Hittar ingen ny, aktuell tråd. Jag har en remiss påväg till RMC i Malmö, efter 6 kurer med Letrozol, med ägglossning men ingen graviditet. Jag har PCOS och killen många spermier men inte lika många med god kvalité.
Någon som vill följas åt? Kanske är du också i början av IVF?
Idag har vi vart och sett våran böna i v 8+1 och hjärtat slog så fint :) ett steg till avklarat men känns som lååååång väg kvar. Ni har rätt i att oro bara byter fokus efter plus men det finns lugnare dagar också när jag är ganska nöjd med livet (trots kopiöst illamående och all värk och trötthet).
Idag har vi vart och sett våran böna i v 8+1 och hjärtat slog så fint :) ett steg till avklarat men känns som lååååång väg kvar. Ni har rätt i att oro bara byter fokus efter plus men det finns lugnare dagar också när jag är ganska nöjd med livet (trots kopiöst illamående och all värk och trötthet).
Idag har vi vart och sett våran böna i v 8+1 och hjärtat slog så fint :) ett steg till avklarat men känns som lååååång väg kvar. Ni har rätt i att oro bara byter fokus efter plus men det finns lugnare dagar också när jag är ganska nöjd med livet (trots kopiöst illamående och all värk och trötthet).
Jo, men precis.. det tror jag också.. Nästan så man dras till att oroa sig.
Ah, fy va tråkigt... :( Har också typiska innan-mens, fortfarande gråtig och på dåligt humör. Så jag har inte heller några förhoppningar denna månad. Nu vet jag inte om det är mens-känslor eller mina egna känslor, men hur jäkla länga pallar man egentligen? Visst..det finns ju inget ge upp men känns bara så tufft.
Åh underbart det är ni så värda!
Hur kände du innan plusset hade du några symptom?
Amen verkligen..extra sur denna månad tror jag..blev jätte sur på killen i måndags, men minns inte varför men jag är fortfarande sur och pratar bara det alldra alldra nödvändigaste med honom, haha!!! Mest sur för att han tar så jäkla lätt på hela ivf/letrozol/barn-grejen, eller det gör han kanske inte men han är inte typen som pratar och ältar känslor.. Önskar bara att det var han som fick testa en månad och trycka i sin en massa grejer så han får känna hur det känns att inte känna egen eller kunna identifiera sina egna känslor.
Jag hoppas också...Snart är det i alla fall BIM, och antagligen ett nytt break down och sen börja karusellen igen. Så positiv just nu.......inte.
Hahah känner igen mig SÅ mycket! Min man tar också lätt på det och jag vill typ bara prata om barn och ÄLTAR det vilket jag såklart vet inte är bra heller haha. Men det är ju i vår kropp och de fattar ju inte hur utmattande det är!
Varje gång jag ska kissa på jobb så står jag och känner på brösten och letar ådror haha. Känner mig sinnessjuk!
Amen eller hur? Undrar om de tänker lika mycket och ältar i huvudet som vi? Hur sjutton kan de isåfall inte yppa någonting. Fattar inte, ligger det i våra ?kvinnliga gener?..kan man undra.
Jo men precis, och kollar nooooga på pappret om det finns några spår av kommande mens. Tycker dock att mina menssymton alltid är och alltid varit skrämmande lika alla gravsymtom jag läser om...