Anonym (//) skrev 2019-02-27 23:17:35 följande:
Ha ha det var inte meningen att mitt inlägg skulle uppfattas som argt, bara sakligt.
Ber om ursäkt för de första meningarna dock.. Har nog blandat ihop dej med någon annan som sitter i Thailand och jäser med en hälften så ung hora som på riktigt är sååå kär i honom, medans han klagar på svenska kvinnor som inte lika lättillgängliga som Thailändskorna. Denne gubbe har inte förstått vad fattigdom gör med vem man "blir kär i" av praktiska skäl och vem man är kär i på riktigt men som inte kan erbjuda någonting.
Hur som helst. Såg du några kära homosexuella par på din promenad då? För annars är det ju inte bara ett påstått kvinna+man problem, 10% av befolkningen anses ju kunna tända på någon av samma kön, jag gissar att det är betydligt fler som enbart kan tänka sej sex.
Jag lovar dej, att när våren kommer och folk börjar vara ute mer så kommer du se en massa förälskade par i Stockholm, vädret tillåter inte än att vara ute för skojs skull, utan att vara i rörelse.
Vänta till pride i augusti så kommer du att se tusentals förälskade par på gatorna
Sen så tycker jag inte att du ska lägga för mycket vikt vid denna undersökning. Den för nog inte med sej mycket av sanning. Tänk så många i staterna som är hyperkristna och tycker att sex enbart är till för barnalstring. Många som väntar tills de gifter sej med att ha sex.
I Oklahoma City finns 400 kyrkor men endast en mötesplats för homosexuella. Det främjar inte direkt några samkönade relationer, men de finns såklart ändå. Men även om du går en promenad runt hela den staden så lär du inte hitta några förälskade samkönade par. Kanske några enstaka som är modiga och vågar ändra på sjuka normer. Oklahoma, Arkansas,Texas, Georgia, The Carolinas, Alabama, Arizona är alla ställen med många soltimmar, men också en väldigt stor andel frigida superkristna.
Ha ha jo jag har besökt Split och Dalmatien en del. Tyvärr inte Zagreb, än. Go Split Hajduks;-D (För att inte nämna dottern av Split, den vackra höjdhopparen Blanka Vlasic)
Den här kristna frigiditeten finns ju även utbredd på många platser i Sydeuropa.
Ni får alla ursäkta mig att jag är så enveten i mitt postande i just det här ämnet, men jag befinner mig i en fas där jag "återupptäcker" mitt gamla hemland och dess kultur. När man bor i Sydeuropa får man gärna en idealiserad bild av Sverige och blir kanske lite okritisk understundom. Och därför blir reaktionen en aning febril när man konfronteras med den otuktade verkligheten.
Jag är en försvarare av den svenska modellen med allt det den står för, men jag märker att det finns ganska många baksidor i vår sociala modell. När man talar om t ex psykisk ohälsa så känner jag att jag inte behöver så många siffror och statistiska analyser för att varsebli problemet. Att många inte mår bra är klart förnimbart i alla situationer där folk samlas: på gator och torg, på lokaler, på kollektiva färdmedel. Det är väldigt många bistert sammanbitna ansikten, ängsliga blickar och osäkert kroppsspråk - och väldigt lite samtal, ögonkontakt och ömsesidig bekräftelse.
Jag vet inte vilket som är hönan och vilket som är ägget: om den psykiska ohälsan är en konsekvens av den låga sexuella aktiviteten eller om det är vice versa. Men jag vet själv från perioder i min ungdom att de två fenomenen sammanföll och att det var extremt jobbiga tider (och flera av mina flickvänner har berättat att de gått igenom liknande perioder).
Jag tror många uppfattar mig som en motståndare till jämställdhet, den svenska livsttilen osv, men i själva verket är det precis tvärtom. Jag presenterar mina frågeställningar på ett sätt som - hoppas jag - ska leda till bra argument
för just vår livsstil. Men då önskar jag resonerande och realistiska svar, inte ifrågasättande av varenda procentsats till dess minsta fraktion.
Kanhända är inte Familjeliv representativt för landets befolkning i allmänhet (troligen är utbildningsgraden högre t ex), men jag tycker det är oroande att läsa mångas berättelser och vittnesmål. Folk är nog inte alltid så snälla mot varandra i Sverige 2019 och man är väldigt benägen att söka fel på andra. Perfektionism i bedömningen av andra (inte minst det andra könet), väldigt stort överseende med de egna bristerna. Och då hjälper knappast ett materiellt överflöd för att skapa en god livskvalitet.