R84

Äldre 4 Oct 13:02

205 svar

Låg AMH värde

UndrandeSökare skrev 2019-10-04 08:04:13 följande:

Ja, det spelar absolut roll. Vissa prover ska tas på vissa dagar. Amh ska tas på CD3. Det är samma sak med Progesteronprov tex, det ska man alltid ta EFTER ägglossning. Det är helt meningslöst att ta det provet före ägglossning. Men tyvärr är en hel del kliniker/mottagningar jättedåliga på detta.

Jag har själv fått ta Progesteronprov FÖRE ägglossningen på en svensk klinik, och de sa, att du har för låg progesteronhalt, ja sa jag, det är ju för att ni tog progesteronprovet före ägglossningen, då ska progesteronet vara lågt ! Det är efter ägglossning det stiger.

Så du måste vara din egen läkare när det gäller detta och läsa på själv massor, lita inte på att vården vet.

Ok.... då har jag koll på det. Jag tänkte nog att kliniken som ska utföra behandlingarna skulle ge rätt information för att värdena ska vara rätt. Och svaret jag fick från kliniken i Ryssland var att det inte var något problem att ta det på dag 6 som det blev i mitt fall. Sen hade jag inte haft samma förtroende om det var en svensk klinik som hade sagt det tyvärr.

R84

Äldre 7 Oct 07:36

#93

KajsaLouise skrev 2019-10-06 17:15:16 följande:

Hej! Jag ska läsa igenom hela tråden när jag orkar psykiskt, men just nu så vågar jag inte. Knäppt kanske. Men just nu måste jag landa lite. I fredags fick jag beskedet att min amh-värde är 0.2. Jag har alltid vetat att nått är fel på mig. Jag har haft oregelbunden mens hela livet, i omgångar har jag också haft blödningar som hållt sig i i flera veckor i streck. När jag åt p-piller slutade i princip blödningarna. Nu har jag varit utan p-piller i ganska många år. Jag är 34 år nu, 35 nästa år. Min sambo och jag har försökt skaffa barn i drygt ett år. Jag fick Provera utskrivet i höstas då jag blödde ihållande. Jag hade en tjock slemhinna som inte pallade med sin egen vikt, varför jag blödde hela tiden enligt gynekologen. Östrogendominans sa hon. Körde Provera några månader, fick en slags regelbundenhet i mensen på grund av den. Fick positiva ägglossningstest och hoppades innerligt. Men så slutade jag med Proveran för att "se vad händer". Blödningarna blev inte regelbundna, positiva ägglossningstest kunde utebli och även om jag fick positiva ägglossningstest så kom inte mens. Men inte heller någon graviditet. Under sommaren nu har det varit en del blödningar och väldigt oregelbundet. Jag har aldrig varit gravid men som så många andra här, är det min högsta önskan. Så i helgen har jag mest gråtit. Jag var på Ica och när tjejer i min ålder går bredvid tänker jag bara på äggreserver. Jag ska försöka landa i detta nu och tänkte hänga med i den här gruppen. Gynekologen tog några fler tester i fredags, för att kolla östrogen och progesteron tror jag. Han tittade också med vul och sa att han inte kunde se så många äggblåsor, kanske en på varje sida. Mitt amh mättes på dag 3 med blödning. Men jag hade då bara varit blödningsfri i fyra dagar. Jag hade alltså mens 26/8-1/9. Därefter fick jag ny blödning 7/9-11/9. Den 9/9 togs amh provet. Kan amh-provet ändå vara rättvisande? Någon som vet? Jag är rädd för att det egentligen är ännu sämre men hade hoppats på att jag åtminstone kunde få testa ivf med egna ägg. Det blev en lång text att läsa, ville skriva av mig lite och vill gärna prata med andra i liknande situation. Hoppas på det bästa för alla som kämpar!

Välkommen till gruppen!! Du gör helt rätt i att tillåta dig att landa lite. Det tror jag är nyckeln till att orka.

