Hur kan så många ha hund?

Det vet jag inte. Jag vet inte hur hundmänniskor tänker. Dom är annorlunda än mig.
En människa som respekterar andra, både människor och djur, skaffar endast hund om man inte stör andra. Och det gör man i lägenhet, stör andra.
Och man ser till att hunden mår bra.

Vi delar hunden med svärfar och svärmor som är pensionärer.

De har hunden hos sig när vi är på jobbet. Så har vi henne på kvällarna och helgerna.

Väldigt trevligt upplägg som funkar för alla :)

Har inte hund just nu men tidigare bodde jag mer lantligt och hade möjlighet till att ha en större hundgård på tomten.

Arbetskamrater har sin hund på hunddagis.
Annan god vän, har "dagmatte" i form av kvinnlig pensionär.
Ytterligare andra har arbeten där de kan ta långlunch och åka hem och ta långpromenad på lunchen (samt flexar morgon/kväll så hunden behöver vara ensam max 2 timmar).

Andra har ett sådant arbete att de kan ta med hunden (ex eget kontor, egen firma).

Här lämnar de hundarna på gården. Dessvärre är det många hundar som lyckas rymma. Dagligen söker folk efter sina bortsprungna hundar, katter, hästar, får och annat. Helt sjukt!

Jag läser alla svar, tack!!

Jag inser att det inte kommer funka för oss. Jättetråkigt. Vi vill ha en liten hund, typ Jack Russell. Men det finns ingen möjlighet.

Tänkte istället efterlysa på lokala facebooksidan om någon med snäll hund vill ha promenadhjälp eftersom dottern gärna vill gå hundpromenader.

https://www.google.com/search?q=robothund&oq=robothund&aqs=chrome..69i57j0l5.2615j0j4&sourceid=chrome&ie=UTF-8

Där låter du som en rätt typisk sibbeägare... Flertalet jag träffat tycker det är helt ok att hunden klipper smådjur. Träffade på några sibbeägare på fjället ett år. De hade typ ingen mat med sig eftersom "hundarna plockar lämlar och andra smådjur". 

Det är såna attityder som gör att vi med uppfostrade hundar får en massa skit när våra hundar är lösa.

Aldrig varit med om att en hund gnällt och skällt dag och natt nånstans där jag bott och det funnits hundägare. Inte heller vår hund gjorde så. Däremot så har jag träffat på många villahundar som skällt som tokar!

Jag var arbetslös när vi skaffade vår russell. När jag började jobba på kvällarna när han var runt året var han ibland ensam hemma till sambon kom hem. Annars lämnade jag honom hos min mammas sambo som jobbade på sin pappas firma och där fick sambon hämta honom. 

När jag började jobba heltid gick han först på hunddagis men där trivdes han inte. Föredrog människors sällskap framför andra hundars och lärde sig fort att "skäller man så kommer en människa". Hittade en dagmatte till honom istället och hos henne och därefter hennes väninna var han tills jag var föräldraledig. När barnen var strax över 2 år gick han bort, 12,5 år gammal.

Du menar att jag hittar på, för att du aldrig har varit med om det?

Jaha, intresseklubben antecknar.

Det är ju en jättebra lösning när man själv inte har möjlighet att ha hund. Jag själv har valt jobb där jag kunnat haft hunden med på jobbet. Inte dom mest välbetalda eller roligaste jobben men eftersom hundens behov går först så har mina behov fått stå tillbaka. Som plan B har jag alltid haft pålitliga hundvakter som funnits som backup.

Wow! Rena drömupplägget! Nu önskar jag att min svärmor eller svärfar bodde mycket närmare. 

Jag är ensamstående med två hundar och har valt att stryka en aning på ekonomin och jobba deltid, alternativt haft jobb där jag kunnat ta dem med mig.

Det är inte lätt att bolla husdjur och arbete och det funkar inte för alla.  

Dummaste jag hört. En hundgård löser absolut ingenting.

