Snurre skrev 2019-08-17 13:31:28 följande:
Ja, det är verkligen en käftsmäll. När vi fick höra kändes det som rullgardinen bara drogs ner. Åå men då bor ni Malmö eller? Vi bor i blekinge, är lite orolig över hur det kommer funka när ivf väl är igång, jag kan liksom inte gå ifrån jobbet lite snabbt på gynundersökning, de dagarna behöver jag vara ledig en hel dag, för resan till Malmö då. Och precis som du så orkar jag inte prata om det och jag vill inte heller. Men jag börjar känna mig lite tvingad, ett par vi har umgåtts ganska tätt med har precis fått bebis, och så klart pratar de väldigt mycket om förlossning, graviditet och barn - vilket jag tycker är jätte roligt för dem men jätte jobbigt att lyssna på. Känner att min lust att träffa de två har minskat ordentligt sen den lilla kom, just för att det är för jobbigt..kanske hade det varit bättre och lättare om de visste..äh jag vet inte, min egen mamma vet liksom inte ens. Min kille är inte heller öppen och speciellt sugen på att dela med sig. Precis som du skriver...man känner inte igen sig själv. I stunder kan jag nästan bli panikslagen.
Ja vi bor i Malmö, ja jag förstår, även om jag kan smita iväg snabbt måste jag ha en ursäkt. Jag vill verkligen inte säga till kollegor eller chef. Precis som du har jag inte ens berättat för min mamma. Jag vet inte hur lång tid detta kommer ta och känner att min chef absolut inte behöver veta, tar det 3 år kommer ju de tänka äh hon planerar ändå barn och hindra min karriär plus att det kommer sprida sig på jobbet.
Jag tänker säga att jag har problem med magen och har mycket kramper och behöver göra utredning, kanske kan vara en metod för dig med?
Sen i efterhand kommer jag berätta. Jag vet att min chef kommer ha förståelse hon har själv adopterat men jag vill verkligen inte prata om det.
Vår hälsa kommer först och det är ett jobb detta gäller våra liv så vi får helt enkelt bara se det som att vi efteråt förhoppningsvis snart :) kan förklara vår frånvaro.
Du kan ju sjukanmäla dig på morgonen och låtsas inte veta att du ska vara borta. Folk med migrän och liknande gör det hela tiden.
Gällande vänner med barn förstår jag helt. Jag har en vän nu som berättade att hon var gravid och dagen efter fick vi vårt besked. Samma där tänker jag ta avstånd för jag orkar inte och måste lyssna på mig själv. I efterhand kan vi förklara varför vi tagit avstånd. Dina vänner kommer förstå och de har fullt upp med sitt och när du sen är gravid (snart hoppas hoppas) kan du förklara och söka att du var tvungen att göra vad som fick dig må bra! <3 Det är okej!
igårkväll och idag fick jag sånna anfall och bara grät och grät, behövde bara få skrika och få ur ilskan och besvikelsen. Jävla skit detta! Men jag ska försöka träna och bli stark och göra allt för att hitta en balans men det kommer skölja över en hela tiden.