Vad sa gynekologen om era chanser/möjligheter till ivf? Har ni fått/skickat någon remiss till ivf-klinik? Där jag bor (i Göteborg) är remisstiden till Sahlgrenska lång!! Så tänker om det är likadant där du bor så är mitt tips att skicka in en egenremiss. Vi fick tid efter lite mer än ett halvår, men då var det tack vare ett återbud så vi fick ett samtal att vi kunde komma morgonen därpå. Hade vi inte kunnat det hade det dröjt minst 4-5 månader till innan vi var först i kön. Sen tog det över ett halvår innan planeringsmöte för ivf.

Jag förstår verkligen tankarna kring äggreserv och hela den resan som man går igenom. Det är en kamp, men det finns många olika vägar att gå. Under våra år har jag gått från att tänka att det måste vara våra gener och bli till naturligt, till att göra ivf och i våras till att acceptera att vårt nästa steg kanske skulle vara äggdonation i Ryssland. Vägen dit har varit otroligt krokig och stundtals jobbig. Men jag har sökt information, lyssnat på poddar, gått på seminarium, pratat med människor som kan mer om äggdonation utomlands osv. Mitt tips är att våga öppna dörren till olika möjligheter. Även om det bara är lite på glänt. Jag tror att man måste ha accepterat och bearbetat den väg man går helt och hållet för att det ska kännas bra. Men låt det också ta den tid det tar.

Nu blev mitt inlägg också långt! Har du frågor så hojta till!

R84

Äldre 7 Oct 17:25

#96

KajsaLouise skrev 2019-10-07 13:15:50 följande:

Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

Tack än en gång!

Jag förstår dig och jag tror att det är viktigt att få vara ledsen. Vi har försökt få barn i snart fyra år. Först nästan 3 år på egen hand och sen ett år med ivf. Det är ordentligt energikrävande. Speciellt med alla frågor från bekanta/kollegor (aldrig vänner och familj tack och lov) om när det är dags för barn. Sen när vissa i ens omgivning har hunnit få inte bara ett utan TVÅ barn på samma tid som vi inte har fått ett enda. Det hade nog knäckt vem som helst tror jag. Jag har gråtit så många tårar, skrikit av frustration och känt mig stundtals så ensam. Men på något jäkla vänster löser man det. Eller vi har gjort det! Någonstans tar längtan efter barn över och då är det väl värt att slit och alla tårar.

Om du bor i Göteborg skulle jag ha skickat en remiss till Sahlgrenska med en gång!! Deras köer är helt vansinnigt långa så även om du inte mår så bra nu så kommer du att tacka dig själv för att du gjorde det när tiden väl rullar på. Köerna till äggdonation på Sahlgrenska är ännu längre. Nog uppemot 2-3 år tror jag.

Jag kan tipsa dig om två poddar som har hjälpt mig jättemycket - Ruvarpodden och Jag vill ha barn. Den första hjälpte mig jättemycket under våra ivf-behandlingar. Hittade den precis när vi startade på Sahlgrenska och den fick mig att känna mig mindre ensam i allt som hände. Jag vill ha barn var podden som fixa mig att börja leta utomlands och våga öppna dörren till äggdonation.

Jag har aldrig fått några sådana mediciner. När vi gjorde vår utredning hittade de inte fel på oss förutom en något nedsatt äggreserv på mig. Jag fick alltid utslag på ägglossningsstickor och hade regelbunden mens. Så de ville inte strula till min cykel med några hormoner innan ivfen. Så tyvärr har jag inget bra svar på den frågan....

Vi fick inte heller fram så många ägg och de som vi fick ut och som blev befraktade utvecklades långsamt. Så jag kände väl efter våra tre försök att det var kört. Hade ställt mig in på äggdonation men den ryska kliniken trodde att det skulle funka med mina ägg. De vill hellre ha färre med bra kvalitet.

