Mamma som inte vill ta ansvar?

Om du/ni går på linjen att hon har barnet  tex 3 eller 4 dagar varannan vecka, kolla upp var gränsen for underhåll går - har hon barnet mindre än ett visst antal dagar per månad kan du begära och få underhållsbidrag av henne!

Blir något arg när jag ser vissa kommentarer. Bara för han är pappan så är det så fint av honom att ha barnet mycket, eller varför skulle han behöva gå ned i tid för att kunna ta hand om barnet? JA, HUR gör ALLA mammor som är ensamstående? Vet inte en enda som jobbar 100%.

Jag har min dotter på heltid, hon träffar inte ens sin pappa för han vill inte och hon vill inte. Hon har dessutom ADHD kombinerad form och autism 1. Jag själv är sjukskriven för utmattningssyndrom. Man hittar alltid någon sorts energi till sina barn. Om jag börjar jobba igen så kommer jag aldrig kunna jobba 100%.

Man får ändra jobbsituationen efter sitt/sina barn helt enkelt. För det är familjen och hälsan som är det viktigaste.

Om nu mamman inte orkar ha sitt barn, då får du säga att du har honom heltid och fixa situationen helt enkelt så det fungerar. Det är så att ha barn. Man blir bunden.

Gränsen går nästan exakt vid varannan helg (fre-sön), fler dagar ger inget underhåll.

Skulle du resonera likadant om TS var en kvinna och föräldern som inte tog sitt ansvar var en man?

Du nämner vårdnad vid flera tillfällen? Funderar du på att inleda en vårdnadstvist? Enskild vårdnad kommer du inte få (det krävs mer än att ena föräldern är lat och dåliga på att ta ansvar för att vårdnaden ska tilldelas den andra förälder) Att vända sig till familjerätten är väl en bra idé, det kan vara skönt att få hjälp av en utomstående att nå en överenskommelse om hur umgänget i framtiden ska se ut. Även om det ni kommer fram till är att du kansk måste ta ett övergripande ansvar för barnet om det nu är så att mamman saknar förmåga till detta.

40/60 är det som jag förstår enligt FK. Så upp under 12 dagar ska föräldern ha för att räknas som underhållsskyldig. För exakthet bör man ju kolla upp det med FK förstås men ungefär så har jag förstått det.

SÅ typiskt beteende av folk som ?mår dåligt?, superego och självcentrerade. Det går väll an lite mer innan barn men har man barn får man nog tänka om.

Jag har flera vänner som mår dåligt och dom har inte ens barn men jag känner igen ditt ex beteende ändå. Är så trött på hur de behandlar exakt alla runtomkring dem och aldrig behöver ta minsta ansvar för nått då de bara ja gömma sig bakom sitt mående. En vanligt mående person skulle inte kunna göra en grej de gör utan att det blir ramaskri...

Sen menar inte jag att hon prompt ska ha 50 procent men däremot att ställa upp och visa ansvar även om det är tufft.

Ett exempel: Dra ner hennes vecka till tre dagar och låt hennes mamma varvat med dina föräldrar ha en bestämd dag i veckan de hämtar och är hemma med barnet till du kommer hem? Då får alla (förhoppningsvis) rutiner och kan planera livet.

Ja precis. Jag förstår inte hur man på allvar kan tycka att en välfungerande pappa är sämre för barnet än en dåligt fungerande mamma. Inte heller förstår jag hur man kan skaffa barn ihop med en man om man har så låga tankar om hans förmåga att ta hand om sitt eget barn.

Kanske dags att gå till familjerätten och få så att du har boendet och hon har barnet kanske varannan helg?

Ja. Förstår inte riktigt varför du frågar? Jag skriver ju att jag är en kvinna som får ta hand om mitt barn på heltid (nästan) och det är oerhört många kvinnor som gör detta eftersom männen inte tycker att de ska behöva rycka in och stötta eller ta barnet för att mamman måste jobba, eller att pappan som i det här fallet ska gå ner i arbetstid för att ta hand om barnet mer än mamman. Så det är redan massor av kvinnor, inklusive jag, som ställer upp för barnets egen skull. Förstår inte varför en man inte skulle kunna ha barnet mer än mamman?