• Arney

    Mamma som inte vill ta ansvar?

    Jag separerade för närmare ca 5mån sen från barnet mamma.
    För att summera saker kort har hon ett ganska svagt band till sitt barn och han söker sig främst till mig.

    Hon mår inte bra med sig själv vilket har slutat med att de veckor hon haft barnet hamnar det plötsligt hos mina föräldrar eller hos mig i förtid. Jag har för barnets skull gått in och tagit ett större ansvar och ska ha honom de 5 dagar i veckan.
    Och sen är det ju härligt att ha honom nära. Vi har dock fortsatt delad vårdnad på 50%.

    Nu till saken, han var där, hon blev sjuk och skickade hem honom och kort därefter blev han sjuk. Nu har jag varit hemma och vabbat i veckan (även hennes dagar).

    Hon är nu feberfri men inte vårt barn. Jag tycker det vore rimligt om hon tog lite föräldraransvar, men hon tycker att hon är för matt.

    Mitt jobb blir lidande och mina föräldrar hamnar i en sits där de får gå in mer än de nog tänkt sig som pensionärer. Vad som än ska lösas är det alltid krångligt och besvärligt. Det har bland annat resulterat i att kollegor har fått ta hand om grabben vid ett superviktigt möte då hans mamma bara krånglar.

    Ska man be om tid hos familjerätten eller vad hittar man på?

  • Svar på tråden Mamma som inte vill ta ansvar?
  • Anonym (AB)
    Anonym (Målla) skrev 2019-01-21 07:41:36 följande:
    Hmmm....tycker alltför många "rider på" den orsaken att man mår dåligt. Orkar inte städa - för man mår dåligt...orkar inte sköta sina barn -för att man mår dåligt....orkar inte ditt o datt för man mår dåligt o e matt...blabla. Tänk om det ibland skulle vara bästatt nån slog näven i bordet o röt till "att nu f.n rycker du upp dig o tar ansvar över dina barn"!!!!?? Jag tror det kan vara bäst för många. E det för många runt omkring som hela tiden håller dig stående o sköter dina barn, lagar mat osv, blir det för många lätt att man fortsätter i det spåret. Inser du att "shit, jag måste greja dethär" så måste man kliva upp o sköta barn, koka, handla trots att man e MATT. Inte hjälpte det på 50talet heller att vara "matt", det var bara att rulla vardagen oberoende av feelisen.
    Många pappor har bara sina barn varannan vecka eller mer sällan och låter mamman ta hand om barnet resten av tiden, tycker du det är lika dåligt?
  • Anonym (AB)
    Anonym (AB) skrev 2019-01-21 08:09:12 följande:
    Många pappor har bara sina barn varannan vecka eller mer sällan och låter mamman ta hand om barnet resten av tiden, tycker du det är lika dåligt?
    Jag menar varannan helg. I alla fall är det märkligt att pappor som överlåter till mamman att ta huvudansvaret för barnen sällan ifrågasätts, oavsett om det är för att de inte orkar eller för att de har fullt upp med sin karriär.
  • Anonym (Målla)
    Anonym (AB) skrev 2019-01-21 08:09:12 följande:

    Många pappor har bara sina barn varannan vecka eller mer sällan och låter mamman ta hand om barnet resten av tiden, tycker du det är lika dåligt?


    Nej faktiskt inte. Detta evinnerliga jämställdhetstjatet. Vi blir aldrig jämställda. O alla som vet vad det innebär att bära o föda fram ett barn vet vad jag menar. En mamma är en mamma i första hand, o sen dagen hon föder barn ska en normalfuntad mamma sätta sitt barn välmpende på prio ett. Att pipa om att man är matt el inte har lust el orkar är patetiskt, e bara att kavla opp ärmarna o köra racet. Sorri om nån tar åt sig, men dagens värld är knasig. Vill man inte vara mamma nån dag är det bara att avsäga sig det o göra vad man vill...typ, säkert fixar nån allt. Allt ska stöttas o bäras o vinklas hit o dit, istället för några välvalda ord. Alla vi mammor tycker ibland livet är skitjobbigt o vill byta tåg, orkar inte engagera mig el koka...ändå är det bara ett måste att lyfta arslet o göra det. O det är okej att säga att det känns jobbigt ibland. Men att strunta i sina barn, det är nåt man bara inte gör.
  • Zizazi
    Anonym (Va) skrev 2019-01-20 22:41:33 följande:
    Ensamstående mammor klarar av det? Vad är det för skillnad mot den här karln?
    Män har mycket högre krav från sin arbetsgivare än kvinnor. Kanske därför.
  • sextiotalist
    Anonym (Målla) skrev 2019-01-21 08:20:48 följande:
    Nej faktiskt inte. Detta evinnerliga jämställdhetstjatet. Vi blir aldrig jämställda. O alla som vet vad det innebär att bära o föda fram ett barn vet vad jag menar. En mamma är en mamma i första hand, o sen dagen hon föder barn ska en normalfuntad mamma sätta sitt barn välmpende på prio ett. Att pipa om att man är matt el inte har lust el orkar är patetiskt, e bara att kavla opp ärmarna o köra racet. Sorri om nån tar åt sig, men dagens värld är knasig. Vill man inte vara mamma nån dag är det bara att avsäga sig det o göra vad man vill...typ, säkert fixar nån allt. Allt ska stöttas o bäras o vinklas hit o dit, istället för några välvalda ord. Alla vi mammor tycker ibland livet är skitjobbigt o vill byta tåg, orkar inte engagera mig el koka...ändå är det bara ett måste att lyfta arslet o göra det. O det är okej att säga att det känns jobbigt ibland. Men att strunta i sina barn, det är nåt man bara inte gör.
    det gäller pappor lika mycket där också. Sedan håller jag inte alls med dig att man är en mamma i första hand. Jag har alltid varit mig själv, självklart, tillsammans med min sambo, tagit hand om vår son.

