R84

Äldre 10 Oct 15:24

205 svar

Låg AMH värde

KajsaLouise skrev 2019-10-10 14:50:53 följande:

Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.

Vi hann bara berätta för mina föräldrar om våra planer (planen var att berätta även för makens familj men vi blev ju gravida innan). Vi gjorde det helgen innan vi skulle dra igång med medicineringen. Dvs några dagar innan vi plussade. De hade inga problem med vårt val. Jag förklarade att vi hade diskuterat både donation och adoption men att det viktigaste för mig var att få chansen att vara gravid. Att få vara med om ett barns utveckling i min kropp. De förstod helt och fullt! Stöttade oss till fullo. Även de vänner som har känt till allt längre förstår helt och hållet. Sen har de såklart mycket frågor kring hur allt går till och hur allt känns osv. Just för att det inte är så vanligt med donation. Men när vi har förklarat våra tankegångar så har det aldrig varit några problem. Så jag tror att det är lätt att man själv tänker på och oroar sig mer över vad andra kommer att tycka än vad de faktiskt sen tycker. Och som sagt..... står det mellan det och ingen familj alls så borde alla tycka att det viktigaste är att få bilda familj om det är ens högsta önskan.

Hmmmm.... det går ju att kontakta en utländsk klinik och kolla hur de resonerar kring ivf. Vet att olgas klinik i Ryssland gärna vill prova med egna ägg om förutsättningarna är okej. Det ville de i alla fall med oss. Nu hade jag högre amh än dig och har gjort behandlingar här i Sverige där vi har fått ut ägg som har befruktats och ett blev en blastocyst. Så där har de lite mer facit på att ivf fungerar. Var det en ivf-klinik ni har gått på nu? De kan inte tänka sig att testa? Tänker att det ju är ni som betalar och är ni med på att det kanske inte funkar så är väl valet ert?

R84

Äldre 10 Oct 17:42

#118

Limarie skrev 2019-10-10 15:30:40 följande:

De punkterade follikeln på äggplocket då de trodde det var en follikel men det kom bara blod. Sedan sa läkaren på SU senare att hon avråder mig starkt att någon nånsin får sticka in i den om den är så lite. Risken för infektioner och allt annat ökar då mycket. Vet att Olga gärna punkterar sånt t.ex. Ur läkarperspektiv så känner jag att man kanske kan lyckas även utan massa med mediciner med en äggdonation. Så som i många andra länder. Jag tvekar till att man måste utsätta sig för så mycket läkemedel så som man får på Olga. Men det verkar också varierar så jag väntar nyfiken på samtalet imorgon (gud, är detta redan imorgon?).

Nej, livmodern ser fint ut. En perfekt livmoder skulle jag säga. Inga polyper, ingen myom och alltid en tjock fin slemhinna. Perfekt för tvillingar. Apropå, Prag sa också direkt att de inte sätter in 2 embryos. Gillade att de resonerar så. Men man får ångest, man läser för mycket här. Men jag tänker ibland så här. De som är kvar här är ju inte sällan de som tyvärr har komplexa situationer. Många som har fått barn lämnar facebookgrupperna och forumet tyvärr. Så man kanske blir lite präglad av alla problem. Och av sin egen dålig erfarenhet.

Första ÄD blir ändå igen som ett experiment, precis som första IVF. Så där kommer vi ha höga förväntningar igen eftersom det är något nytt.

Helst hade jag velat använda direkt spermadonation. Först tänkte jag ffa pga ekonomiska anledningar. Men nu hoppas vi att vi får bekräftat att även vi skulle få förösk nr 2 gratis om det inte blir en befruktning med hans spermier. Sedan vet jag inte hur många försök jag orkar mer. Men denna gång plockas inte mina ägg och jag tar bara lite östrogen (och av det mår man i regel mycket bra och blir bara lite sexsugen (finns värre saker)). Blir det ingen brfruktning har jag inte ens varit i Prag. Jag är inte inne i processen (plus att det denna gång inte är mitt fel). Klart, det kommer göra lika ont till slut.

Så precis har jag även bokat in ett möte med Finland, Helsingfors i slutet av oktober. Spännande allt det där. Snart jag har full koll på alla.

Spännande! Meddela gärna hur det känns efter skypemötet!