R84

Äldre 7 Oct 20:47

#101

KajsaLouise skrev 2019-10-07 19:24:57 följande:

Fyra år är en lång tid och jag förstår att det är energikrävande. Hur gammal är du? Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas, mina vänner har alla barn och de väntar på mig; "Men nu när ni köpt hus är det väl ändå dags...?". Mina systrar tjatar också. En lillasyster har 3 barn nu, den yngsta är bara bebis och jag älskar dem så sjukt mkt. För min syster har allt gått så smidigt, hon har blivit gravid alla gångerna på första eller tredje försöket. Så det känns väldigt orättvist även om jag självklart inte önskar att hon hade behövt kämpa ens litegrann. Men så är det ju, livet är inte helt rättvist. Det är ju skönt att höra att det finns hopp och att man kan plocka fram oanade styrkor så som du gjort! Jag hejar på dig! Jag antar att du och din man finner tröst i varandra också?! Min första tanke när jag fick beskedet var att jag borde göra slut med sambon så han kan hitta en riktig tjej och leva sin dröm. Han säger helt rätt saker när jag för det på tal (det har bara gått några dagar men jag har ältat det mesta 1000 ggr redan), men känslan finns där. Varför ska jag dra ner honom i skiten också. Men jag förstår ju att det måste finnas ett otroligt starkt förhållande i botten för att gå igenom det som ni gjort. Det är ju positivt!

Jag känner mig lost, kan inget om detta... Men gynekologen skickade en remiss för såväl ivf som äggdonation. Bör jag också göra det alltså?

Jag har sett någon nämna dessa poddar innan. Jag ska absolut börja lyssna på dem! Allt stöd är välkommet känner jag!

Okej, men då hade du ägglossning? Fick du någon förklaring till varför det inte gick ändå?

Så ni kör ivf i Ryssland nu då med egna ägg? Jag tycker det är anmärkningsvärt vilken annan inställning andra länder har i dessa frågor...

Ja det är väldigt lång tid! Vi fick två tidiga missfall våren 2016 och det är sjukt att tänka på att vi hade haft en treåring i november om det inte hade hänt.... menmen..... livet är inte alltid som man tänker sig! Jag är 35, 36 i januari så jag skulle fylla 32 när vi började försöka. Trodde aldrig att det skulle ta sån tid. Vi har verkligen stärkt vårt förhållande för vi hade bara varit tillsammans i knappt 1,5 år när vi bestämde att vi skulle försöka få barn. Då slutade jag med p-piller och ett par månader senare började vi försöka. Jag är glad över att det har stärkt oss snarare än tvärtom. För jag kan verkligen förstå om det pajar saker.

Jaha! Men då gäller nog hans remiss! Vi hade ingen remiss från läkare utan gjorde en egenremiss och skickade in.

Japp jag hade ägglossning. Vi fick aldrig något ordentligt svar på varför det inte funkade och varför mina ägg var långsamma. Det bara är så ibland sa de. Så när vi hade vårt slutsamtal med Sahlgrenska sa läkaren att det går att fortsätta privat men att resultaten nog blir detsamma och att det kan ta tid innan rätt ägg kommer. Eller så kan vi gå på donation. Vi hade redan bestämt oss för nästa steg då så den inputen betydde inte så mycket. Det var väl överlag så med hela det ivf-året att vi inte riktigt kände att vi fick några svar eller förklaringar. Mest bara att de inte visste.

Alltså.... vi hade bestämt att vi skulle köra på Ryssland. Tre ivfer med babygaranti, vilket innebär 80% av pengarna tillbaka om vi inte får barn inom försöken. Skulle inte det funka hade vi kört på donation. Så planen var att börja medicinera v33 och sen åka till Ryssland för ägguttag v 40. Men v 33 plussade vi på egen hand och nu är jag i v 11+4. Har sett det lilla livet två gånger på ultraljud och nästa måndag är det kub. Så efter allt kämpande kom ett guldägg som vi nu hoppas ska leda till en bebis i april. Känns fortfarande heeeeeelt sjukt med tanke på allt vi har gått igenom. Vi har inte försökt aktivt under hela ivf-processen så det här var första försöket sen sista ivfen. Och då tänkte jag inte ens på att jag hade ägglossning för jag var så fokuserad på Ryssland. Så semesterns avslappning och rysslandsfokuset verkar ju ha gett resultat

R84

Äldre 8 Oct 07:39

#103

KajsaLouise skrev 2019-10-07 22:02:12 följande:

Men åh, grattis! Sicken glädje :) Hoppas innerligt att det går bra och att den lille/lilla tittar ut i april! Hela resan ni gjort måste vara värt det nu. Så fint att allt har stärkt förhållandet. Det måste ju såklart vara en rejäl utmaning när man bara varit tillsammans i 1.5 år.

