Hej! Jag är en tjej på 20 år, skötsam, har heltidsjobb, stadig ekonomi, bostad och bil, min största dröm är barn, men jag är asexuell därav får jag inga känslor för varken kille eller tjej.
Jag vet inte hur jag ska göra, åka till Danmark och inseminera mig? Köpa spermier från random? Ligga med en främling?
Tacksam för tips????
På vilket sätt är jag omogen?
Jag har växt upp i en familj med en ensamstående mamma så tro mig, jag vet hur tufft det är, men kärleken man får från ett barn överväger allt.
Jag frågade efter tips, jag vill inte höra att jag är dum för att jag vill ha barn.
Ni känner inte mig.
Till er som svarat, tack! Låter som att dem flesta rekomenderar Danmark!
Jag frågade efter tips, jag vill inte höra att jag är dum för att jag vill ha barn.
Ni känner inte mig.
Till er som svarat, tack! Låter som att dem flesta rekomenderar Danmark!
Wow din kommentar fick mig genuint att börja gråta... så fruktansvärt dömande och okänslig.
Du vet inte hur min livssituation ser ut och vad jag har gått igenom för att leva idag. Barn är meningen med livet och är det finaste som finns.
Snälla låt mig va.
Wow din kommentar fick mig genuint att börja gråta... så fruktansvärt dömande och okänslig.
Du vet inte hur min livssituation ser ut och vad jag har gått igenom för att leva idag. Barn är meningen med livet och är det finaste som finns.
Snälla låt mig va.
ingen 20 åring är redo för barn.
Ingen är någonsin redo för vad ett barn innebär, men man anpassar sig.
sorgligt vilken konstig verklighetsuppfattning du har
Fy fan vad många i denna tråd får mig att vilja spy....Ni klankar ner på ts och påstår att hon är omogen, när det är NI som är omogna...vuxna människor som mobbar folk -_- fegt att sitta anonymt bakom en skärm och mobba ts...sjukt hur samhället ser ut...När jag var ung (dvs i skolåldern) hade jag en naiv bild av att mobbning inte förekommer bland vuxna...Men ju äldre jag blev desto mer har jag fått inse att mobbning förekommer hos vuxna med. Bara i denna tråd skriker "mobbning"
Taskigt att trycka ner ts på detta sättet...Bara för att ni själva inte hade klarat av barn själv vid 20 års åldern, så innebär det inte att ts är som ni!
Sen...Hur vet ni att ts inte vet hur det är att få en massa kärlek från ett barn? När jag var 20 år så hade jag tre småbrödrar som då var 6, 4 och 2 år...Jag hade (har fortfarande) ett stort ansvar för dem där jag bland annat tröstade dem i min famn, läste sagor för dem, tog en glass ute på stan och bara fanns till. Så när jag var 20 år så visste jag hur det kunde vara att vara en förälder och hur det kändes att få kärlek av barn. Det var flera gånger min småbrödrar råkade benämna mig som mamma/pappa och jag såg dem som mina barn (i med ålders skillnaden och det ansvar jag hade för dem)
Jag visste redan när jag var kring 16/18 års åldern att mitt syfte i livet är barn...Ser ingen mening med att supa och festa då det är barn som får mig att le. Det är barn som är min stora lycka.
Så, jag är 25 år och insemineras i Danmark. Är singel. Och detta är ett beslut jag tog för 5 år sedan att jag ska genomföra. Hoppas på ett lite under snart <3
Så ni som inte kommer med positiva inlägg eller svarar på det ts skriver, kan sköta ert liv och försöka lära er att inte mobba andra. Tyvärr tar barn efter sina föräldrar och ni vill väl ändå inte få samtal från era barns lärare att dem har mobbat nån annan? Så var ett bra omdöme nu! Har ni inget snällt att säga/skriva så kan ni vara tysta.
Till ts så rekommenderar jag insemination i Danmark:)
Fy fan vad många i denna tråd får mig att vilja spy....Ni klankar ner på ts och påstår att hon är omogen, när det är NI som är omogna...vuxna människor som mobbar folk -_- fegt att sitta anonymt bakom en skärm och mobba ts...sjukt hur samhället ser ut...När jag var ung (dvs i skolåldern) hade jag en naiv bild av att mobbning inte förekommer bland vuxna...Men ju äldre jag blev desto mer har jag fått inse att mobbning förekommer hos vuxna med. Bara i denna tråd skriker "mobbning"
Taskigt att trycka ner ts på detta sättet...Bara för att ni själva inte hade klarat av barn själv vid 20 års åldern, så innebär det inte att ts är som ni!
Sen...Hur vet ni att ts inte vet hur det är att få en massa kärlek från ett barn? När jag var 20 år så hade jag tre småbrödrar som då var 6, 4 och 2 år...Jag hade (har fortfarande) ett stort ansvar för dem där jag bland annat tröstade dem i min famn, läste sagor för dem, tog en glass ute på stan och bara fanns till. Så när jag var 20 år så visste jag hur det kunde vara att vara en förälder och hur det kändes att få kärlek av barn. Det var flera gånger min småbrödrar råkade benämna mig som mamma/pappa och jag såg dem som mina barn (i med ålders skillnaden och det ansvar jag hade för dem)
Jag visste redan när jag var kring 16/18 års åldern att mitt syfte i livet är barn...Ser ingen mening med att supa och festa då det är barn som får mig att le. Det är barn som är min stora lycka.
Så, jag är 25 år och insemineras i Danmark. Är singel. Och detta är ett beslut jag tog för 5 år sedan att jag ska genomföra. Hoppas på ett lite under snart <3
Så ni som inte kommer med positiva inlägg eller svarar på det ts skriver, kan sköta ert liv och försöka lära er att inte mobba andra. Tyvärr tar barn efter sina föräldrar och ni vill väl ändå inte få samtal från era barns lärare att dem har mobbat nån annan? Så var ett bra omdöme nu! Har ni inget snällt att säga/skriva så kan ni vara tysta.
Till ts så rekommenderar jag insemination i Danmark:)