Men det är ju positivt! Jag tror att du tänker rätt! Många är i vår situation och så lyckas de och då lämnar de. För er kanske det helt enkelt är så att du har få ägg och han långsamma spermier och den kombon är inte bra. Medan får ni ett donerat ägg och kanske donerade spermier så funkar det! Jag menar..... utländska klinker får ju kvinnor närmare 50 år att bli gravida med hjälp av donerade ägg. Sen finns det extremare fall där det kanske är fel på t ex livmodern och då fallen är så mycket svårare.

Alltså..... jag kan också tycka att det är bra att de bara sätter in ett embryo. Speciellt om det är riktigt bra embryon som det är stor chans på. Jag fick in två i vårt sista ivf-försök, men det var två trecelliga. Inte de bästa förutsättningarna och då är det värt att chansa.

Det är ju det där med orken och energin i kroppen. Jag kände att jag tappade jättemycket av mig själv under vårt år med ivf. Tränade 3-4 gånger per vecka. Sprang ett par mil i veckan. Var typ i mitt livs form. Under ivferna körde jag träningsuppehåll eftersom Sahlgrenska var så luddiga på sina restriktioner. Sen en konisering för cellförändringar i mitten. Och sen mer ivf. Så jag hade kanske fem ofrivilligt träningsuppehåll. Tappade jättemycket motivation, form och mental energi på det. Plus då att hormonerna tär på kroppen.

Spännande med Finland också! Håll mig uppdaterad!!

R84

Äldre 10 Oct 17:57

#119

KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.

R84

Äldre 10 Oct 17:58

#120

KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.

R84

Äldre 10 Oct 17:58

#121

KajsaLouise skrev 2019-10-10 16:07:11 följande:

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Ja de tog det riktigt bra! Fast jag hade nog inte förväntat mig något annat. Jag var nog mer orolig över att känna mer press för det skulle bli deras första barnbarn. Så jag hade mer ångest över det. Min man har sagt flera gånger att det sitter i mitt huvud och det gjorde det. Så med facit i hand borde vi ha berättat tidigare. Haha! Precis det min man sa. Jag visste även att mamma och pappa hade försökt ett tag innan de blev gravida med mig (lillsyrran blev till på första försöket), men inte hurrads länge för det har inte intresserat mig. Nu berättade de mer kring det och de hade väldigt stor förståelse för vår kamp. Förvånande nog var det min pappa som kom med mest förståelse och öppnade sig mycket kring deras känslor när det tog tid att bli gravida. Vi ska berätta för dem nästa helg om graviditeten när de kommer på besök. De tror fortfarande att vi var i Ryssland förra veckan.

Mitt fsh var normalt och amh låg på 0,5. Fick ut 4-6 ägg på våra tre uttag. De flesta befruktade utvecklades bara till trecelliga. Under den andra ivfen fick de göra totalfrys på eventuella blastocyster pga konisering. Det blev en blastocyst men den tog sig inte. Så över lag har mina ägg utvecklats långsamt och högre doser hormoner har gett färre och färre ägg.

Men om du känner så tycker jag att ni ska prova en gång. Om ni är villiga att lägga de pengarna så kanske ni ska göra det för då kanske det blir lättare att vid ett eventuellt misslyckande gå vidare med donation. Men jag hade nog börjat kolla på donation parallellt så har ni flera bollar i luften på samma gång. Jag har full förståelse för att det känns skrämmande med donation, men börja sök information, lyssna på poddar och våga tänka tanken.

Jag mår ganska bra. Mitt illamående har lagt sig lite (på gott och ont). Tar åksjuketabletter enbart på kvällen nu. Blir så himla trött under dagen om jag tar dem på morgonen också och illamåendet är liiiiite bättre. Nu är jag mest illamående på morgonen och när jag är hungrig. Somnar innan 21.30 varje kväll för jag är så trött. Jag börjar bli nervös inför kuben på måndag. Är rädd för att kotten ska ha dött. Det trots att barnmorskan sa förra vecka att vi ska ha väldigt mycket otur om det inte ska gå bra när allt såg så bra ut förra veckan. Men ändå är jag rädd att hjärtat inte ska slå därinne. Sen är jag rädd för att kuben ska visa dåligt. Behöver inte ha toppensiffror men tillräckligt för att risken för något ska vara liten. Så just nu är det lite bergochdalbana mentalt. I helgen kändes allt lugnt men nu är oron tillbaka. Går in i v 12+0 imorgon (eller idag enligt måttet på fostret på våra ultraljud, men går fortfarande efter appen). Jag önskar bara att måndagen går bra för sen ska vi börja berätta för familjen och då hoppas jag att det känns mer på riktigt.