Jag är väldigt rädd för att inte få några svar på varför inte saker funkar. Jag är en kontrollmänniska uti fingerspetsarna och har svårt att hantera avsaknad av svar ;)

Vad kostar en sånt erbjudande? 80 % tillbaka är väl ganska bra!? Jag undrar över de där priserna jag läst... Vår gynekolog tipsade om Ava kliniken i Riga. Läste att äggdonation med egna spermier skulle kosta runt 65 000 kr. Men betyder det att man får ett enda ägg? Det här är ju en hel vetenskap. Jag går bara runt med en klump i magen. Inser att jag borde släppa detta en stund, men det går inte. Vill bara ha några ramar uppritade för mig själv så jag kan ha nått att utgå från liksom.

Tack! Jag har nog inte riktigt förstått det än. Även om jag har mått konstant illa i typ 8 v, är trött och måste gå och lägga mig senast kl 21.30, gärna tar powernaps på helgerna osv. Plus att vi har fått se kotten två gånger - ena gången fick vi höra hjärtljudet och andra gången låg den och sprattlade med armar och ben. Men kan liksom inte ta in att vi lyckades på egen hand för det trodde jag aldrig. Vi har fortfarande en lång väg kvar och oron är stundtals helt enormt stor. Men jag hoppas att vi ett bra resultat på kuben och att jag sakta men säkert kan börja vara glad över det.

Det blev verkligen ett test för förhållandet. Nu tog det ju ca 1-1,5 år innan vi på riktigt började bli frustrerade och ledsna, men vi har behövt lära oss hur vi hanterar sorg och motgångar. I början var det till exempel svårt för jag kan behöva gå iväg ensam, men det tog min man som att jag stängde honom ute. Men vi har lärt oss hur var och en av oss hanterar saker och det har hjälpt. Den har jag utvecklats enormt mycket under de här åren. Framför allt under ivfen för jag var livrädd för sprutor, livrädd för hormoner, LIVRÄDD för äggplock. Men klarade allt galant och det är jag stolt över. Och jag är stolt över att ha vågat vidga mina vyer och hittat andra vägar att bilda familj. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra för några år sen. Då var det naturligt och egna gener annars kunde det vara.

Ett sånt erbjudande kostar 9900 euro för tre ivf-försök med egna ägg. Tar det sig inte på de försöken och man föder ett barn får man 80% tillbaka. Om man blir godkänd för det vill säga för det blir ju inte alla! Gällande äggdonation har de garantipaket för antalet blastocyster. T ex att de garanterar att man får 4 blastocyster för insättning. sen har de även ett paket med tre donationer med babygaranti för 21900 euro där man får tre ivf-försök med en äggdonator med insättningar av de blastocyster som blir. Får man inte ett barn inom de tre försöken får man 80% tillbaka. Googla Olga fertility clinic så kan du läsa mer. De har jättebra seminarier regelbundet där man får väldigt bra information kring hur de jobbar. Sen blir det såklart kringkostnader vid sådana behandlingar. Resor, hotell, visum, mediciner eftersom det inte går under högkostnadsskydd i Sverige, alla läkarbesök hemma i Sverige osv. Men vi kände att deras garanti och sätt att behandla lockade oss. Hemma hade vi fått betala kanske 80000kr för tre privata försök och funkar inte det står vi på noll igen. Då resonerade vi att garantin gjorde det värt merkostnaderna.

R84

Äldre 9 Oct 06:21

#105

KajsaLouise skrev 2019-10-08 22:36:22 följande:

Det är verkligen stort! Kanske skönt att ha alla de där symptomen trött och illamående, alltså som en bekräftelse på att det är sant. I alla fall de första veckorna. Så fint att ni fått höra både hjärtslag och se den sprattla runt! Jag håller alla tummarna för att det går bra! Hoppas du kan glädjas och njuta fullt ut snart också!