    Men tack och lov lever jag med en man, som inte sett mig som en mamma i första hand, utan som hans partner och livskamrat, vilket gör att vi fortfarande håller ihop efter ungefär 25 år.
    Ja, jag är rätt säker på att många förhållande haverera för att slutar att vara den man är och endast blir förälder.

    Att både män och kvinnor har struntat i sina barn är inget nytt, de som var bättre bemedlade förr, de hade barnjungfru. Var du sämre bemedlad, så kunde lämna bort barnen till någon fosterfamilj.

  • sextiotalist
    Zizazi skrev 2019-01-21 08:37:41 följande:
    Män har mycket högre krav från sin arbetsgivare än kvinnor. Kanske därför.
    Nja, det är nog lika höga krav.
    Självklart så har ts sambo all rätt att gå ner i tid när han behöver ta hand om barnen mer. Min arbetsgivare resonerar på så vis att det måste fungera på hemmaplan för att det ska fungera på arbetet. Familjen går före arbete.
  • Anonym (AB)
    Anonym (Målla) skrev 2019-01-21 08:20:48 följande:
    Nej faktiskt inte. Detta evinnerliga jämställdhetstjatet. Vi blir aldrig jämställda. O alla som vet vad det innebär att bära o föda fram ett barn vet vad jag menar. En mamma är en mamma i första hand, o sen dagen hon föder barn ska en normalfuntad mamma sätta sitt barn välmpende på prio ett. Att pipa om att man är matt el inte har lust el orkar är patetiskt, e bara att kavla opp ärmarna o köra racet. Sorri om nån tar åt sig, men dagens värld är knasig. Vill man inte vara mamma nån dag är det bara att avsäga sig det o göra vad man vill...typ, säkert fixar nån allt. Allt ska stöttas o bäras o vinklas hit o dit, istället för några välvalda ord. Alla vi mammor tycker ibland livet är skitjobbigt o vill byta tåg, orkar inte engagera mig el koka...ändå är det bara ett måste att lyfta arslet o göra det. O det är okej att säga att det känns jobbigt ibland. Men att strunta i sina barn, det är nåt man bara inte gör.
    Man är två om att skaffa barn och är man inte beredd på det ansvar det innebär ska man inte ha några barn, oavsett om man är man eller kvinna. Vad händer om mamman blir sjuk och inte kan ta hand om barnet, ska pappan bara strunta i barnet då?
  • Anonym (AB)
    Zizazi skrev 2019-01-21 08:37:41 följande:
    Män har mycket högre krav från sin arbetsgivare än kvinnor. Kanske därför.
    Skitsnack, jag har jobbat på kvinnodominerade arbetsplatser och där har det inte varit några lägre krav.
  • Anonym (J)
    Arney skrev 2019-01-20 12:57:33 följande:

    Jag är rädd att den typen av uttalande skulle få henne att bryta ihop. Och då blir plötsligt jag en ond människa och hon kan gräva ner sig i sin offerroll.

    Nu har hon bara en förälder i livet, men denne har redan sagt till henne att hon nog inte bör ha 50/50 vårdnad, denne ser att hon inte klarar ut det. Mina föräldrar vill såklart barnets bästa, men är även oroliga för hur det påverkar mig att alltid bli uppbunden.


    Klart barnet inte ska vara hos en psykiskt instabil mamma. Man up. Så där är det för mer än hälften av alla kvinnor. Kvinnan tvingas ofta vabba och förstöra sin egna karriär för att mannen tjänar mer. Och har man barn så är man aldrig fri, är dina föräldrar oroliga för dig så får de väl hjälpa till och vara barnvakt.
  • Anonym (Va)
    Anonym (Kvinna) skrev 2019-01-21 07:08:30 följande:

    Så alla ensamstående mammor jobbar 100%?


    Många gör det för att få ekonomin att ens gå ihop. Dessutom är det ingen som tvingar ts att arbeta heltid, han har laglig rätt att gå ner till 75%.
Svar på tråden Mamma som inte vill ta ansvar?