R84

Äldre 11 Oct 06:06

#123

KajsaLouise skrev 2019-10-10 21:14:02 följande:

Men så fint och att din pappa just öppnade sig så, jättefint :) Tror man har en annan förståelse för beslut om donation om man fått kämpa. Så spännande, vad glada och överraskade de måste bli! Ska ni bara berätta det rakt uppochner eller ska ni göra någon rolig grej?

Okej. Det är väl kanske om fsh är normalt som man kan ha egen ägglossning antar jag. Det är verkligen en hel vetenskap. Kroppen kan bäst själv bevisligen, även om det tog tid.

Jo, du har rätt. Gynekologen och jag tror väl iofs att det kommer misslyckas, men jag vill ändå pröva. Tror jag. Jag ska börja läsa på vad äggdonation eg innebär.

Skönt ändå att illamåendet är lite bättre! Tröttheten är ju ändå ett bra tecken också som du kan känna förtröstan till. Jag hoppas att allt ser fint ut på måndag! Barnmorskan har säkert rätt, jag tror ni kommer får se lilla kotten sprattla runt där inne. Jag hoppas det! Får man svaren med en gång på kuben? De mest kritiska veckorna är snart gjorda, hoppas du kan känna ett mer lugn snart!

Jamen det kändes lite tröstande på något konstigt vis när pappa beskrev hur de försökte jaga ägglossningen och fick hitta på ursäkter när de var på tältsemester med några vänner. Och sen frustrationen när det inte funkade.

Med delar av min mans familj ska vi berätta när vi firar hans systers födelsedag om några veckor. Planen är att ge ett inslaget kort till faster från kotten. Så får hon läsa upp det. Med mina föräldrar vet jag inte riktigt. De har försökt fråga mig saker om Ryssland på telefon så där blir nog mer bara säga att det inte blev någon resa. Med min syster och makens pappa vet vi inte riktigt än. Får se. Känns så overkligt allting!

Men då kanske ni ska testa en gång? Så får du se hur det går? Och om inte det går så får ni ta nästa steg!

Jag får svaret på kuben direkt för jag tog blodprover för ett par veckor sen!

R84

Äldre 11 Oct 08:03

#125

KajsaLouise skrev 2019-10-11 07:05:30 följande:

Så fint att berätta nått så privat för ens barn! Jättefint!

Så kul! Roligt att göra en liten grej av det :) Förstår att allt känns overkligt. Även om jag velat ha barn så länge jag kan minnas har jag ändå haft svårt att föreställa mig ett liv med barn.

Ja. Jag tänker att jag eg. behöver gå ner lite i vikt dock. Gynekologen sa att det inte är så farligt, men det måste ju påverka. Kan du nått om det?

Skönt att du får svaren direkt. Hoppas på ett fint resultat!

Ja! Det är ju egentligen detaljer som man kanske inte vill veta om sina föräldrar men i den situationen vi har varit och är i så blev det tröstande på något sätt. Just att de verkligen kan på riktigt säga: vi förstår att det är jobbigt och stressande när det inte funkar för vi kämpade i ett år innan du blev till. Sen är det såklart skillnad mellan att försöka ett år och fyra år, men ändå. De förstod på ett helt annat plan mot vad jag trodde att de skulle göra.

Jag hade nog inte orkat gå och vänta på ett resultat. Jag är ju mest orolig över att få dåliga siffror och gå vidare med någon annan metod och behöva vänta. Usch och fy!

Jag har inte jättestor koll på vikt och fertilitet. Är själv normalviktig. Men jag har ju hört och läst om att det påverkar. Det var ett par som frågade det på seminariet med Olga. Båda två var överviktiga och hade fått höra att de behövde gå ner i vikt och ville veta vad Olga tyckte. Det kändes som att de på sättet de ställde frågan hoppades på att få medhåll i att det inte behövdes. Det märkte också på olgas svar att hon kände samma vibe för hon var försiktig och eftertänksam när hon svarade. Men hon sa att hennes rekommendation är att om man här överviktig så är det klokt att se över om det går att gå ner i vikt för det kommer att ge bättre resultat på behandlingarna. Sen beror det säkert på hur många kilon det handlar om.

