Ofrivilligt barnlös mer än 3 år?

Hej !

Jag och min sambo har försökt få barn i 6 år och fått 6 missfall (mellan v.5-11) I mitt fall är det mitt överaktiva immunförsvar som är problemet som ser alla embryon som inkräktare eller cancerceller och tar död på alla embryon.

Missfallsutredningen i Sverige visade inget för de tog för få prover. Vi har sen gjort immunutredningar i Aten och London och gjort dubbeldonation med PGS i Riga. Inga barn sen innan. Så vi har inte exakt samma fertilitetsproblem som er, men vet verkligen vad det innebär att kämpa mot barnlöshet i många år och få många missfall.

Om du vill prata så finns jag här !

Vill du läsa hela vår fertilitetshistoria så klicka där du ser mitt namn Undrandesökare i blå skrift, så kommer du till min presentationssida, där har jag skrivit ner hela vår historia.

Kan ni tänka er att göra äggdonation så kan det det ju vara ett sätt att komma runt problemen med äggen.

Man kan ju också sätta in clearage mot svag livmoderhals i din nästa graviditet.

Jag känner igen känslan av ensamhet, det är ensamt att kämpa när alla ens kompisar och andra lätt får barn.

Vi har försökt i 4 år. Först på egen hand, sen med letrozole några månader, sen med IVF/ICSI (2 färskförsök och en FET, är igång med tredje färskförsöket nu). Vi är diagnostiserade med oförklarlig barnlöshet. På vår tredje återföring (vårt första FET) blev vi till slut gravida i somras men vecka 12 upptäcktes att fostret dött flera veckor tidigare. Efter det har jag mått fruktansvärt dåligt och jag känner så igen mig i det du skriver om att inte kunna unna andra lyckan eller ens se på folk, tom nära vänner, som är gravida. Jag blockerar alla som är det i sociala medier och kan inte längre ha kontakt med en av mina absolut närmsta vänner då hon blev gravid på bara 2-3 månader precis efter vårt missfall. Nu har det gått så långt att jag tom har svårt att unna vänner som jag vet också kämpat och själva fått göra IVF och/eller fått missfall när dom väl lyckas, det är som om jag tänker att mina odds minskar när andra lyckas, någon måste ju vara dom där procenten som helt enkelt aldrig lyckas. Man känner sig som en dålig människa och en dålig vän. Ändå tror jag att dom flesta förstår att det helt enkelt gör för ont.
Du är oavsett inte ensam om att känna så och du är inte ensam om att gå igenom det du går igenom. Ett tag kunde jag inte ens titta rakt fram när jag bara gick på gatan av rädsla för att se någon som var gravid och jag var alltid tvungen att "ha en flyktväg" om jag skulle springa på någon. Det är dock bättre nu, mycket tack vare att jag börjat äta SSRI och går i terapi samt börjat träna för att bli vän med min kropp igen som jag tyckt väldigt illa om i många år. Jag kan verkligen rekommendera att gå och prata med någon professionell om detta om du inte redan gör det. Jag var jätte tveksam till SSRI då jag inte var egentligen deprimerad tänkte jag men nu är jag så tacksam att jag vågade prova då det ger mig mod att våga känna lite försiktigt hopp igen om att saker ska lösa sig.
Det låter bra och hoppfullt att ni ska testa något nytt nu tycker jag, ge inte upp ännu!

Hej Undrandesökande. Fint att få svar av dig & har även tagit del av din plågsamma resa. Låter verkligen som att du/ni försökt vara proaktiva & inte låtit passiviteten ta över. Har också sett dig i tidigare trådar & imponerats av ditt engagemang & värme i kontakt med andra. Har massa frågor & du får förstås själv avgöra vad du vill svara på.

Är du inte orolig att de olika klinikerna ?skarvar lite? i beskrivningen av sina fynd? Själv är jag medicinsk novis & skulle inte ha en suck i att avgöra om det är rimliga undersökningar & resultat de visar. När planerar ni att starta nästa FET? Hur gammal är du & hur mycket har alla undersökningar kostat?

Ah, äggdonation är nog nästa steg för oss om inte PGD funkar. Visst kan man betala för det även i Sverige?

Jag kan förstå att när man är helt ny så är allt detta lite förvirrande. Men jag kan rekommendera att man köper och läser boken " is your body babyfriendly" av Dr Alan E Beer. Den beskriver alla immunprover och mediciner som används.

