Kommer aldrig bli tre barnsmamma

Det var inte det du ville få som svar, men du kan bli 3-barnsmamma om du avbokar aborttiden. Om du känner dig så förtvivlad nu, kanske du inte mår bättre efter att ha genomfört en eventuell abort.
Om det är rätt beslut att göra abort vet bara du och ditt samvete, men fundera lite på för vems skull du avbryter graviditeten. Är det för barnets skull, att du tycker att det är värre för barnet att leva ett liv med en funktionsvariation än att inte leva alls? Eller är det för din skull, att du absolut inte vill vara förälder till ett funkis-barn så du hellre får nöja dig med 2 barn?
Kanske prata med andra som har barn med DS, så de kan dela sina erfarenheter?

Fatta ett beslut som du och resten av familjen kan leva med, ett beslut som du kan berätta om när någon frågar. Vilket det beslutet är vet bara du själv.

Kram!

Man väljer ju aldrig sitt barn utan man får det. Du har ju visst möjlighet att bli trebarnsmamma. Och all rätt att välja bort det.

Ja jag har också funderat mycket på för vems skull jag skulle göra det för genom att behålla. Jag landar hela tiden i att det är själviskt av mig att behålla bara för att jag vill ha tre barn. Vem vill leva ett liv och alltid va sjuk? Känna sig annorlunda? Jag förstår att det finns olika grader på down men ofta medför det andra bekymmer än bara funktionssvårigheter. Såsom problem med sköldkörteln, hjärtfel, infektionskänslighet, synfel och hörselnedsättning. Saker som gör att vi kanske får besöka sjukhuset mer än ofta vilket även kommer påverka våra andra barn. Jag vill verkligen känna att allt är värt, men jag gör inte det.

Jag förstår att det jag skriver kommer uppröra många men det är bara så jag känner :(.

Här är lite forskning om ämnet

www.svenskadownforeningen.se/amerikansk-downs-syndrom-studie-visar-familjer-ar-lyckliga/

"Nästan 99% var nöjda med sitt liv". Det måtte ändå vara högre än en svensson utan downs.

4 % av föräldrarna ångrade sig.

Du tror inte att svenska downs föreningen kan vara lite biased när det kommer till just downs och arbetar aktivt för att undvika aborter av barn med syndromet ?

Downs kan vara nivå dagisbarn i intelligens som vuxen till strax under normal.

Ja jag är övertygad om att jag inte skulle ångra en sekund om jag skulle behålla! Skulle älska lika mkt som mina andra barn och absolut inte vilja ändra på någonting. Men nu har jag inte hunnit få någon anknytning än och har möjlighet att välja att avbryta el behålla!

Det är förstås en väldigt jobbig situation, på många sätt. Jag har varit i liknande där vi fick samma besked på vårt andra barn. Vi tog beslutet att göra abort, vilket inte var lätt, hann ångra mig och byta åsikt många gånger. Direkt efter det skett hade jag såklart väldigt ångest. Men ju mer tiden gått så är både jag och min man övertygade att vi gjorde rätt val.

Så var det för mig, men det betyder inte att det är samma för dig. Man kan bara ta ett så svårt beslut själv.

OK, du vill ha ett trejde barn, du är gravid, du är övertygad om att du inte kommer att ångra dig. Men du vill göra abort nu, och sedan övertyga din man om att försöka igen. 

Jag beklagar det ni fått genomgå! Jag tror också att det är rätt val och hoppas tiden kommer hjälpa mig gå vidare.

Tack, det viktigaste rådet jag kan ge är, se till att ha stöttande personer i er närhet. Ibland är det skillnad mellan natt och dag bara man har någon där.

Ja jag förstår att det lät lite missvisande. Detta hade ju mer varit om jag inget vetat och fått reda på förlossningen. Men nu vet jag ju! Låter kanske konstigt men av alla de anledningar jag räknat upp i tidigare inlägg så känner jag mig säker på mitt val. Likaså min sambo!

Tack, det ska vi ha! Får jag fråga hur ni gjorde vid förlossningen, valde ni att titta på barnet och ta reda på kön? Jag vet verkligen inte hur jag ska göra dör. Läst att vissa tkr det hjälper i sorgen men är så rädd att det ska förvärras och att det kanske är lättare om man inget vet.