Jag känner exakt samma sak. När vi började försöka för snart fyra år sedan var jag så redo för barn. Det kändes så naturligt att vi skulle börja försöka och bli föräldrar inom kort. Men under de här åren har barn blivit något näst intill ouppnåeligt så nu känner jag mig mindre redo och kan inte alls förstå att om allt går bra så är vi tre härhemma i maj! Och hur ska jag kunna ta hand om ett barn?!? Panik!

R84

Äldre 11 Oct 17:25

#127

Limarie skrev 2019-10-11 11:06:38 följande:

Jag kan berätta lite om IVF framgång och vikt.

Statistiskt sett har man noterat sämre IVF resultat vid BMI över 30. Själv har jag alltid haft en BMI på 25-26, alltså nästan normalviktig. Men under 2018 gick jag upp 18kg!!! (Nej, jag var inte gravid och jag mådde psykiskt bra, det var innan vår kamp började).

Så jag gick ner 10 kg innan IVF nr 1 i maj. Ändrade ffa kosten, ingen diet. Sedan blev det en del träning igen. Sedan gick jag ner 9 kg till fram tills IVF nr 2 i augusti. Så nu har jag samma vikt som jade brukade har och har en BMI på 26. IVF funkade ändå inte men... detta är en multifaktoriell sak. Och jag tänker så här. Hela IVF karussellen är ett pokerspel. Men kan jag påverka nåt så ville jag göra det. Det är för dyrt, både ekonomiskt och psykiskt, att inte ha testat allt annat innan.

Sedan har man större chans att bibehålla en ev graviditet med BMI under 27 också.

Hormonbalansen förbättras betydligt också när man går ner i vikt då östrogennivån sjunker i kroppen.

Satsa på viktnedgång, det kan ha många positiva effekter.

Jag fortsätter med det och har ett mål till att gå ner 7kg till innan äggdonation. Men just nu står vågen stilla. Men ibland får det vara så.

Sedan kan du ta kosttillskott innan IVF. Vänta helst 3 månader innan du börjar med IVF då det tar så långt tid att påverka äggkvaliten. Läs också boken it starts with the egg. Där får du all info med. Testa Q10, 400mg dagligen, E vitamin och multivitamin samt Magnesium.

Åh vad bra att du kunde fylla i med info. Jag tror precis som du att det kan vara bra att påverka det man kan påverka! Och speciellt om det har positiva hälsoeffekter. Sen påverkas man ju av hormonerna också. Jag gick upp ca 4 kg (inte så mycket kanske men procentuellt blev det ändå en del på mig och det kändes på kläder osv) under mitt år med ivf. Då åt jag precis som förut, men fick dra ner drastiskt på träning i några månader totalt och min kropp påverkades av hormonerna. Så det är nog inte fel att tänka att det inte är fel att gå ner lite om det behovet finns redan från start. Då påverkas man kanske inte så mycket rent behandlingsmässigt av att vikten pendlar under ivf/donationen.

Jag åt folsyra bara tidigare. Sen såg jag som hastigast en behandlingsplan för ivf hos olga på den gynkliniken som har gjort ultraljud och provtagning i för vårt skypesamtal. Barnmorskan visade mig den lite snabbt för att jag skulle få en hum om hur det såg ut. Så hann jag snappa upp folsyra, e-vitamin och magnesium. Minns inte exakta doser men betydligt högre än de vi har som rekommendation här i Sverige. Köpte e-vitamin och magnesium illa kvickt och åt den mängd som rekommenderas på förpackningen (ville inte chansa på mer för jag kom inte ihåg den exakta mängden). Detta var sista veckan i maj. I mitten av augusti plussade vi. Jag vet inte alls om det påverkade på något sätt men det kan ju i alla fall inte ha gjort någon skada! Nu har jag även lagt till omega 3 eftersom mitt illamående inte har klarat av fiskdoft. Så då tyckte barnmorskan att jag skulle lägga till omega 3-tablett.

R84

Äldre 13 Oct 10:06

#130

KajsaLouise skrev 2019-10-12 22:46:30 följande:

Hihi, jo det är detaljer man nog inte vill veta om sina föräldrar men i situationen ni var så var det ju såklart skönt att höra att de hade förståelse för era känslor!

Skönt att få resultaten direkt! Hoppas det går bra!