Jag bor i en liten stad. I lägenhet. Men jag är hemma heltid och jag garanterar att mina två hundar mår hundra gånger bättre än en hund som står i en hundgård o glor hela dagarna.

Ja. Jag är en sån där hemsk som har chihuahua. Men är uppvuxen med brukshundar och har själv haft amstaff förut.

Ja. De har "hemska bäbiskläder" när det är som kallast. Kläderna består av praktiskt värmetäcke. Det hade även min senaste Amstaff. En del hundar fryser. Då sätter man på dem praktiska och bekväma "kläder" när det är flera minusgrader.

I övrigt ser mina hundars vardag ut som följande. Två långpromenader på 1,5h två gånger om dagen. Däremellan rastning var 3-4:e timme. Träning och aktiviteter både inomhus o utomhus. Däremellan är de nöjda soffpotatisar. Älskar alla människor. Är framåt. Osäkra vid möten med stora hundar men det går över.

För övrigt släpper mina hundar vad de har i truten när jag säger släpp. Att jaga småvilt och gnagare går fetbort.

Tror inte någon som ser sin hund som en vild varg bör ha en hund alls.

Snarare handlar det om att ditt påstående om att ingen hund kan bo i lägenhet för att alla skäller och gnäller dag och natt är falskt och helt påhittat i ditt lilla huvud.

Det är sjukt svårt. Jag passade på att skaffa hund den terminen jag studera på distans, så att jag skulle kunna vara med valpen oavbrutet och lära honom det mest grundläggande. Terminen därefter var jag på campus men hade endast tre fysiska moment á 1,75 timmar/veckan, och då kunde jag lämna honom hemma under tiden. Passade på att motionera honom i hundgården ordentligt innan jag for iväg, så att han skulle vara fysiskt och mentalt trött när han skulle vara hemma själv. Passade på att hinna ett snabbt träningspass och eventuellt en snabb matinhandling i samma veva, så att jag skulle slippa lämna honom två gånger de dagarna jag hade föreläsning/seminarium. Aldrig mer än 4 timmar. Man måste planera ordentligt. När jag har min examen och skall börja jobba skall jag förmodligen skaffa mig en dagmatte, vilket är billigare än hunddagis. Som sagt - det är en jäkla pusslande. Men en hund ger så otroligt mycket i geneld. Det är fint att komma hem och ha en överlycklig hund som väntar. Det är mysigt att vakna upp till en hund som pussar en på kinden. Det är fint att alltid ha ett litet liv där hemma. 

Ni kanske kan åka hem en gång under lunchen och rasta hunden och när barnen kommer hem från skolan så får ju hunden sällskap? Alternativt - hör med någon som vill vara dagmatte/husse. =)

Instämmer med dig EmmaFleur - När jag bodde i Luleå fanns det en granne som hade en jättefin och stor hundgård på sin tomt. Trots det skällde hunden dag in och dag ut. Jag har en alaskan malamute i en lägenhet och han trivs jättebra, så länge han får sina dagliga promenader med tillhörande lek med andra hundar. Han tycker om att ligga på soffan och bara mysa. Och när han vill leka med sina leksaker så gör han det, utan några som helst problem. I Luleå bodde jag i ett stort hus, men trots det var han alltid där jag var i huset. Och jag sprang knappast runt ständigt. Det sitter inte i hur man bor, utan den stimulans hunden får. Grannhunden som fick bo i en stor hundgård fick dock ingen stimulans och skällde således ständigt. 

Jag löste det genom att sätta upp en lapp i vår trappuppgång och frågade om någon granne ville ställa upp och gå promenader runt lunch, som tur var ville en pensionär i huset gärna ställa upp.  Det blev win-win situation då han kunde tjäna lite extra pengar och  få något att göra varje dag:) 

Vi har löst det genom att jag ibland tar med hunden till jobbet. Om vi reser bort får en vän vara "hundvakt" eller så blir det hunddagis.