• Anonym (Jag)

    Styvmamma och svartsjuk på hans ex

    Vi är och hälsar på hos min mans släkt. Det sitter uppe släktfoton på deras väggar där mannens ex är med. Hon finns på bild i deras fotoalbum. De nämner henne, bonusbarnet nämner henne. Hon är så närvarande, på något sätt. Foton på bonusbarnet som bebis sitter uppe överallt. Jag påminns om tiden som var före mig, före vår familj, på ett brutalt sätt. Det är ju helt normalt och en del av deras liv men det gör så ont. Svartsjukan över att min man har haft familj före mig river och sliter i mig. Det förstör vistelsen för mig och jag känner att jag måste hålla allt inombords, eftersom det är tabu. Jag är också rädd för att inte duga, i släktens ögon. Jag kommer ju bara in som ?nummer två? i min mans liv. Jämför dom mig med henne, till hennes fördel? Först hade min man en fin kärnfamilj, nu har han en konstig bonusfamilj....så känns det.

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg mer än att skriva av mig.

  • Svar på tråden Styvmamma och svartsjuk på hans ex
  • sextiotalist
    Anonym (Jag) skrev 2019-02-13 09:01:01 följande:

    Vi är och hälsar på hos min mans släkt. Det sitter uppe släktfoton på deras väggar där mannens ex är med. Hon finns på bild i deras fotoalbum. De nämner henne, bonusbarnet nämner henne. Hon är så närvarande, på något sätt. Foton på bonusbarnet som bebis sitter uppe överallt. Jag påminns om tiden som var före mig, före vår familj, på ett brutalt sätt. Det är ju helt normalt och en del av deras liv men det gör så ont. Svartsjukan över att min man har haft familj före mig river och sliter i mig. Det förstör vistelsen för mig och jag känner att jag måste hålla allt inombords, eftersom det är tabu. Jag är också rädd för att inte duga, i släktens ögon. Jag kommer ju bara in som ?nummer två? i min mans liv. Jämför dom mig med henne, till hennes fördel? Först hade min man en fin kärnfamilj, nu har han en konstig bonusfamilj....så känns det.

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg mer än att skriva av mig.


    De flesta har ett förflutet, ibland har det blivit barn. Att vara svartsjuk på det tidigare livet är bara slöseri med tid, det är inget som man kan ändra på.

    Tänk så här istället, de var inte rätt för varandra, eftersom de är separerade, han valde dig. Det blev ingen kärnfamilj, och du är inte nr 2, du är nr 1 för honom, eftersom han valde dig. Hon är historia.

    Man kan inte kräva att de raderar ut allt som har med hans tidigare liv att göra. Att ha bröllopsfoton, gulliga parfoton framme, det är klart att passera gränsen. Men i fotoalbum och i lådor, inga problem.


  • Anonym (Jag)

    Ja, jag håller med i teorin, och jag vet att deras förhållande inte var bra, de hade inget sexliv och pratade aldrig med varann på djupet, passade inte ihop, m.m. Även hans föräldrar säger att de aldrig passade ihop. Och foton som dom har uppe är bara gruppfoto som är typ tio år gamla där hon råkar vara med, så det är inget konstigt egentligen.

    Det gör bara ont, och jag är rädd att inte duga, att vara en lite sämre version i släktens ögon.

  • Anonym (Prata)

    Du behöver nog hjälp. T o m 16-åringar har förflutet. Du får försöka leva i nuet. Att vara svartsjuk på ett ex, som bara finns på foton, är faktiskt lite sjukt. Har din man och hans ex kontakt förutom med barnen? Är hon med på släktkalas? Vad händer?

    Om det är så att du själv lider av det, så tror jag du behöver snacka med en terapeut. Detta är inte sunt alls.

  • Pope Joan II
    Anonym (Jag) skrev 2019-02-13 09:38:41 följande:

    Ja, jag håller med i teorin, och jag vet att deras förhållande inte var bra, de hade inget sexliv och pratade aldrig med varann på djupet, passade inte ihop, m.m. Även hans föräldrar säger att de aldrig passade ihop. Och foton som dom har uppe är bara gruppfoto som är typ tio år gamla där hon råkar vara med, så det är inget konstigt egentligen.

    Det gör bara ont, och jag är rädd att inte duga, att vara en lite sämre version i släktens ögon.