Jag förstår ju att normalviktig är bäst att vara. Jag har varit överviktig hela livet. När jag vägde som minst var mitt bmi nog 25-26, men jag såg smal ut då. Nu är mitt bmi 28, så jag borde ju gå ner i vikt. Jag har tänkt och försökt göra det i över ett år, men det här med oron över att inte bli gravid har tagit överhand. Det är inte en ursäkt såklart, men orken har inte funnits där.

Tror allt att du kommer bli en fin och bra mamma! Barnet är ju otroligt efterlängtat. Man växer säkert in i rollen, men jag fattar panikkänslan ;) Så otroligt magiskt ändå!

Jag förstår känslan! Fast för mig blev det typ tvärtom när det kom till träning! Jag började träna mer regelbundet, ca 4 gånger/v. Hittade framför allt löpträningen och det blev avkoppling att ge mig ut på 14-16 km rundor eller att pressa kroppen till att springa 5 km snabbare. Så året fram till våra ivfer var jag nog i mitt livs form. För mig blev nog träningen lite av räddningen att orka från utredning till ivf-start. Sen var det klart jobbigt när jag inte kunde träna under ivferna. Mest mentalt för det hade blivit mitt sätt att koppla av och koppla bort. Så mitt tips är nog att försöka hitta en träningsform där du kanske kan hitta den där känslan av att koppla bort tankarna. Sen funkar det kanske inte för alla men för mig gjorde det supermycket för det mentala. Sen kom formen på något sätt som en bonus.

Tack! Det värmer! Jag tror bara att det fortfarande känns så främmande och overkligt att jag liksom är gravid! Vet inte när jag kommer att börja tro på det. Förmodligen när magen syns och jag känner kotten därinne. Men nu känns det bara som att jag är som vanligt men med djävulsk illamående och ett större behov av att sova.

R84

Äldre 14 Oct 15:33

#132

KajsaLouise skrev 2019-10-13 22:14:13 följande:

Önskar att det hade varit tvärtom för mig också, men tyvärr! Härligt att det ändå blev nått positivt av det negativa och att du kom i ditt livs form! Jag förstår tanken. Jag tror det är viktigt att ha något vid sidan av att fokusera sin energi på. Jag älskar att fotografera och vill lära mig mer, funderar på att gå en kurs. Bara för att ha nått att göra. Promenader känns väl annars som okej träning? Skönt att bara komma ut!

Förstår det! Snart kommer du dock inte komma ihåg hur livet var utan barn ;) Och inom några veckor ska du se att magen syns också och det kommer nog övertyga dig mer! Sen tror jag nog att det är först när du har en skrikandes, lite klibbig bebis på ditt bröst som du verkligen kommer fatta :) Hoppas det går bra imorgon, håller alla tummar och tår!

Jamen en fotokurs är ju toppen! Det är väldigt skönt att hitta någon aktivitet som rensar hjärnan lite.

Raska promenader funkar fint men det tar nog lite längre tid att se resultat kanske. Du kanske kan kombinera det med lite lätta styrkeövningar? Tex köra Squats, plankan, armhävningar osv? Finns en jättebra app med sjuminutersträning. Den heter nog 7 minutes workout eller liknande. Så kör du olika övningar i 30 sekunder med 10 sekunder vila mellan varven. Den räknar ner och signalerar när du ska börja/sluta. Så kör du så många varv du vill. Kanske kan vara något?

Tack så mycket!! Kuben gick väldigt bra, vilket kändes sååååå skönt!! Det var mycket rörelse på krabaten så barnmorskan hade lite problem att få till bra bilder för att mäta. Rullade runt därinne och både vinkade och sög på tummen. Var så nervös när datorn räknade fram siffrorna. Men barnmorskan sa att baserat på allt hon såg och siffrorna är det låg risk för något kromosomfel. Den hade ett tydligt näsbenen och liten nackspalt. Vi valde faktiskt att inte fråga om siffrorna utan nöjde oss med hennes svar om att risken är låg. Kände att jag nog bara skulle analysera siffrorna tills att jag blev orolig för något som förmodligen inte finns. Sen blev bf en dag tidigare, vilket vi misstänkte för båda de andra ultraljuden har visat samma sak. Så hux flux var jag på v 12+4! Jag gick direkt och köpte fina kort som delar av familjen ska få tillsammans med en kopia på dagens ultraljud. Så det blir ett fint sätt att avslöja vår hemlighet.

Låg AMH värde

INNEHÅLL