Ofrivilligt barnlös mer än 3 år?

Hej! Första året vi försökte bli gravida satte jag en stolthet i att inte jaga upp mig för de fruktlösa försöken, men med tiden har min oro blivit allt mer molande. Har, som så många andra, börjat söka mig mot internetforum men inte helt hittat någon tråd där jag känt full samhörighet. Helt enkelt för att jag inte upplevt att de har försökt lika länge som vi.

Vi är inne på femte året, PCO, svarar inte på hormonstimulering i någon vidare bemärkelse; tre graviditeter, en som dog ?oförklarligt? i vecka 11, en som behövde aborteras i vecka 21 pga missbildningar & ett sent missfall i vecka 17 antingen pga svag livmoderhals/alternativt infektion.

Det har visat sig att vi har en genetisk avvikelse som innebär att 25 % av våra foster är dödligt sjuka. Kan finnas en äggfaktor i och med att jag inte blir gravid av Letrozol & antagligen har jag cervixinsuffiens. Det ser med andra ord mörkt ut, men är precis inne i en PGD-process så kanske kanske går det.

Vad jag undrar är om det är någon fler som försökt riktigt längre & om den skulle vilja berätta om sin resa & vad den har gjort med en.

Känner mig ensam, och gör mig nog framförallt väldigt ensam genom att hålla mig ifrån barn & graviditeter så gott det går. Avundsjukan är en ständig följeslagare; har en bekant som fått tre småttingar & då började de försöka ett år efter oss. Henne kan jag inte ens titta på! Så missunnsamheten är med andra ord min största kamp & känner att det nog vore bra för mig att höra om andra som precis som jag helt enkelt inte får det att lyckas.

Allt gott!