RMC Malmö höst 2019

Vi är mitt i vår första behandling på RMC i Malmö.

Oförklarligt barnlösa, också utredda av limhamns kvinnoklinik.

Från det att vi fick remissen skickad gick det ca två månader tills vi fick komma på startmöte och få info om sprutor osv. Efter det får de neka en två ggr vilket vi blev. Tredje gången är man garanterad plats.

Har vart otroligt nöjd med RMC. All personal är fantastisk!

Jag hade en period förra hösten/vintern där jag mådde väldigt väldigt dåligt över barnlösheten och kan känna igen mig i det ni skriver. Jag gick till en terapeut på min vårdcentral ett antal gånger. Hon hade själv kämpat med barnlöshet och hjälpte mig jättemycket, vill verkligen rekommendera att man pratar med någon för det är väldigt svårt att komma tillrätta med själv. Det är en kris man går igenom och man får en krisreaktion och kan behöva mer stöd än man tror.

Vi berättade nästan inte för någon först, bara någon enstaka nära vän men nu har vi släppt på det och berättat för typ alla vi umgås med. Om inte annat för att folk ska förstå varför man mår dåligt/inte orkar osv. Är också många fler än man tror som kämpar med samma sak.

Vet inte riktigt hur man svarar och får med vad andra skrivit men till Mariagejan i alla fall!

Nej vi har inte träffat androlog, min mans prover är bra precis som mina.

Från remiss till till första behandling har det tagit drygt sex månader men vi har haft lite otur. Första planeringsbesöket blev ganska exakt två månader efter remissen och då hade jag mens så då var det för sent att börja. Sen nekades vi två ggr när jag fick mens för de hade fullt och sen har de stängt en månad på sommaren. Så nu i början av augusti fick vi till slut börja.

Förstår att det säkert kan vara känsligt för din man han tar ju säkert på sig en del skuld osv. Det känns nog bättre med tiden som du säger. Prata mycket med varandra! Hur det känns, läs på tillsammans så båda vet vad som kommer hända. Kan trösta er med att en bekant till mig gjort IVF pga mannens spermier var få och lite lata och de är i v 19 nu och lyckades på andra försöket.

Det är superfrustrerande att det tar sån tid allting men jag lovar, rätt var det är så är det er tur. Tiden går fortare än man tror.

Visst är det :) skönt att inte vara ensam!

Jag tog sista hormonsprutan idag, 13 sprutor har det blivit. imorgon är det ägglossningsspruta och på måndag är det äggplock. Försöker intala mig att inte hoppas för mycket på första försöket, att det är en process osv men det är svårt. Vi får se hur det går kommande veckor.

Min man har också vart väldigt positiv vilket har vart ett väldigt bra stöd i jobbga stunder. Och man vet ju faktiskt aldrig, folk får ju barn trots omöjliga odds.

Haha vet att man vill typ åka dit och sittstrejka tills de tar emot en :D

Jag har mått rätt kass om jag ska vara ärlig. Mycket biverkningar som illamående, feberkänsla, huvudvärk och hjärndimma. Men intalar mig att det är bra träning inför att vara gravid haha.

Tack så mycket! Det är helt omöjligt att inte vara hoppfull trots man vet att man inte ska vara.

Vi försökte ca 9 månader men ljög och sa vi försökt över ett år. Nu är det ett år och åtta månader sen vi började försöka. Utredning tog ca 6 veckor vill jag minnas. Vi hade också Pia och var väldigt nöjda med henne och effektiviteten. Vi fick ju inget svar på varför det inte funkar för oss vilket också kändes skitjobbigt. Tror det är det oavsett vad man får veta. Håller verkligen tummarna för er också att det går fort att få tid till androlog osv.

[quote=79837784][quote-nick]mariagejan skrev 2019-08-17 11:56:08 följande:[/quote-nick]Ja vi ljög också, helt sjukt man ska behöva ljuga men tur det!

