Din partner har vart otrogen, är ärligheten alltid bäst? Vill du verkligen veta och behöva ta ställning till om man ska splittra familjen, gå vidare utan förtroende. Eller vill du helt enkelt veta av älskarinnan/älskare men inte ta upp det med partner ifall affären är avslutad?
Jag tycker att det spelar stor roll vad anledningen till otroheten är. Om min man var olycklig i vår relation eller om han var förälskad i någon annan då hade jag velat veta så att vi antingen kunde bryta upp eller jobba på vårt kassa förhållande.
Om det däremot var ett snedsteg som han hade råkar göra trots att han fortfarande älskar mig och mår bra i vår relation och han ångrar sig. Då hade jag hellre varit ovetandes.
Jag hade genast velat veta så jag kan bryta upp relationen. Helst av min egen man men annars från vem som än var villig att ge mig sanningen. En otrohet hade inneburit att min man brutit sina löften till mig, dels att inte vara otrogen men också att lämna mig om han skulle tröttna på vår relation eller/och om han vill träffa någon annan. Om den var fysisk hade han dessutom satt sitt egoistiska nöje framför min hälsa.
Jag hade genast velat veta så jag kan bryta upp relationen. Helst av min egen man men annars från vem som än var villig att ge mig sanningen. En otrohet hade inneburit att min man brutit sina löften till mig, dels att inte vara otrogen men också att lämna mig om han skulle tröttna på vår relation eller/och om han vill träffa någon annan. Om den var fysisk hade han dessutom satt sitt egoistiska nöje framför min hälsa.
"Om den var fysisk..."???
Okej, jag försöker igen. I verkligheten finns det, sett ur en enskild människas perspektiv (Förutsatt att förhållandet är monogamt, att partnern inte hålls fastkedjad i källaren eller dylikt), två tillstånd:
1. Jag vet inte om min partner är otrogen.
2. Min partner är otrogen och jag är medveten om det.
Tillstånden är helt binära. Bara ett kan vara sant vid ett och samma tidpunkt, och det finns inga mellanting. Tillstånd 1 kan dock övergå i tillstånd 2, men inte tvärt om. Eftersom det tillstånd man befinner sig i motsvarar det man själv definierar som verklighet, så är det vanligtvis att föredra framför det andra. Det är få som vill leva i en låtsasvärld.
Frågan i TS förutsätter dock att det finns ett tredje tillstånd där vi kan lämna vårt eget perspektiv och låta både tillstånd ett och två vara sanna samtidigt. Vi både vet och inte vet att partnern varit otrogen. För att kunna greppa detta hypotetiska tankeexperiment så tolkar vi det som att tillstånd 2 är verkligheten, och därmed blir svaret att man vill veta. Skulle människor däremot få välja mellan de två tillstånd som faktiskt existerar så skulle de flesta välja ettan.
Var finns alternativet "jag vill veta, men enbart direkt från partnern, inte från älskarinnan eller någon 'välmenande' bekant eller annan sladdertacka på bygden"?
Var jag inte tydlig nog?
Jag vill inte höra det från någon sladderkärring på bygden, nej.
Jag känner mig själv och jag skulle aldrig någonsin kunna vara tillsammans med någon som varit otrogen. Det skulle äta upp mig inombords och min kärlek skulle bytas ut mot hat. Vårt förhållande och vår familj skulle splittras oavsett om jag väljer att försöka igen. Jag vill veta och jag vill göra slut. Detta säger jag nu när jag tillochmed är gravid. Skulle inte tveka en sekund att göra slut..