inte gick, att den var för stor. Försökte förhandla i fem minuter. Till slut låtsades jag att jag skulle gå utan honom och gjorde att jag stängde dörren. Men han brydde sig inte alls och ba "då är jag hemma själv!". Till slut fick jag bära ut honom skrikandes till bilen för att hans brorsa och pappa väntade på oss. Han grät/skrek hela bilfärden på 15 minuter. Kära Bullen, är detta normalt? Hur hade ni hanterat den här situationen bättre?
  • Anonym (J)
    Anonym (Feel you) skrev 2019-12-28 22:13:58 följande:

    Jag vet inte. Jag tar dag för dag. Pustar ut på jobbet. Hoppas att deras energi ska dämpas något snart. Den här åldern är väl ändå den värsta säger dom. Någon gång blir det ju bättre. De lär ju inte vara 20 och fortfarande hålla på så iaf.


    Små barn små bekymmer. Du kommer förstå när de blir tonåringar.. Det blir inte lättare med åren snarare tvärtom. Helt andra problem som är betydligt svårare att handskas med.
  • Anonym (Feel you)
    Anonym (J) skrev 2019-12-29 00:50:50 följande:

    Små barn små bekymmer. Du kommer förstå när de blir tonåringar.. Det blir inte lättare med åren snarare tvärtom. Helt andra problem som är betydligt svårare att handskas med.


    Problem kommer alltid finnas. Men de kommer vara mer självständiga. Kom inte och säg att det är lika tröttsamt att vara mamma till två tioåringar som att vara mamma till två treåringar. Det är bara bull. 99% av de föräldrar jag pratat med säger att det blir bättre. Den resterande procenten vill bara jävlas. Eller har glömt bort hur det var när de var tre.
Svar på tråden Vilda syskon som jämt bråkar och röjer