Förstår att man lär sig mycket om sig själv och sin partner vid så stora utmaningar. Grymma är ni som fixade allt detta! Det är väl ett ordentligt bevis på att ni har hittat rätt i livet!

Oj! Det är så dyrt... Men det är ju skönt att stor del betalas tillbaka om man måste fortsätta försöka. Jag ska googla! Förstår hur ni tänkte med att välja garanti framför hemmaförsöken.

Jag känner mig lugnare idag, men det känns som att jag vill ge upp bara. En riktig bergochdalbana har det varit de här senaste dagarna...

Ja.... Det kostar en slant! Jag pratade med tex Livio här i stan också angående privata försök men de skulle ju mer eller mindre bara ta vid där Sahlgrenska slutade. Dvs samma sätt att behandla, vilket i min värld leder till samma resultat. Kliniken i Ryssland medicinerar mer och gör en mer individuell plan utifrån varje case. Det kändes bättre för jag hade nog inte orkat köra tre likadana försök till och kanske ändå inte lyckas. Plus som sagt att vi fick babygarantin i Ryssland vilket ändå skulle ge oss en trygghet. Men det är extremt mycket pengar!! Samtidigt att vi hade kommit till punkten att det inte riktigt spelade någon roll. Längtan efter att få bli en familj är för stor!

Förstår bergochdalbanan..... Du får så smått börja kika på andra alternativ. Bara för att inse att du inte behöver ge upp. Det finns vägar att gå!

R84

Äldre 9 Oct 15:53

#107

KajsaLouise skrev 2019-10-09 14:51:09 följande:

Det förstår jag. Om det inte tar sig på tre försök vill man ju såklart att nått justeras. Pengar är bara pengar, jag förstår det också :)

Ena stunden känns det okej med äggdonation, men i nästa känns det inte rätt. Vad ska barnet säga? Vad ska folk säga? Hur ska jag tackla att någon som inte vet eller någon som vet säger att man "tycker att barnet är likt mig", eller "Så gjorde du också när du var liten"... Tror inte heller att sambons familj tycker att det skulle vara okej med donation. Men men, jag vet inte. Ska låta tankarna snurra på och hoppas de lägger sig till rätta.

Tack för dina svar!

Ja och speciellt när de pengarna på ett sparkonto känns oväsentliga jämfört med barn. Men då har vi ju förmånen att ha sparat så pengarna finns där. Såklart annorlunda om den möjligheten inte finns.

Alltså.... gällande barnet (vi diskuterade detta tidigare i tråden) så tror jag att det viktiga är att berätta för barnet hur han/hon blev till och visa kärlek och trygghet. Barnet är ju inte övergivet som vid en adoption utan det handlar faktiskt om att ni har fått hjälp med ett ägg. Utan dig och din partner hade barnet inte funnits alls. Trygghet och kärlek är det viktigaste och ger man barnet det och öppenhet så tror jag inte att det är någon fara!

Gällande omgivningen så struntar jag helt ärligt i vad de säger. Om det viktigaste för oss är att få barn och om vägen dit inte spelar någon roll så får omgivningen anpassa sig. Sen är det ju så att om vi hade adopterat hade ingen sagt något. Sen är äggdonation ovanligare men om några år kommer det inte att vara det med tanke på att det nu är tillåtet med donation av ägg i Sverige. Ge det några år så är det fullt naturligt. Därför ska det inte få stoppa min barnlängtan.

Hmmm... familj blir ju kanske klurigare.... samtidigt tänker jag att om ni står mellan valen inga barn alls eller äggdonation.... tror du inte att de skulle förstå? Även om det kanske tar lite tid? För de vill säkerligen inte att ni ska vara olyckliga, vilket ni kanske blir utan barn?

