Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader
Pepsin skrev 2019-10-30 15:54:00 följande:
Åh så skönt! När ska ni dit?
Hur går det för er?
Inlägg från: soltroll
|
-
I början av december ska vi dit:)
Hur går det för er? -
Tack!KajsaMia skrev 2019-10-30 16:02:09 följande:
Blir glad för er! Hur länge har ni väntat för tid?
Knappt 2 månader sen vi anmälde. Så själva väntan för tid tog inte så lång tid som jag var rädd för. I början av december har vi fått tiden. Skönt att veta att det finns en tid för oss nu ialf, även om det är mer än en månad kvar.
Hur går det för er?:) -
Ja tidigare funderade vi på privat, men inte här Sverige utan i utlandet. Sambon kommer från annat land där det finns väldigt bra hjälpt att få just med det. Men nu fick vi tid ganska fort så då lugnar vi oss med det. Svarade i dina dra tråd om åldersskillnad, den stressade mig jättemycket och därför har vi kollat runt desperat efter snabbare hjälp. Men nu så hoppas vi på det bästa. Vilket län tillhör ni? Håller tummarna för er också<3KajsaMia skrev 2019-10-31 00:02:40 följande:
Så skönt då! Vi tänker nu på att ordna fertilitetsutredning, lite tröstande att ni har väntetid på bara 2 månader. Har ni funderat på att göra utredningen privat? Vi har försökt få barn i 13 mån och även 2 månader till känns lite långt för oss för vi vill agera NU liksom, men kanske ska vi försöka också... Lycka till soltroll, hoppas allt blir bra
-
Han är från Litauen. Ja det verkar väldigt vanligt, det är ju billigare så det är nog inte så konstigt:)KajsaMia skrev 2019-11-01 14:03:33 följande:
Vilket land kommer han ifrån om man får fråga? Har aldrig funderat på att göra utredning utomlands, men om det är så många som kör t ex med ivf utomlands, så varför inte. Åh sorry jag missade ditt inlägg, det var sen kväll när jag svarade här på forumet... Jag försöker att ni har bråttom, det börjar bli lite stressigt för oss också. Men det löser sig hoppas jag, för oss båda (eller fyra) :)
Ingen fara;) Ja det är mycket stress och oro pga åldern så det kanske inte så konstigt att det inte lyckas heller bara för det. -
Ja, all vård är billigare där eftersom lönerna är lägre. Det finns en hemsida på svenska som går att läsa lite. Så jag antar att man inte måste ha medborgarskap. Vi kollade mest där pga sambon är medborgare där och talar språket. Annars är det väl populärt i Riga. Men som sagt det första finns att läsa på svenska så bara googla lite ifall att i framtiden:) Men annars bäst är ju att börja söka hjälp här ni Sverige först:)KajsaMia skrev 2019-11-01 16:12:49 följande:
Är det också billigare med utredningen privat i Litauen? Måste man/någon ha medborgarskap eller nåt? Men nej, jag tror det låter för komplicerad just i vårat läge, är dock nyfiken :)
-
Ja, all vård är billigare där eftersom lönerna är lägre. Det finns en hemsida på svenska som går att läsa lite. Så jag antar att man inte måste ha medborgarskap. Vi kollade mest där pga sambon är medborgare där och talar språket. Annars är det väl populärt i Riga. Men som sagt det första finns att läsa på svenska så bara googla lite ifall att i framtiden:) Men annars bäst är ju att börja söka hjälp här ni Sverige först:)KajsaMia skrev 2019-11-01 16:12:49 följande:
Är det också billigare med utredningen privat i Litauen? Måste man/någon ha medborgarskap eller nåt? Men nej, jag tror det låter för komplicerad just i vårat läge, är dock nyfiken :)
-
Ja det har du helt rätt i:) Smidigast så. Utlandet var mer ett alternativ om väntetiden blev för lång här.KajsaMia skrev 2019-11-01 17:06:19 följande:
Men när man tänker att man måste ta ledigt från jobbet, åtminstone hela dan, kanske flera gånger, då tänker man att det kanske räcker med Sverige. :D Även om man skulle välja att ordna det privat. Men tack för tipset! Jag ska hålla det i minnet. Förresten, är det lätt att kommunicera på engelska i Litauen, särskilt inom vård?
Ja, inom den vården pratar de flytande engelska så det är inga problem. En av läkarna hade även arbetat i Sverige läste jag om.
