Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Jag kommer försöka ta någon dag hit eller dit. Det beror på hur sommaren blir. Jag vill åka en vecka. Men jag får dåligt samvete om jag gör det. För jag vet att mamma skulle velat åka. Och det känns som att hon skulle bli mer nere av att jag också åker. Även om hon inte säger något. Hon skulle aldrig säga något, hon skulle säga "vad roligt" och se glad ut. Men jag tänker så. Jag tänker att hon skulle börja tänka att hon aldrig mer kommer få resa och att hon blir ännu mer deprimerad då. Så därför vet jag inte om jag klarar av att resa någonstans i år.

Ok då missuppfattade jag, trodde det var en avlägsen släkting.

Jag mår också dåligt av att se mamma förändras, men jag kan inte lämna henne ensam. 

Ärligt talat har jag inte pratat med någon om mina känslor. Jag orkar inte. Jag började prata med en vän i februari om detta. Men sen när den vännen inte ens ville ses och fika, inte på flera månader hört av sig för att höra hur man mår så har jag inte pratat mer med hen. Och någon annan har jag då inte heller pratat med. Känns inte som att folk orkar lyssna eller så är de inne i sina egna lyckliga liv och tänker inte på andra som har det svårt eller så har de ingen lust att höra tråkigheter kanske. 

Syrran har jag ingen lust att prata ut med just nu heller, detta för att resan har hon inte sagt till mig om, utan jag fick reda på det av pappa. Så hon har inte ens brytt sig om att meddela mig att hon reser iväg så länge. Så jag känner mig obetydlig just nu hos henne och vill inte prata om hur jag mår alls.

Jag tror att jag ska försöka hitta någon samtalshjälp att prata med. Men tror jag behöver prata själv i allfall till en början. 

Men tack för tipset.

För jag kan inte göra så mot mamma. Och jag vill inte det heller för jag vill umgås med henne den sista tiden hon har kvar i livet. 

Det förstör jag. Men det är oerhört viktigt att du tänker på dig själv och vad du har för behov någon gång ibland. Att tillåta dig själv att få ha egentid och även glädje. Både själv och med dina föräldrar.

Resan bokades 10 dagar sen. Så ganska spontant. 

Det där är trams, man kan visst få hjälp med sjukvård i hemmet om man är så sjuk att man behöver hjälp dygnet runt. Googla ASIH avancerad sjukvård i hemmet, prata med ansvarig läkare.

Det där är trams, man kan visst få hjälp med sjukvård i hemmet om man är så sjuk att man behöver hjälp dygnet runt. Googla ASIH avancerad sjukvård i hemmet, prata med ansvarig läkare.

För att få det ska det finnas ett vårdbehov och det är inte säkert ts mamma anses ha det.

Stöd av ASIH teamet får man oftast direkt när man fått en obotlig diagnos.. Dom blir inblandad så fort någon väljer att Vara hemma istället för på sjukhus /boende.. Hur ofta man träffar dom beror däremot på hur sjuk man är. Så ts mamma borde ha blivit erbjuden ASIH men kan ju såklart ha tackat nej.. Och hjälp av hemtjänst varierar ju lite vart man bor vad som erbjuds men svårt sjuka människor erbjuds bra mkt med än städning och dusch om behovet finns.. Vi har dygnet runt vak vid behov och även avlösning hemma x antal timmar så att anhöriga kan få en paus. Så antingen har det blibit måt missförstånd eller så har högst troligt ts föräldrar tackat nej till mer hjälp.

Ingen tjänar dock på att anhöriga sliter ut sig... Ta emot hjälp och använd den tid som finns till guldkanten istället för att slita ut er på alla måsten låt någon annan göra det...

Fått den uppfattningen att hemsjukvården sysslar med sjukvård i hemmet och inte bara finns där som sällskap eller tar med sig den sjuke på aktiviteter för det är det som Ts har pratat om som promenader, färga hår, gå i affärer oh liknande

Och inget av detta verkar det som Ts mamma har behov av utan mer vanliga dagliga saker som hjälp med att sköta och göra saker och komma ut

Ja men med en (allvarlig/obotlig ) cancer diagnos brukar man ändå hamna under deras vård men sedan om man har kontakt är en annan femma... Jag går hem till många inom hemtjänsten som har stöd från asih teamet vid behov dvs dom är i deras rullar men har ännu inte regelnunden kontakt.. Fortfarande vanliga dsk som sköter medicinen om det inte handlar om morfinpump. Hemtjänsten sköter den dagliga omvårdnaden, medicinering, vak, avlastning men även vi kan vända oss till temat om vi undrar över något. I te alls ovanligt att den det gäller aldrig behövt ha regelbunden kontakt.

Jag känner att du kanske kan svara på det här. Jag tror egentligen inte att ts tycker att hennes syster är egoist bara för att hon vill komma bort lite. Jag tror att det hon reagerar mest på är följande:

1. Systern åker inte bara iväg ett tag utan fem veckor. Tänker inte systern på att något kan hända om hon är borta?

2. Systern informerade henne inte själv om det här utan hon fick reda på det genom hennes mamma.

3. Hittills har de turats om att ta hand om sin mamma, nu måste ts och pappan dra ännu större lass utan sin syster, därav kanske det hade varit sjysst att iallafall meddela ts om planerna och kanske berätta just varför hon har behovet att resa bort. Då tror jag att ts kanske hade varit mer ödmjuk inför sin systers val. Ts har ju också små barn och längre bort från mamman och det är ju inte bra egentligen att hon ska behöva dra största lasset. Jag tror att ts känner sig överkörd helt enkelt.

4. Förutom sina egna känslor, så tänker hon nog väldigt mycket på också att hon inte vill att hennes mamma ska vara sårad av systerns beteende. Hon hade nog helst velat se att mamman känner så mycket kärlek det bara går från båda syskonen. Så hon är nog besviken på systern av det skälet också.

Istället för att alla bara ska svara att man reagerar olika, så skulle jag vilja höra olika förklaringar på varför ni tror att systern gjort som hon gjort vad gäller ovanstående. Personligen så skulle jag nog känna mig som ts i hennes situation, att systern är egoistisk och inte skött sitt förhållande till sin syster som hon borde. Det är ju liksom första reaktionen. Men jag är öppen för att höra vad ni har att säga, det kanske kan hjälpa ts också att förstå sin syster bättre.