R84

Äldre 9 Oct 19:29

#109

Limarie skrev 2019-10-09 17:18:06 följande:

Update: Igår hade vi ett skypesamtal med en läkare i Prag, UNICA. Koordinatorn tolkade. Hon pratade bra engelska men det kändes att det missades lite info. Men det var inte så farligt eftersom jag känner mig redan så bra informerad.

Vi spelade också in samtalet. Han undrade varför vi inte kör ett försök till med egna ägg. Ja, det kan man fråga sig. Men både SU och Livio sa ju nej och även Huddinge satt oss i donationskö. Så mina tanker blev direkt: ah, är det rätt beslut att ge upp efter 2 misslyckade försök.

Men skulle vi klara ett försök till? Det är i så fall hos Olga men jag vet inte om jag orkar allt runt om kring. Det tar ju så lång tid med allt hos Olga. Måste ta så mycket ledig, höga kostnader för läkemedel osv. Och detta med ganska låga chanser att lyckas.

För äggdonation hade Prag varit perfekt. Bra rykte, vi får 2 blastos (kostar antingen 5300 eller 6300euro) och blir det inte 2 blastos, så får man nästa omgång med 50% rabatt och där garanteras man igen 2 blastos. Vi får använda sambons spermier men de kan inte garantera att detta kommer funka men vi ska ha en spermadonator som backup i frysen Det kändes ju bra. Och han tyckte det var en bra ide att använda 50% av sambons spermier och 50% av donatorn. Eller om sambons spermier är dåliga samma dag, så tar vi enbart donator. Sedan sa han att många par inte vill veta vems spermier det var till slut.

Lätt att ta sig till Prag. Sambon åker dit för att lämna spermier när hon tar ut äggen. Jag åker dit dag 5 (och han får också följa med).

De vill förbereda mig med ppiller då min cykel inte är super exakt. (26-34 dagar). Sedan östrogen i 2 v och 1-2 ultraljud och efter insättning blir det Progesteron vaginalt. Låter lätt eller hur Det är bara att köra. Det känns såååå overkligt kan jag säga. Vi skulle kunna börja behandlingen om 3 veckor när mensen kommer. Men vi väntar minst till december, strax innan jul. Insättning blir då 5-7 dagar innan jul. Är orolig att detta kommer ruinera julen (stor chans för det finns). Fördelen är att man är ledig och behöver inte stressa sig på jobbet. Slipper bära osv. Jobbar fysiskt tungt nämligen.

På fredag har jag tid med Alena på Olga. Får se om man blir förosäkrad efter samtalet. Hon kommer nog säga andra saker igen och där står man då.

Till helgen gör vi en sammanställning med pro och cons för Olga, UNICA, Finland och Huddinge eller Malmö. Så får vi se var vi landar. Låter det sjunker in sedan lite i några veckor. Gud, vilket jobb det är att hämta in info. Men jag är en kontrollfreak (inte minst när det kommer till så mycket pengar).

Vad skönt att skypemötet gick så bra och att du fick klarhet i saker och ting!

Svårt det där med att göra ett till försök eller ej.... förklarade han varför? Tänker mest att era resultat inte har varit så bra på de två ni har gjort. Vad tyckte han skulle göras annorlunda? Grejen med klinikerna i Sverige är att det känns som att de inte har så mycket flexibilitet. De har en ram och så kör de på det. När min man hade avslutningsmöte med Sahlgrenska (det var massa strul med våra tider och till slut ville han ha ett telefonmöte och det kunde inte jag vara med på så han pratade med läkare själv) så kändes det inte som att hon kunde ge så många svar på våra frågor. Min man frågade till exempel varför de ökade upp doserna så kraftigt inför tredje försöket när ökningen mellan försök ett och två bara gav färre ägg (tredje försöket gav minst antal ägg). Då sa hon att det enda de kan göra är att öka dosen och hoppas på att det bildas fler ägg. Så frågade han vad hon hade gjort om vi hade gjort ett försök till och på det svarade hon bara att de förmodligen hade behandlat mig på samma sätt - höga doser hormoner i hopp om att kroppen levererar fler ägg. Elena i Ryssland sa helt tvärtom! Har en kvinna få ägg så är det bättre med låg dos och se till att de ägg som kommer ut är av riktigt bra kvalitet. Att inte stressa på med för höga doser hormoner för att pressa kroppen till fler ägg. Hellre 2-3 ägg som har möjlighet att utvecklas bra och kan bli blastocyster än 5-6 ägg som kanske inte är så bra i kvalitet. Tänker att det vore intressant att höra vad läkaren i Prag hade gjort annorlunda för det känns ju som att Livio/Sahlgrenska hade kört på med samma typ av behandling som dina två tidigare....

