• Anonym (Orolig)

    Tvingar barnen till saker dom inte vill eller tror på

    Hej,

    Efter en många år lång vårdnadstvist där både hot och våld varit inblandat så har jag och barnen nu äntligen fått lugn och ro. Dock sker det umgänge lite då och då. Vid varje umgänge så tvingas det ena barnet att gå emot sina principer och tro genom att göra sånt han inte vill. Det andra barnet tvingas äta sånt som hon är allergisk mot med resultat att hon ej hunnit till toalett i tid och ont i magen mm. Barnen är över 10 år båda två så jag tänker att deras val måste väll ändå få respekteras? Sedan är det förstås en massa annat så som val av kläder och att det pratas illa om mig framför dom och massa annat smått och gott men jag undrar, är det skäl att göra en orosanmälan för det som sker när dom är där?

    Just det där med maten har varit en ganska stor grej förr då dom tvingades äta sånt dom inte tyckte om tills dom kräktes. Därför har det blivit lite extra känsligt. Även den här ständiga hotbilden om att dom måste göra och klä sig exakt som den andra föräldern bestämmer har varit känslig. Förr blev dom slagna om dom inte gjorde som den föräldern sa men nu verkar det inte hända längre så därför blir jag lite osäker om detta tvånget kanske inte är så farligt?

  • Svar på tråden Tvingar barnen till saker dom inte vill eller tror på
  • Hararochkaniner
    GGN skrev 2019-03-04 19:44:11 följande:
    Vad för straff??

    Jag tror dina barn skulle må bra av att prata med en psykolog. Och då ska de få veta att psykologen har tystnadsplikt så de vågar prata där.
    Ljuga för barnen? Jag tror inte det är rätt väg att gå. Då kommer ju barnen känna sig svikna av sin mamma med och riskerar att ha svårt att lita på henne i framtiden, speciellt om de blir utsatta för fysiskt våld som straff.
  • Hararochkaniner
    Anonym (Pia) skrev 2019-03-04 20:00:42 följande:
    Bonnläpp.
    Förolämpa inte bönderna. Rätt ord vore slödder, pack eller varför inte det skånska bös.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Orolig) skrev 2019-03-04 08:18:18 följande:
    Tack! Ja men då förstår du kanske varför jag ens frågar detta. Jag har liksom varit inne i detta så länge att jag vet av erfarenhet att det ibland är bättre att bara ligga lågt tills barnen vägrar eller någon annan uppmärksammar detta.
    Jag förstår dig fullkomligt, mina barn har är också rädda för sin pappa, han har misshandlat dom också så pass att vi haft kontaktförbud. Det tog långt tid innan mina barn själv stoppade umgänget och misshandeln uppdagades. Skickligt gjort utan märken och mycket psykisk. Inget av barnen har kontakt med honom idag. 
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-04 20:30:59 följande:

    Jag förstår dig fullkomligt, mina barn har är också rädda för sin pappa, han har misshandlat dom också så pass att vi haft kontaktförbud. Det tog långt tid innan mina barn själv stoppade umgänget och misshandeln uppdagades. Skickligt gjort utan märken och mycket psykisk. Inget av barnen har kontakt med honom idag. 


    Jag tänker att det på sikt kommer bli så här med. Eller så kanske den andra föräldern helt plötsligt vaknar upp och ändrar sig helt. Kan man hoppas iaf
  • Anonym (Orolig)
    Tom Araya skrev 2019-03-04 19:39:48 följande:

    De kanske kände sig svikna över att behöva åka dit...


    Alternativet var att hålla dom hemma och gå under jorden. Med följd att den andra föräldern hade fått ensam vårdnad och boende eftersom att jag ?hindrat? umgänge mellan förälder och barn. För tro mig, jag gjorde så en gång, det fick vi bittert ångra. Förutom att jag blev den som skulle betala för mina rättegångskostnader skulle jag även betala den andra förälderns eftersom att denne gick till tr med begäran om verkställigande. Plus att barnen var tvugna att åka dit. Det blev en dyr läxa för oss alla tre...

    Alltså svenska rättssytemet är inte så bra som man kanske skulle vilja hoppas, bara så ni förstår.
  • Anonym (Orolig)
    GGN skrev 2019-03-04 19:44:11 följande:

    Vad för straff??

    Jag tror dina barn skulle må bra av att prata med en psykolog. Och då ska de få veta att psykologen har tystnadsplikt så de vågar prata där.


    Jag har stångat mig blodig för att hitta samtalskontakt, tyvärr tar inte bup emot eftersom att det finns ?för många barn med npf diagnoser som väntar?, vc barnpsykolog kunde bara erbjuda 2-3 samtal, skolkurator sa att barnen måste komma självmant, kommunen tyckte att ?du verkar vara så vettig förälder? så dom kunde inte heller erbjuda någonting. Jag fick tips om något som heter ?trappan? men vi bodde i fel kommun så då kunde inte barnen gå där heller. Alla komet grupper har varit fulla i alla världens tid så ja... jag hade också gärna sett att dom hade någon att vända sig till men vet du, jag är för trött för att orka fortsätta söka.

    Barnen klarar sig väldigt bra nu och vårat liv har blivit väldigt sammansvetsat och lugnt. Så för tillfället känner varken jag och barn att det behövs mer nu. Barnen börjar bli stora så vill dom vända sig någonstans skulle dom nog gå till kuratorn, jag flaggar för det lite då och då så vi får väll se.
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Herregud) skrev 2019-03-04 19:44:13 följande:

    Öh, barn ska respektera vuxna inte tvärt om.

