Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?
Att jag ifrågasätter dina åsikter och i mycket uttrycker en annan åsikt är, som sagt, att för mg är det viktigt att det inte bara finns en ensidigt abortnegativ kristen röst i debatten här eftersom jag vet att vi är många djupt troende kristna som inte håller med dig i dina tolkningar i frågan. Jag vill heller inte att den kvinna som läser här och genomgått en abort skall tro att alla kristna anser att hon gjort fel och att, när hon genomgick aborten, så vände sig Jesus bort från henne och var inte med henne i den stunden.
Men, som sagt, jag ger mg heller inte ut för att veta med säkerhet hur ditt sammanhang ser ut, utan kan bara få en bild av den genom vad du uttrycker och beskriver och reagera på det. Och eftersom de åskter du ger uttryck för tyvärr stämmer väl överens med sådana som uttrycks i sammanhang där människor jag mött har farit väldigt illa, så är det med dem i åtanke jag går emot dina åsikter.
Du kanske inte alls menar så, men det låter inte särskilt inkluderande och accepterande att säga att utlevd homosexualitet är fel (för att inte tala om hur ex.vis de Paulustexterna blir begripliga först om en sätter sig in i hur kulturen och kulten i romarriket såg ut dåoch en tar sig tid att granska sammanhanget i vilken texterna skrevs).
Tänk dig själv att du kom till ett sammanhang där du fick höra att heterosexualitet är fel, men att du får vara med bara du inte lever ut din heterosexualitet -skulle du då känna dig fullständigt accepterad där? De vänner jag har som är homosexuella och är uppvuxna/varit med i sammanhang där de fått höra att det är fel att vilja söka sig en partner av samma kön har inte känt sig accepterade och älskade av de personer som har/haft de åsikterna som du här deklarerat.
Och att, som du flera gånger gjort, säga att den som verkligen tagit emot Jesus och har en ärlig och djup tro aldrig skulle genomgå en abort är ju att säga att många av dem som själva definierar sig som kristna, har en nära och levande relation med Gud de facto inte är det om de inte har samma syn på abort som du själv har.
Eller anser du att någon som tagit emot Jesus i sitt hjärta och är en överlåten kristen kan komma till en annan syn i abortfrågan än du själv, det har du i så fall misslyckats med att förmedla.
Det du beskrev var i princip en mix av vissa urspårade pingstförsamlingar på syndakatalogens tid och Livets Ord när det hade sina "barnsjukdomar" på 80-talet, inte min församling i Svenska Kyrkan, och de andra församlingar där jag rör mig, t.ex katolska. Jag skrev var det är för att du ska veta att det inte rör sig om någon sorts Maranataförsamling, utan en normal församling i Svenska Kyrkan och andra normala församlingar i stan.
När det gäller aborter är det inte bara kvinnors ansvar, utan också mäns, I ganska många fall är det mannen som först föreslår abort och i vissa fall ganska kraftigt driver på kvinnan. Sedan så måste man hålla isär olika saker. Jag tror absolut att Jesus älskar både kvinnor och män som gör abort, men jag ser det så att problemet med att hävda att Jesus är med även i själva utförandet av aborten är att det blir det samma som att hävda att han inte längre är med och älskar fostret.
Vad gäller praktiserat homosex är det inte bara Paulustexter som säger något. Det gör bla också den kristna traditionen. Jesus själv gjorde och sade, när han var här i denna världen, förstås mycket som inte står i bibeln, och sådant som människor i det som ibland kallas urkyrkan under 1:a århundradet kände till. Vi vet religionshistoriskt en hel del och kan lägga ett pussel. Jag tror att om Jesus hade förespråkat aktivt homosex hade vi vetat det. Jag tror att det hade blivit en så stor konflikt att den omöjligt kunnat passera religionshistorien obemärkt.
Du verkar tro att jag har frågat någon i Jönköpings Församling : "Är du homosexuell och praktiserar du aktivt homosexualitet?". Det har jag aldrig gjort. Jag har aldrig ens tänkt tanken. Inte heller är jag för att predikningarna skall avhandla ämnet, på det sätt som en predikan för ca 16 år sedan av en pastor på Öland. Det problem du beskriver finns alltså inte här.
Jag skulle inte vara med i en församling som såg utlevd hetrosexualitet som generellt fel, eftersom jag inte tror så. Jag skulle gå med i en som delade min tro. Om jag ändå var med så vore det för att jag delade deras tro och då skulle jag troligen själv sträva efter att leva som andra där.Hur accpeterad jag skulle känna mig beror på vilken förmåga man där skulle ha att skilja på sak och person, eller om någon var på mig. Jag är aldrig på någon.
Jag vill alltså vara med i en församling vars tro jag delar så gott det går. Det finns dock ett speciellt område där jag vill se en stor förändring inom kristenheten, och det är djuretiken. Men jag är inte utstött för att jag är djurrättsaktivist, Ingen tittar snett på mig för att jag t.ex har på mig en t-shirt i kyrkan med en bild av en gris och texten "Friends Not Food". Jag märker att det finns en positiv nyfikenhet och att något börjar att hända nu. Det är på det viset en rätt spännade tid. Min inställning i djurfrågan är kopplad till den i abortfrågan, då båda handlar om de som dödas lagligt i stort antal och inte kan tala för sig själva. Jag tillhör en strömning som i utlandet kallas "vegan and pro Life", och jag ser dessa saker som 2 sidor av samma mynt.
Jag tror att en överlåten kristen kan komma till en annan slutsats än jag i abortfrågan men att sannolikheten är mindre än att en sekularist gör det. Jag har inte uttryckt mig med orden "aldrig skulle genomgå en abort", men jag ser sannolikheten so mindre också där.