Det är väl inte dom som gjort studien eller. Sen om intelligens och lycka går hand i hand får stå för dig.

Det är mycket möjligt att de betalar för studierna inte alls ovanligt, sen väljer de väl precis vilka de vill ha på sina sida eller hur?

Intelligens och lycka behöver inte gå hand i hand men lägg till att ta hand om en vuxen bebis i 30 år eller vad livslängden nu blir.

Det är inte alla som är redo för vad det innebär att ha ett barn med potentiellt grova hälsoproblem samt bristande intellektuell förmåga.

Varför vill du just ha tre barn? Visst, du kan ju som andra i tråden sagt fortfarande bli trenarnsmamma, men då kommer minstingen vara sjuk och troligtvis ta väldigt mycket av er vuxnas tid.

Om du tror att det är rimligt att en svensk förening har betalat amerikanska forskare att plocka fram glädjesiffror i en vetenskaplig studie som såväl washington post och new york times refererar till, visst.

Ja jag vet att det finns jobbiga och utmanande aspekter i att fostra ett barn med Downs. Det finns också givande och fina aspekter med det. Det kanske inte är så skit som alla säger och tror, något den här studien pekar på.

Jag försöker inte övertala någon att göra något de inte vill. Bara informera om att det inte är nattsvart.

Kanske inte just dom har betalat för den, men någon liknande förening i USA kan ha gjort det. Man kan få helt olika resultat i undersökningar beroende på hur man väljer ut vilka man frågar, hur frågorna ställs etc. Allt är inte automatiskt en universell sanning bara för att det kommer från en forskningsstudie.

Okej men det är inte Shell eller annan multikoncern vi pratar om nu, det finns inga vinstdrivande syften bakom att få ett barn med downs och ingen som tjänar något på det så jag förstår inte varför ni är så överdrivet kritiska? Bara för att en människa i tråden säger att det finns lycka att hämta i ett barn med Downs syndrom.

Ts uttryckte sig som att ett liv med downs inte var värt att leva. Jag vet att hon har fel och det finns en gjord studie som backar upp min bild av det. Är det bättre att jag bara lutar mig på min känsla menar du?

Källkritik är bra men inte till den grund att man inte vågar använda källor.

Vi valde att inte titta, dock visste vi könet. Tror det kan vara väldigt individuellt. Att vi visste könet gjorde ärligt talat varken från eller till, det är ju så med barn att man antingen får det ena eller det andra könet.

Förstår att det måste vara ett svårt beslut. Jag har tre friska barn så jag har aldrig hamnat i den situationen. 
Tycker dock att det är lite tragiskt med kub tester. Det innebär ju att man måste vara beredd på vad resultatet blir, och i fall det inte är bra, ta ett beslut för att avsluta graviditeten. Vad hade hänt om du inte gjort kub testet? Du hade inte adopterat bort ditt barn. Du hade överösts med så mycket kärlek till det som du knappt ens skulle veta var du skulle göra av. Kanske mer t om. 
Mitt sista barn blev till genom ett övergrepp, ja våldtäkt, och jag har aldrig ens funderat på att göra abort. Han hade samma rätt till livet som oss alla andra kände jag. Han är dessutom oerhört älskad!
Jag har full förståelse för de som gör abort när barnen visar sig vara gravt skadade eller sjuka som inte är förenligt med liv,  men inte annars. Det sticker i ögonen på folk att man är emot abort, men ja jag står för det. Jag förstår dock att det är svårt för er att ta beslut men om du behåller ditt barn kommer du inte ångra dig. Däremot kan det bli så att du kommer må väldigt dåligt ifall du gör en abort.

Jag brukar dra jämförelsen med ett lik. När en människa dör lämnar själen kroppen. Det märks då man ser en död person. Det är tomt. 
Ett barn in magen har ett hjärta som slår. Där är det inte tomt. Det är ett liv.
Jag dömer inte dig för vad ditt beslut blir men det kan bli väldigt tufft efteråt...

Ditt barn kan bli väldigt älskad precis som den är!