IVF hösten 2019
Är det någon av er som gjort långa protokollet? I så fall vilken cykeldag började ni spraya? :)
Är det någon av er som gjort långa protokollet? I så fall vilken cykeldag började ni spraya? :)
Nu behöver jag massor hållna tummar!!
Pratade precis med läkaren på RMC där vi gjort våra tre landstingsförsök. Trodde att det var slut nu men tydligen räknar de inte bara äggplock, utan utvärderar alla försöken tillsammans och beslutar om man får fler. Och läkaren sa att vi med stor sannolikhet kommer få göra en fjärde behandling hos dom!! Ååh vilken lättnad isåfall! Dels 7 timmar mindre bilväg än till Falun (som vi valt att gå vidare med privat) och dels typ 70.000 kronor mindre!
Hoppas så innerligt att vi får göra ivf där en gång till! Nästa vecka skulle de ha konferens och gå igenom vårt fall, så efter det får vi svar. Kommer bli långa dagar..
Hej tjejer! Hoppas det går framåt för er alla! Här kom mensen för en vecka sedan och tog sista tabletterna av letrozolen igår. Ska på ultraljud på måndag, och jag är så spänd på när ägglossningen kommer. Får jag ägglossning på en måndag så får man inte göra den cykeln (insättning söndag = stängt..!).
Detta blir mitt första FET (har 4 blastosar i frysen). Någon annan som har gjort FET eller ska göra det nu :)?
Spännande att du är igång! Har du kört letrozol hela tiden? Ja faktiskt bra att hon ville undersöka saken närmre! Undrar vad det var...?
Idag var dagen jag var så rädd för. Ultraljudet. Första IVF hade vi i alla fall 5 äggblåsor. Idag var det enbart 3. De vill att jag fortsätter till måndag då de se två små till men ingen hög chans att de utvecklas. Så vi kommer nog behöver avbryta. Hade det varit landstingsförsök hade vi kanske kört med 3 eller 4 men nu för 39000kr känns det lite dumt.
Jag är så splittrad om vi ska köra ändå. Nästa gång tänker vi och de att prova det långa protokollet. Men de vill att jag väntar 2 cykel. Först ska jag ha en blödning som inte räknas som mens om 2v, sedan vänlig cykel på 30 dagar, sedan vänta 21 dagar och sedan köra igång. Men då hamnar vi i mitten av oktober och i oktober borde vi bli kallade till Sahlgrenska. Borde, vem vet. Och då måste det klaffa med mens och co igen. Och då är vi i december och då kommer de nog inte köra för att det är julstängd. Och då har det plötsligt gått från maj försök nr 1 till januari försök nr 2 hela 8 månader.
Jag vet det är ingen som kan råda oss nåt. Men vi är så förtvivlade. Vi kommer inte en bit på vägen. Jag blir så avundsjuk på alla som i alla fall får ett befruktad ägg, som får ha en liten embryo. Men jag vet att det är lika jobbigt för oss alla. Hade dock så gärna velat vara där.
Även om vi får ett befruktad nån dag. Hur ska den klara den långa resan?
Är nära att ge upp och direkt gör en donation.
Suck, jag GLÖMDE sprutan ikväll!!! Sprutdag 2. Tog den två timmar efter jag skulle ha tagit den. Men det borde väl vara okej ändå?! Har ställt larm nu. Förra gången var jag supernoga men då var allt så nytt. Tycker för övrigt nålen på Bemfola känns mycket mer än den på gonal f...
Hoppar gärna in här.
Oförklarligt barnlösa, påbörjade IVF innan sommaren med korta protokollet. Blev dock överstimulerad så blev totalfrys. Så besviken när man har ställt in sig på att få något tillbaka, men fick iaf 6 fina blastocyster till frysen.
Gjorde FET i ostimulerad cykel denna veckan och ruvar alltså just nu - så spännande! Vid återförandet utbrast embryologen "nämen titta, den har börjat kläckas också, SÅ FINT!" Känner mig hoppfull men samtidigt går man runt med en konstant oro som många av er beskriver. Inte kan det väl gå, det kommer inte bli något, varför skulle det funka på första försöket, osv...
Det som är allra jobbigast för mig är dock jobbet. Har en chef som beter sig riktigt illa och hon får mig att må så dåligt i allt det här. Hon fick mig att berätta när vi höll på med utredningen för då hade jag en rejäl dipp och blev sjukskriven för stress. I början var hon jättestöttande och ville veta allt (och jag berättade såklart, dum som jag var). Men nästan på dagen när jag började med sprutorna började hon bete sig annorlunda. Ifrågasatte mina leveranser, la mer uppgifter på mitt bord trots att vi kommit överens om ett par uppgifter jag skulle hålla mig till efter sjukskrivningen.
När jag blev överstimulerad och knappt kunde röra på mig för jag var så svullen ifrågasatte hon mina sjukdagar och tyckte jag skulle vara på kontoret för "det är bra om du syns, folk frågar efter dig". Jag blev helt knäckt, samtidigt som jag var fullpumpad med hormoner. Tog mod till mig och frågade om något har hänt, och berättade att hon får mig att må dåligt och varför. Då svarar hon - och jag citerar - "ja men jag vill ju trycka till och testa dig för att se vad du klarar av".
??? Om man vet att ens medarbetare går igenom något av det svåraste man kan gå igenom som människa, inte fan väljer man att pressa dom lite extra under en sådan period?? Känner mig helt nedbruten. Som om man inte går igenom tillräckligt redan...
Sorry för långt inlägg, ser det som någon typ av ventil att få skriva av mig. Någon som har varit i en liknande situation? Hur hanterar man en chef som beter sig såhär i samband med IVF? Känner ju att allt förtroende är borta och vill inte yttra ett ord till för henne om hur det går för oss.
Omslag idag = äl imorgon. Räknar man från imorgon blir därför insättningen på söndagen, eftersom man räknar dag 1 på onsdag och inte tisdag (enligt min klinik).
Okej, min klinik räknade fem dagar från omslaget på testet! Vad typiskt!
Fast nu blev jag osäker på hur det var, haha... Men det måste ju gå eftersom du ska göra det! Lycka till!