Har ni funderat på privat klinik? Jag tänker vi sparar tre mån väntetid genom att besöka ivf nordic men det är så dyrt tror ett försök är 35000.

Men jag mår så dåligt av väntan så känner det är värt att bara försöka få behandling så fort som möjligt![/

Vi har pratat om privat men vi är helt enkelt inte beredda att lägga de pengarna just nu även om vi har dem. Vi valde att vänta på landstinget. Det är inte kul men tänker också att om de tre försöken man har går åt pipsvängen så är man nog glad att ha pengar att göra privata försök senare.

Jo de måste ju ha tid och plats framförallt för att göra äggplocken och ta hand om äggen de plockar ut. Ja, även fast vi har träffat flera olika har alla vart så snälla och otroligt kompetenta vilket är skönt för jag hade hört en del kass om Malmö innan. Ja det var superskönt att prata med henne och kände jag hade sån tur att hitta henne genom vårdcentralen. Men jag tror oavsett att det är bra att prata med någon för man kan få hjälp med att bryta negativa tankemönster och ångesten som i alla fall jag hade.

Det känns bra. Det är absolut ingen som bemöter oss annorlunda och ingen kommer heller råka slänga ur sig frågan om barn snart som gör så ont. Man behöver inte berätta allt om sitt mående för alla så klart men det är otroligt skönt att ha i alla fall någon att prata med annat än sin man även om det så klart är skönt att prata med honom också. Det var rätt att prata om det, i alla fall för oss men alla är vi olika :) I min omgivning, vänner/kollegor finns det minst 4 par som har gjort eller ska göra IVF samt minst en som har svårt att skaffa ytterligare barn efter att redan ha fått. Risken är ganska stor att någon eller några du känner har samma problem som er.

Såg att du hade skrivit att ni bor långt bort från Malmö. Jag har sett i andra trådar om IVF att vissa som har långt kan får göra vissa undersökningar på sin hemort så fråga på RMC om den möjligheten finns när ni kommet dit. Vi har ju vart där tre ggr den senaste veckan och ska dit på måndag igen så det har ju blivit kaos för er att vara lediga och åka så mycket.

Stort tack för tumhållningen, börjar bli väldigt nervös faktiskt. Även om de sett många äggblåsor i rätt storlek under veckan så har jag liksom noja att kroppen ska blåsa mig IGEN och de ska vara borta typ..

7 ägg plockades igår och det var inte skönt direkt men inte alls så jobbigt som jag trodde :)

Idag fick vi meddelande att fem stycken har blivit befruktade och fått preliminär återföringstid på lördag. Så himla lättad och glad!!

A

Tack!

Man fick först panodil och postafen mot illamående en halvtimme innan och sen muskelavslappnande, mer mot illamående och smärtlindring intravenöst och sen även lokalbedövning upp i.. trots det så gjorde det ont men hanterbart förutom en gång då det stack otroligt så de fick fylla på med mer smärtlindring. Jag hade dock hellre tagit den kortvariga smärtan igen än den jobbiga molande som jag har nu. Igår var jag väldigt trött och påverkad av medicinerna och lite svårt att röra mig men idag mår jag bra förutom att jag ser ut som jag är i femte månaden och magen spänner och känns som jag har världens mens- och träningsvärk. Har börjat med lutinus och är inte så pepp på den för den är lite svår att hantera och har hört att folk får hemska biverkningar.

Var inte orolig. Man kan inte veta på förhand hur man fixar detoch de fyller på smärtstillande om det gör ont. Ja man kan bli lite bitter ibland på det. En bekant har fått två barn under tiden vi försökt. Det svider ibland. Men å andra sidan har alla sina motgångar i livet och detta är vår.

Var svullen av sprutorna också men inte alls på den nivån jag är nu. Hoppas det mest är för att de vart där inne och rotat runt och att det ger med sig om någon/några dagar.

S

Jag kunde se det på 1177 vill jag minnas sen låg den någon dag för bedömning och sen fick vi meddelande i brevlådan men visste redan vi 1177 att vi blivit satta i kö:)