    Jag måste säga att jag har en väldigt vag uppfattning om hur min "version" uppfattas av min mans släkt. De är jättetrevliga och jag gillar dem, de förefaller gilla mig. Jag behöver inte veta hur mycket eftersom det spelar mig noll och ingen roll. Jag lever inte med dem och om det skulle vara så att jag plötsligt fick ett utförligt diagram över deras gillande och där kunde se att de ansåg min mans före detta hustru som överlägsen mig och att de gillade henne mer så förstår jag inte hur det skulle spela någon roll heller. 

    De får gärna gilla, älska, respektera, ha kul med eller vad de nu vill med min mans ex. 

    Min man och hans tidigare fru var gifta under väldigt lång tid. Jag föreställer mig att de haft det bra längre än de hade det sämre, jag tänker mig att de haft en massa bra sex och säkert något som inte var så bra också. Jag är helt säker på att de pratade med varandra på djupet och jag ser ingen som helst anledning att tro att de inte passade ihop. För min del så behöver de inte ha haft det dåligt för att jag ska ha det bra, så att säga. 

    Jag är aldrig rädd för att inte duga. Jag tycker att jag duger alldeles utmärkt. Du verkar inte heller egentligen rädd för att inte duga - det verkar däremot viktigt för dig att få känna dig säker på att du i själva verket är bättre eller bäst. 

    Har du ett bra förhållande? Trivs du med livet? Gillar du dig själv? 
    Sådant är en hel del viktigare. Tycker i alla fall jag. 
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Jag) skrev 2019-02-13 09:38:41 följande:

    Ja, jag håller med i teorin, och jag vet att deras förhållande inte var bra, de hade inget sexliv och pratade aldrig med varann på djupet, passade inte ihop, m.m. Även hans föräldrar säger att de aldrig passade ihop. Och foton som dom har uppe är bara gruppfoto som är typ tio år gamla där hon råkar vara med, så det är inget konstigt egentligen.

    Det gör bara ont, och jag är rädd att inte duga, att vara en lite sämre version i släktens ögon.


    Du behöver verkligen jobba med dig själv, för det är inte hälsosamt att gå runt och grubbla över din nuvarandes historia. Varför måste du ha bekräftelse på att de inte hade det bra? De kanske inte passade ihop, men faktum är att de valde att skaffa barn och det gör man inte om man inte har ett sexliv och inte tycker om varandra. Varför ens ta upp sådant med honom?

    Men, det var DÅ. Det är ingen mening att lägga energi på något som redan hänt. Det gör dig bara mer ont. Du är ju med honom NU. Var glad för det ni har.

    Och du duger precis som du är.
  • Aiyana

    Exfrun är bitter och svartsjuk för att mannen har en ny och den nya är bitter och svartsjuk för att mannen har en exfru. Man får väl hoppas att mannen har det bra i alla fall. 

  • Anonym (Förstår dig)
    Anonym (Jag) skrev 2019-02-13 09:01:01 följande:

    Vi är och hälsar på hos min mans släkt. Det sitter uppe släktfoton på deras väggar där mannens ex är med. Hon finns på bild i deras fotoalbum. De nämner henne, bonusbarnet nämner henne. Hon är så närvarande, på något sätt. Foton på bonusbarnet som bebis sitter uppe överallt. Jag påminns om tiden som var före mig, före vår familj, på ett brutalt sätt. Det är ju helt normalt och en del av deras liv men det gör så ont. Svartsjukan över att min man har haft familj före mig river och sliter i mig. Det förstör vistelsen för mig och jag känner att jag måste hålla allt inombords, eftersom det är tabu. Jag är också rädd för att inte duga, i släktens ögon. Jag kommer ju bara in som ?nummer två? i min mans liv. Jämför dom mig med henne, till hennes fördel? Först hade min man en fin kärnfamilj, nu har han en konstig bonusfamilj....så känns det.

    Vet inte vad jag vill med detta inlägg mer än att skriva av mig.


    Jag förstår dig ts. Jag är särbo med en man sedan ett par år tillbaka och både han och jag har barn sedan tidigare. Det var jobbigt för mig att komma hem till hans föräldrar och se att de hade ett foto uppe väggen där som en var nyfödd och föräldrarna var med, du vet ett sånt foto man brukar skicka in till tidningen när barnet är nyfött. Och detta var en förstoring också. Kul. Men min särbo var finkänslig nog att han fick sina föräldrar att ta bort fotot.

    Oavsett vad folk säger och tycker i tråden så GÖR det ont att hela tiden bli påmind om tiden innan och det är klart det blir känslomässigt jobbigt. Man är inte mer än människa. Klart att man hade velat vara nr 1 genom hela livet om man fått välja.

