Hej! Jag är en tjej på 20 år, skötsam, har heltidsjobb, stadig ekonomi, bostad och bil, min största dröm är barn, men jag är asexuell därav får jag inga känslor för varken kille eller tjej.
Jag vet inte hur jag ska göra, åka till Danmark och inseminera mig? Köpa spermier från random? Ligga med en främling?
Tacksam för tips????
du är alldeles för ung för insemination. Det är 25års gräns på både ivf och insemination
Haha okej... dömande och tråkig attityd. Låt mig ändra mitt svar då och se om det passar bättre?
Åh självklart ska du skaffa barn när du precis gått ifrån tonåren, och att göra det helt ensam låter som en toppen idé gumman! Det kommer inte bli ett dugg tufft och att du litar på att din familj ska ta massa ansvar över barnet låter också sjukt genomtänkt. Och att det är 25 årsgräns för iniseminering är inget som ska behöva stoppa dig, kör hårt!
Sådärja, icke dömande, icke tråkig attityd, korkat och jävligt idiotiskt
Bara för att du var tonåring i huvudet vid 20 så betyder det inte att alla andra är det också. Du verkar för övrigt fortfarande vara tonåring i huvudet.
TS, jag skulle nog rekommendera att åka till Danmark. Det finns även män som erbjuder sig att donera privat gratis (du kan hitta dem i t.ex. facebookgrupper eller hemsidor inräktat på sånt här) men om du gör det privat så är det mer osäkert lagmässigt. Donatorn kan komma och kräva delad vårdnad, umgänge osv. Privata avtal om donation gäller inte. Läste om ett fall där ett par använt en privat donator och sen när barnet var fött började han kräva paret på en stor summa pengar, fick han inte det skulle han gå och stämma för enskild vårdnad om barnet. Man vet heller aldrig vad en privat donator kan ha för sjukdomar. Även om de skulle ha intyg så kan ju de vara förfalskade. Många vägrar att ens gå och testa sig och visa intyg alls.
Som sagt, dömande och tråkig attityd! Bara för att du fortfarande inte är vuxen och tycker att det är jobbigt med barn fastän du valt själv att skaffa dem, lilla gumman!
Trasig uppväxt -> trasiga barn -> cirkeln är sluten. Det svenska samhället i ett nötskal
Du är väldigt ung och inser helt säkert inte hur fruktansvärt tungt det är som ensamstående förälder.
Varför vill du ha barn? Du får ursäkta mig men du framstår som ung och omogen.
Som sagt, dömande och tråkig attityd! Bara för att du fortfarande inte är vuxen och tycker att det är jobbigt med barn fastän du valt själv att skaffa dem, lilla gumman!
På vilket sätt är jag omogen?
Jag har växt upp i en familj med en ensamstående mamma så tro mig, jag vet hur tufft det är, men kärleken man får från ett barn överväger allt.
Fast det var din mamma som var ensamstående, inte du, så du kan inte veta hur tufft det är. Och du har inga barn så du vet inte alls att kärleken från ett barn överväger allt.
Jag var själv 20 år när jag fick mitt första barn. Inte ensamstående dock. Men det var tufft som fan. Man är fortfarande tonåring i huvudet. Rekommenderar ingen att skaffa barn i så ung ålder.