Ja det är mycket mycket info! Men fatta vad vi lär oss! Jag har en kompis som vet om hela vår resa och som nu försöker bli gravid med sin kille. Som hon sa..... hon hade inte så bra koll på fertilitet innan allt jag har berättat!

Hur lång kö var det i Huddinge? Får ni betala för de donationerna eller blir de gratis? Tänker om det är lång kö så kan ni ju testa Prag i väntan på att komma fram i kön? Så kommer ni igång innan årsskiftet!

R84

Äldre 10 Oct 12:30

#111

Limarie skrev 2019-10-10 11:03:06 följande:

Alltså det är en kort kö, 2-3 månader till nybesök och sedan ca 2-3 månader till donation. Så det är tidigast februari, senast i april. Ganska snart. Men man måste tydligen dela på äggen när det blir mer än 10, då får man bara 5 ägg. Detta är ju hopplöst men sambons spermier. Och sedan bara 1 försök på Huddinge. Så egentligen är det bara ett halvt försök kan man säga. Sedan har man 2 försök enligt lagen kvar men inte på Huddinge utom man har en egen donator (och det har vi). Men tveksamt att detta är bra då vi inte skulle vela dela äggen igen. Sedan skulle vi kunna göra så att vi vänder oss till Finland och får de övriga försöken betalt via försäkringskassan. Vi vet dock inte ännu om de betalar mer än 1 försök utomlands.

Just nu står vi både på SU och på Huddinge i kön. Men vi måste bestämma oss varifrån vi tar bort oss. Står vi i Huddinge i kön kommer FK inte betala ett försök i Finland just nu innan vi har provat då väntetidne är så kort där. Men är vi bara på SU så skulle vi kunna åka till Finland direkt (men de har ca 5 månader väntetid där med).

1) Hade FK betalat 3 försök utomlands hade vi stod kvar på SU i kön och gjort nu ett försök i Prag och sedan 3 betalda försök i Finland. Svårt dock att veta exakt om FK kommer betala alla 3 försök.

2) Annan alternativ är att göra ett försök för 70000kr nu i Prag och sedan 1 försök i Huddinge och funkar det inte gör vi 1 försök till i Huddinge med egen donator eller direkt 1-2 försök i Finland med pengar från FK (då är det inget problem)

3) ett till alternativ: Står i kön i Malmö (bästa deal där med 3 donationsförsök och man behåller alla ägg, väntetid 1 år). Och kö under 1 år Olga i väntan. Funkar det så är vi över 300000kr fattigare. Funkar det inte så har vi betalt ca 80000kr till henne men har 3 gratis försök i Malmö kvar.

Jag förstår att ingen fattar. Men det ger en ungefär bild hur krångligt allt är.

Alltså..... Det är så många om och men och val i sånahär processer! Och så finns det ingen som bara kan tala om för en vad som är rätt väg. Tid vägs mot det praktiska och mot pengar. Det är så orättvist i livet att vissa ligger en gång eller två och vips så är de gravida. Helt utan problem och gupp på vägen. Sen får andra kämpa sig blodiga. Nu sitter jag ju och har lyckats bli gravid naturligt, men jag har ju varit inne i snurran med behandlingar, olika val och ställningstaganden. Så även om vi hade förmånen och lyckan att (förhoppningsvis) nå målet på egen hand så satt jag ju i din sits för några månader sen. Och har varit i den sitsen i över 3,5 år. Så jag förstår precis alla tankar som snurrar! Och vad är rätt? Vad är värt mest? Hur lång tid vill man vänta? Bryr man sig in 300 000kr när barnet väl är här? Eller är det värt att vänta några månader extra och spara pengarna? Så svårt!!!!