    Jag har själv fått bearbeta mina känslor kring detta och jag nämner inte alltid för min särbo hit jobbigt jag faktiskt tycker att det är. Trösten är ju att jag innerst inne vet att det är mig han älskar nu och vill vara tillsammans med och hon kommer aldrig att få tillbaka tiden med honom mer än tröstpriset i barnen.
  • Anonym (?)
    Pope Joan II skrev 2019-02-13 10:03:22 följande:
    Jag måste säga att jag har en väldigt vag uppfattning om hur min "version" uppfattas av min mans släkt. De är jättetrevliga och jag gillar dem, de förefaller gilla mig. Jag behöver inte veta hur mycket eftersom det spelar mig noll och ingen roll. Jag lever inte med dem och om det skulle vara så att jag plötsligt fick ett utförligt diagram över deras gillande och där kunde se att de ansåg min mans före detta hustru som överlägsen mig och att de gillade henne mer så förstår jag inte hur det skulle spela någon roll heller. 

    De får gärna gilla, älska, respektera, ha kul med eller vad de nu vill med min mans ex. 

    Min man och hans tidigare fru var gifta under väldigt lång tid. Jag föreställer mig att de haft det bra längre än de hade det sämre, jag tänker mig att de haft en massa bra sex och säkert något som inte var så bra också. Jag är helt säker på att de pratade med varandra på djupet och jag ser ingen som helst anledning att tro att de inte passade ihop. För min del så behöver de inte ha haft det dåligt för att jag ska ha det bra, så att säga. 

    Jag är aldrig rädd för att inte duga. Jag tycker att jag duger alldeles utmärkt. Du verkar inte heller egentligen rädd för att inte duga - det verkar däremot viktigt för dig att få känna dig säker på att du i själva verket är bättre eller bäst. 

    Har du ett bra förhållande? Trivs du med livet? Gillar du dig själv? 
    Sådant är en hel del viktigare. Tycker i alla fall jag. 
    Instämmer helt! Så jäkla trött på att se alla tips och råd här om att man ska tänka på ex-partners ur en negativ syn för att klappa sig själv på axeln. 
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Förstår dig) skrev 2019-02-13 22:03:33 följande:
    Jag förstår dig ts. Jag är särbo med en man sedan ett par år tillbaka och både han och jag har barn sedan tidigare. Det var jobbigt för mig att komma hem till hans föräldrar och se att de hade ett foto uppe väggen där som en var nyfödd och föräldrarna var med, du vet ett sånt foto man brukar skicka in till tidningen när barnet är nyfött. Och detta var en förstoring också. Kul. Men min särbo var finkänslig nog att han fick sina föräldrar att ta bort fotot.

    Oavsett vad folk säger och tycker i tråden så GÖR det ont att hela tiden bli påmind om tiden innan och det är klart det blir känslomässigt jobbigt. Man är inte mer än människa. Klart att man hade velat vara nr 1 genom hela livet om man fått välja.

    Jag har själv fått bearbeta mina känslor kring detta och jag nämner inte alltid för min särbo hit jobbigt jag faktiskt tycker att det är. Trösten är ju att jag innerst inne vet att det är mig han älskar nu och vill vara tillsammans med och hon kommer aldrig att få tillbaka tiden med honom mer än tröstpriset i barnen.
    Det är väl så att för mannen är den nya nummer ett oavsett tidigare förhållanden. Men vad någon annan har på väggen kan man ju inte bestämma. Svärföräldrarna kanske tyckte mycket om exet och ser henne som familj genom att hon är barnbarnets mamma. 

    Det behöver ju inte betyda att varken exet eller mannen vill ha varandra tillbaka, eller ens att svärföräldrarna önskar att de var tillsammans igen. Utan bara att svärföräldrarna lärt känna henne genom åren, ser henne som en viktig person och del av familjen som mamma till deras älskade barnbarn.

    Det är mycket som gör ont här i livet.  
  • Ällingen

    Snälla nån, släpp det där. Du måste ha bättre tankar om dig själv. Nu hade han ett liv före dig, och du med för den delen.

    Jag bryr mig inte det minsta om att min mans mamma har hans o exets bröllopsfoto på väggen. Barnen är med där också. Hon funderade på att ta ner det för min skull, men jag sa nej. Det behöver hon absolut inte göra. Det stör mig inte det minsta och det har inget med mitt självförtroende att göra, det har bara ingen betydelse.

    Du behöver mogna och jobba med dig själv.

Svar på tråden Styvmamma och svartsjuk på hans ex