    Vår 14 åring fick också för sig att inte äta kött pga att det var synd om djuren och bla, bla...

    Men här äter man det som serveras annars är man utan mat, vårt hem våra regler! Så numera äter ungen kött igen.

    Inte undra på att samhället ser ut som det gör om man följer ungarnas tramsiga idéer.

    Man kan bestämma över sig själv när man är myndig och flyttat hemifrån till dess respekterar man vuxnas regler.


    Ok... så om du fick träffa dina barn några timmar i månaden pga att du misskött dig så mycket att du tom förlorat vårdnaden, så skulle det viktigaste i din relation med dom vara att promt se till att tvinga dom till nått dom inte vill för att du då ska uppfostra dom de ynka timmarna du träffar dom? Ingen tanke på att kanske försöka bygga upp förtroendet igen och kanske börja respektera dina barn och deras åsikter? Som jag skrivit i trådstarten handlar det inte bara om maten heller men även om det ?bara? varit det så hade jag tyckt annorlunda än dig iaf.

    För övrigt så har barnen inga problem att lyssna och hålla sig till regler, som bygger på ömsesidig respekt förstås.
  • Anonym (ooo)
    Anonym (Herregud) skrev 2019-03-04 19:44:13 följande:

    Öh, barn ska respektera vuxna inte tvärt om.

    Vår 14 åring fick också för sig att inte äta kött pga att det var synd om djuren och bla, bla...

    Men här äter man det som serveras annars är man utan mat, vårt hem våra regler! Så numera äter ungen kött igen.

    Inte undra på att samhället ser ut som det gör om man följer ungarnas tramsiga idéer.

    Man kan bestämma över sig själv när man är myndig och flyttat hemifrån till dess respekterar man vuxnas regler.


    Du verkar inte vara världens bästa förälder. Gissar dina barn kommer fly(tta) hemifrån så fort de kan. Inte för att de inte ska respektera sina föräldrar (där håller jag med dig) men du som förälder ska också respektera dina barn och inse att de ska bli egna, självständiga, fungerande vuxna en dag. Hur ska de blir det om du inte tillåter dem att tänka själva eller ha egna åsikter? 
  • Anonym (Sara)
    Anonym (Orolig) skrev 2019-03-04 15:10:55 följande:

    Okej, så nu har jag pratat med både socialtjänst och famljerätt. Båda bekräftar mina misstankar om att inte så mycket kan hända. Dom sa att umgänget är så lite och sällan att det förmodligen inte kan bli mindre så det som kommer hända är att man kommer prata med den andre föräldern men inte så mycket mer än så om jag inte väljer att gå till tr igen. Att tingsrätten skulle döma till noll umgänge är helt osannolikt då barnen inte far tillräckligt illa. Så slutsatsen skulle bli att den andra föräldern bara skulle bli varse att barnen ?skvallrat? och därmed skulle straff utdelas nästa gång dom kom till denne.

    Sedan skulle barnen aldrig mer våga säga någonting. Varken till mig eller utredare, vi har så att säga gått denna väg förut och då var det dessutom misshandel inblandat men socialtjänsten och tr tyckte ändå att ett visst umgänge ska finnas.

    Därför kommer barnen fortsätta att åka till den andra föräldern och vi kommer ligga lågt här hemma tills någonting större händer eller att barnen vågar vägra åka dit eller att dom vågar säga till skolpersonal så dom gör en orosanmälan. Jag har naturligtvis pratat med deras lärare och uppmanat dom att gärna hålla ett öga öppet och kolla lite då och då om barnen vill prata med dom.

    Ni som inte varit i denna sitsen har nog ingen aning om hur det tyvärr ser ut i verkligheten men jag förstår att ni tycker detta låter hemskt. Jag tackar för alla svar, hoppas att ingen hamnar i denna situation även om jag vet att många med mig och efter mig kommer hamna här. Tack för mig


    Jag vet hur du har det, jag vet hur det är att leva med hot och under hot, för det gör jag idag och den hjälp som finns att få är ingen. All styrka till dig som orkar slåss för dina barn!
  • Anonym (Orolig)
    Anonym (Sara) skrev 2019-03-16 12:38:08 följande:

    Jag vet hur du har det, jag vet hur det är att leva med hot och under hot, för det gör jag idag och den hjälp som finns att få är ingen. All styrka till dig som orkar slåss för dina barn!


    Skulle så gärna vilja prata privat med dig. Går det att få göra det utan att vi röjer oss här?
  • Atena
    Anonym (Orolig) skrev 2019-03-31 22:17:46 följande:
    Skulle så gärna vilja prata privat med dig. Går det att få göra det utan att vi röjer oss här?
    Skicka Pm hit, jag är anonym i profilen också.
  • Anonym (Orolig)

    En liten uppdatering...

    Barnen vågade tillslut säga att dom ej vill åka till den andre föräldern mer, både till skolan och soc plus till den andre föräldern.

    Så nu lever vi lugnt och fridfullt igen. Barnen har repat sig återigen och hoppas att dom aldrig behöver träffa den andra föräldern. Otroligt sorgligt men samtidigt kan jag tycka att barnen, och jag, givit den andre föräldern så många chanser att ändra sig att det liksom får vara nog nu och den får skylla sig själv.

    För min del hoppas jag att den sitter ensam på äldre dar och ångrar sig tillräckligt för att be om ursäkt till barnen. Jag själv kommer aldrig aldrig aldrig förlåta den människan för allt den utsatt mig och barnen för. Nåväl, det var allt.

Svar på tråden Tvingar barnen till saker dom inte vill eller tror på