Sen kommer en aspekt till in - hur många blastocyster behövs för att det ska bli en graviditet? Tre försök i Prag (dvs 6 blastocyster) är samma peng som babygarantin hos olga och då är det tre ivfer där alla blastocyster är dina. Så länge det inte behövs mer än tre försök i Prag så är det ju billigare! Men om det inte funkar? Vad har de för statistik på graviditet vid donation? Känns ju som att 6 blastocyster med en ung donator är rätt mycket!

SÅ MÅNGA VAL, OM OCH MEN!!!

R84

Äldre 10 Oct 14:39

#113

Limarie skrev 2019-10-10 12:54:52 följande:

Mycket bra tanke. Skönt att kunna bolla så i detalj med dig (hoppas andra är också intresserade).

Precis, det är bra att räkna med hur många försök man behöver. Man kanske lyckas efter 1 eller 2 omgång och då är det bara 80000-160000. Vi har precis köpt bostad och har redan lånat en massa! Men som tur kan vi får ett lån (så där behöver vi inte oroar oss).

Vi är rädda att det inte heller blir någon befruktning med sambos spermier, trots en ung donator. Han är 41 och har tidigare haft 2 missfall och inte heller blivit gravid med en annan kvinna. Så jag tror det finns även nåt med hans spermier mer än att de är slöa. Men det är bara min känsla. Men fördelen i Prag är det: Om vi inte får någon befruktning alls, då får vi nästa försök gratis och betalar då bara spermadonatorn plus lm till den nya donatorn och hennes ersättning (runt 20000kr). Då vet vi sedan att vi t.ex. inte ens behöver försöka till våren på Huddinge (där de inte ha ännu någon spermadonator, det tar över 1 år). Då kunde vi sedan vända oss till Finland direkt.

Jag älskar så klart Olgas babygaranti men när jag läser allt i facebookgruppen finns det även saker som gör mig fundersamt. Det är inte alltid den bästa responsen från sjuksköterskan och koordinatorn och några verkar lätt missförstå saker. Det är ganska många dagar de vill att man är där och omkostnader är mycket högre där. Jag kollade på eggdonationsfriends och då har Olga sämre resultat än Prag t.ex. Jag tror det är dock relativt det hela. Vi vet ju inte ännu om min livmoder är mottaglig. Och det är klart, Tjeckien kommer sedan inte utreda mig vidare och Sverige inte heller i fall ett embyro inte vill fästa eller inte stanna.

På 1 donation ligger chansen på 60% att lyckas med dubbeldonation i Prague. Sjukt eller hur? Men då har de ju inte kollat med ultrlajud på mig utan får göra det här i Sverige.

Men nu har jag fått en cysta efter sista IVF-behandlingen, den är blodfylld. Ska få försöka boka en tid till en gynekolog och hoppas jag får det betalt via landstinget att kolla upp detta.

Jag bollar gärna! Vet själv hur svårt det är när man dels kanske inte vill berätta för så många, men också att det är svårt att få förståelse från de få som vet. De säger att de förstår men så märker man ändå att de inte gör det. Den sitter inte med samma info som en själv och kanske framför allt inte med samma bagage.

Hmmmm.... det känns ju ändå som att Prag kan vara ett bra alternativ. Just för att ni verkar kunna få donerade spermier relativt lätt. Ni vill inte gå på den lösningen med en gång? Tänker om chanserna ökar i och med det?

Har du fått några indikationer på att din livmoder inte är mottaglig?

Jag fick också en cysta under min sista ivf, men den kom under min spraytid. Så jag blev inte nedreglerad som jag skulle. Så när jag var där sa de lite halvglatt: om du kliver upp i gynstolen igen så ordnar vi det. Frågade vad de skulle göra varpå läkaren sa: jamen tänk dig att det är som ett äggplock. Det görs på samma sätt. Ja fast utan bedövning då! Ehhhhhhh.... blev så sjukt nervös!!

Låg AMH värde

INNEHÅLL