Nej, jag är inte orolig att klinikerna skarvar ang de blodprover de tar. Man får ut alla resultat efteråt på papper och Dr D i Aten upptäckte tex att jag har en blodkoagulationssjukdom som inte hadr upptäckts vid missfallsutredningen i Sverige. Så han uppmanade mig att ta om dessa prover i Sverige och få diagnosen här också, så det har jag gjort. Jag är helt övertygad om att vi inte hade kommit någon vart alls om vi inte hade givit oss av utomlands för utredningar. Svenska läkare är tyvärr ganska okunniga och i allmänhet " tror de inte på" att kvinnans immunförsvar kan orsaka fertilitetsproblem. Men utomlands är de mycket mer kunniga.

Utredning på Life clinic i Aten (Dr D) ca 20-25.000kr

Dubbeldonation inkl PGS ca 100.000kr

Utredning i London 35.000kr

Kjoltyg- Det vi gjort utomlands går ej att göra i Sverige tyvärr.

Riktiga immunutredningar görs inte här.

Dubbeldonation har inte varit lagligt i Sverige, det blir lagligt under 2019.

PGS och PGD är EJ samma sak. Vid PGS så kollar man om embryona har normal kromosomuppsättning och det är olagligt i Sverige, eftersom man som en bieffekt även får veta embryonas kön då.

PGD då letar man efter en specifik sjukdom som någon av föräldrarna är bärare till. Oftast dödliga sjukdomar. Man måste då veta exakt vilken gen man letar efter.

Vi valde att göra PGS på våra embryon i Riga eftersom man kan få missfall pgr av att embryot är onormalt kromosommässigt, men man kan också få missfall om man har överaktivt immunförsvar.

Så för mig var det ett sätt att sortera bort en felfaktor ur ekvationen. Om man ändå får missfall trots att PGSade embryon så måste man söka vidare efter nästa problem att åtgärda (tex infektion i livmodern, göra hysto, immunutredning).

Har man mer avancerade fertilitetsproblem så tvingas man ofta att bli sin egen läkare/detektiv och själv söka upp vilka problem som finns, och vilka kliniker och läkare som kan hjälpa en framåt för att hitta alla nycklar som man saknar. Det har jag fått göra.

Jag har även försökt dela med mig av mina kunskaper för att hjälpa andra framåt, eftersom jag vet hur ensamt det är att kämpa på själv, speciellt när man får så otillräcklig hjälp i Sverige.

Men om du vill lära dig mer om fertilitetsproblem så köp "is your body babyfriendly" boken, det är en bra start att läsa den. Det står om PCO i den också. Får du Metformintabletter mot det av din svenske läkare? Om inte, så be att du får det.

Jag kan också tipsa om www.fertilitetsguiden.com som är gjord av en fd medlem i Atentråden.

Atentråden heter "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten".

Kjoltyg- Vissa kvinnor bli inte gravida med Letrozol vid naturliga försök, för det kan som bieffekt även göra att slemhinnan blir för tunn, och då kan inte embryona få fäste. Slemhinnan bör vara minst 7mm tjock eller tjockare när embryona ska fästa.

Jag hoppas ivf med PGD är lösningen som kommer fungera för er.

Kjoltyg- Jodå, äggdonation kan man göra privat i Sverige, men endast på en klinik i Umeå. Det är minst 2 års kö.

Vill man inte stå 2 år eller mer i kö, så måste man hitta en egen äggdonator eller vända sig till privat klinik utomlands.

Däremot om man behöver både äggdonation och spermiedonation (som jag och mannen) så får man vända sig utomlands direkt. Det ska bli lagligt i Sverige under 2019, men jag tror inte beslutet gått igenom än, för vi har ju väntat i 4 månader på att få en regering.....

Kjoltyg- Jodå, äggdonation kan man göra privat i Sverige, men endast på en klinik i Umeå. Det är minst 2 års kö.

Vill man inte stå 2 år eller mer i kö, så måste man hitta en egen äggdonator eller vända sig till privat klinik utomlands.

Däremot om man behöver både äggdonation och spermiedonation (som jag och mannen) så får man vända sig utomlands direkt. Det ska bli lagligt i Sverige under 2019, men jag tror inte beslutet gått igenom än, för vi har ju väntat i 4 månader på att få en regering.....