Måste jag skaffa barn??

Självklart ska du inte skaffa barn om du inte själv vill ha barn. Vilka andra livsomvälvande beslut tycker du att du ska överlåta till utomstående? Vem du ska ha en kärleksrelation till? Om du ska ha husdjur? Vad du ska arbeta med? Var du ska bo?

Klart att du inte måste skaffa barn! Det är inte meningen med livet för alla, men det är många som har svårt att se bortom sin egna världsbild. Strunt i dom och gör det som känns rätt för dig

Självklart ska du inte skaffa barn om du inte själv vill det! Samtidigt så tolkar jag dig lite som att du faktiskt inte vet om du vill eller ej? Du kanske är lite som jag var innan jag fick barn. Jag tyckte inte alls om barn innan och visste inte hur jag skulle bete mig runt dem osv. Jag gillade inte heller tanken på att bara vara mamma. Gud va tråkigt!!

Men så bestämde jag mig för att ändå skaffa barn med min man. Och under hela graviditeten var jag livrädd för att jag inte skulle tycka om barnet, ve och fasa! Men så blev det inte alls.. Jag fullkomligt avgudar min lilla kille och ångrar inte en sekund att jag valde att skaffa honom! Han är verkligen det bästa jag har. MEN! Jag avskyr just klyschan "barn är meningen med livet". Jag insåg nämligen att detta med att bara gå henma och sköta just barn och hem inte alls var min grej. Jag måste få ut mer av livet! Så jag började jobba igen tidigt helt enkelt. Tidigare än planerat. Jag har känt av omgivningens kritik till detta men jag är en självständig och målinriktad kvinna som vill uppleva saker i livet, inte bara stå vid en spis eller torka snor hela dagarna. Mitt barn kommer såklart alltid i första hand men det finns ju mer i livet. Jag är också viktig.

Bara lite input som kanske kan ge en annan syn på saken :)

Det är klart du inte måste. Man "måste" ingenting.

Men du verkar inte 100% säker eftersom du är ledsen över att du inte vill om jag förstår dig rätt?

Då är det kanske inte helt skrivet i sten?

Det som är jobbigt är ju att man som kvinna har en tidsfaktor som man behöver förhålla sig till. Jag skulle önska att den inte fanns där, så att beslutet verkligen kunde få mogna i sin egen takt. Men det finns faktiskt biologiska funktioner som avtar med stigande ålder. Sen kan man ha tur och bli gravid spontant vid 43 men statistiken är inte sådan.

Du gillar inte riktigt att vistas kring barn heller. Gäller det alla åldrar? Eller finns det någon ålder som du uppskattar?

Jag tex älskar bebisar (även om första tiden med små barn sjukt krävande och har varit tuff med båda barnen) och sen tycker jag att det blir riktigt roligt igen från 3-4 år. Däremellan är det mest bara passning passning passning så att de inte ramlar/snubblar/klättrar och har ihjäl sig och frustration för att de inte har språket. Men det är skönt att känna sig själv så pass att man vet om det, och det är ju en övergående fas i livet.

Men om du tänker 15-20 år framåt. Hur ser du ditt liv? Finns det saker du vill göra som blir svåra att klara av med barn? Hur skulle det kännas om du står där om 20 år och inte har barn.

Har du någon partner? Hur känner han/hon?

jag tror att det kan vända beroende på vilken partner du träffar. En partner kan få en att vända på en femöring. Så, avvakta bara så ska du se att vad som helst kan hända.

Självklart inte. Jag har flera, av eget val, barnfria väninnor. Det där med ensamhet är skitsnack. Många gånger så har de barnfria ett bra nätverk. Troligen ett bättre än de som faller tillbaka på sina barn. Mamma, som då är en bra bit över 80, har också några barnfria väninnor och de har en nära vänkrets som de firar jul och andra högtider med. En av dessa sitter på ett hem numera och har ofta besök, vännerna bor ju nära och är lediga på dagarna, till skillnad från de som endast har barn som hälsar på.

Du ska komma ihåg min kommentar när det blir sent att skaffa barn. Barnen förändrar allt och ger en annan smak till livet. Jag känner igen många som hade känslor precis lika som du men efter att de har fått barn så allt har ändrats. 
svaret på din fråga : Ja. du måste skaffa barn om det finns inte hälsotillstånds förhinder. 
Det är inte konstigt att gillar inte umgås med andras barn. mamman ser sina barn på ett annat sätt.