Men jag håller tummarna för att ni inte behöver nya så länge på tid när ni väl söker hjälp!:) -
Jag måste få skriva av mig, det här forumet är nog enda ställen som vi är flera som förstår alla jobbiga tankar och känslor. Vi har ju som sagt försökt få barn nu i över ett år och väntar på utredning. I flera år tidigare har jag längtat till den dagen vi skulle börja försöka. Jag har 6 syskonbarn som allihop är "hoppsan det var inte meningen". De tv å senaste tyckte jag var jobbigt att höra om eftersom jag själv började längta väldigt mycket själv. I fredags fick jag beviset på att vi misslyckats även denna månad, och jag är nog inte ensam om att känna att förstå mensdagen är hemsk, innan man dag två blickar framåt igen. Dag två denna månad berättade min bror och hans tjej att de väntar barn, jag försökte se glad ut och hålla inne tårarna tills de också talade om att det var inte planerat men de känner att de har ju fast jobb och allt så varför inte, då brast det för mig och jag började storgråta. Alltså va fan, missade hela min familj sexualkunskapen om hur ett barn blir till? Dessutom, som många utav oss som kämpar äter vitaminer och undviker både det ena och det andra för att vara fräscha och öka chansen till graviditet, denna tjej har så mkt problem med sin kropp men ändå tog det sig..vill bara skrika av orättvisa!! Och det värsta när man får höra hela tiden, det blir eran tur, det kommer att gå bra för er och ha lite tålamod, vi förstår...
Så, nu har jag gnällt av mig lite. <3 -
Tack, för förståelse<3Sirest01 skrev 2019-11-19 05:30:59 följande:
Gnäll på du! Det får man här! Känner igen allt du skriver, var likadant för mig när min syster i julas berättade att de ska få barn igen. Räcker att hon ser ett par kalsonger så blir hon gravid typ. Det var riktigt jobbigt. Men jag valde även senare att berätta för min syster om vår situation, vilket har varit till stor hjälp. Har du någon du kan berätta för? Alltid bra att prata med någon annan än sin sambo.
Vi var på första läkarbesöket i vår utredning igår och jag gick dit med lite hopp och gick därifrån med en klump i magen. Det räcker tydligen inte med att jag inte har nån ägglossning utan nu har min sambo väldigt få simmare oxå. Så ja nu blev allt ännu svårare. Tappat lusten till allt nu.
Ja, jag pratar mycket med min syster, hon som också blir gravid bara av att se kalsongerna. Men hon förstår inte riktigt. Även med min mamma har jag pratat mkt. Nu valde jag även att berätta för pappa och brorsan med tjej varför jag började storgråta, så nu vet hela familjen varför min reaktion blev som den blev. Så skönt att jag behöver inte dölja om jag skulle reagera lika i fortsättningen. Dock förstod Inte min sambo reaktionen utan tyckte att det var larvigt. Han och jag hanterar denna situation helt olika och han vill inte prata alls utan stänger sig. Det är ledsamt och frustrerande så det är skönt att jag kan prata med andra när det blir jobbigt.
Vi har ett par veckor kvar till utredningen drar igång.
Vad skönt för er att det är klart, men jag förstår att det blev jobbigt att höra det och att se framåt. Men ge det ett par dagar så du hinner smälta allt unna du får ny energi så kanske det känns lättare sen. Åtminstone vet ni vad ni ska koncentrera er på nu när ni vet vad felet är.
Har du alltid haft problem med ägglossningen?:vet man vad det beror på?
Styrke Kramar till dig!<3 -
Usch ja, det är jobbigt och man försöker att undvika folket till slut, men på jobbet är det ju svårt. släkt och vänner känns hemskt också att börja undvika, därför är det åtminstone skönt när man kan vara öppen om det med dom närmsta.Mima93 skrev 2019-11-19 13:10:41 följande:
Känner så med er! Så himla jobbigt när andra blir gravida o får bebisar hela tiden. Det är värsta babyboomen på mitt jobb (förskola) och det är så jobbigt att hantera varje dag :( Vi har nu berättat om situationen för min bror och hans tjej för de började fråga om barn. De har inga heller ännu. Min sambo gjorde ett hemma-spermatest som visade nästan på det sämsta... Själv har jag regelbunden mens och ägglossning. Det har gått precis ett år nu så vi har bestämt oss att söka hjälp. Men vart vänder man sig till en början? Vi tänkte börja med landstinget så får vi titta på privat längre fram om det behövs. Ska man ta kontakt med en mödrahälsovård till att börja med? Hur gjorde ni?
Jag anmälde på 1177 direkt till RMC om utredning av barnlöshet för par. Gå in och kolla vad som gäller där ni bor:)
En lättnad att ha sökt hjälp, känns lite mer hoppfullt då även om vi inte vet vad vårat problem är än. Jag har också regelbunden mens och ägglossning och sambon har två barn sen tidigare,dock längesen..Så det är nervöst när det nu börjar närma sig första mötet.