Inlägg från: Anonym (2årärlänge) |Visa alla inlägg
  • Anonym (2årärlänge)

    En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

    tesselessan skrev 2019-03-01 09:31:01 följande:

    Jag beklagar verkligen för missfallet. kan inte föreställa mig hur det är att gå igenom så många missfall, jag hopas verkligen att läkemedlen du får hjälper snart. 

    Jag märker att detta med att få ett syskon börjar styra alla aspekter av mitt liv- inte bara alla känslor men även saker som jobb. 

    Ja trivs inte på mitt jobb och har varje månad tänkt att det är lugnt, du behöver bara stå ut 9 månader till sen kan jag söka nytt under föräldraledigheten. Men nu har det gått 1 år av att vänta. Samtidigt vill man inte var den som blir gravid och lagom när man börjar det nya jobbet måste säga att jag endast kan jobba 6-9 månader för sen ska jag vara mammaledig. 

    Nu har jag slutat skjuta upp och tänker mer att byta jobb kanske gör att jag mår bättre och därmed blir gravid. 

    Så nu ska jag på anställningsintervju nästa vecka, dagen innan beräknas mens. hade först tänkt att jag skulle ta ett grav test innan för att veta så jag kan slappna av men jag kommer bli så ledsen om det är negativt så det kommer förstöra intervjun. 


    Jag har inte heller känt så bra för mitt jobb och jag tror det här gjort barnhetsen ännu värre för mig för det skulle liksom bli lösningen på en till stor del av livet. Du kan ju gissa hur bitter jag blir när jag tänker på att jag skulle ha varit mammaledig i sommar om jag inte hade fått missfall i höstas. Fy fan.

    Nu är det 9 dagar kvar till mens och det är så att man nästan håller andan och bara vill stänga in sig tills man vet om det blir mens eller plus. Antingen kommer nyckeln till lyckan eller så blir det total käftsmäll av livet igen. Svårt att veta om man ska frukta eller längta efter BIM??

    Men jag tänker som du, tills slut kan man inte pausa övriga livet för att man kanske blir gravid direkt. Skulle nån säga nåt så skulle man ju VERKLIGEN ha svar på tal!! Dock lär ju ingen fråga utan bara att vissa kanske skulle tycka man är krånglig. Men i en ivf podd var en chef med och hon sa att om hon anställer nån som är yngre (dvs mellan 25-35-40) så antar hon snarare att personen kommer vilja skaffa barn i livet för det vill de flesta. Så det är inte "undra om hon ska bli gravid" utan snarare att ja , det vill väl de flesta nån gång framöver om de inte redan har barn? Anställda som redan har barn är ju också "krångliga" för de vabbar och jobbar deltid men av nån anledning är fokus mer på att vi som kanske råkar bli gravida får dåligt samvete fast vi meddelar så sjukt långt innan och ofta får de ju då anställa vikarie över längre tid, betydligt lättare än att klara verksamheten när folk är borta deltid och strödagar...
  • Anonym (2årärlänge)
    tesselessan skrev 2019-03-04 12:20:23 följande:

    Nu börjar tiden att vänta på mensen. Ska få min mens på torsdag och jag ska försöka så länge som möjligt att ha inställningen att den kommer och komma och räkna med att jag inte är gravid. Annars kommer jag bara leta efter alla små tecken och tror det blir lite placebo för mig, att jag mår dåliga just för att jag så gärna vill att det ska vara gravidillamående. 


    Samma här, men jag har bim sön eller mån. Så jobbigt och har molvärk hela tiden! Men det har man ju alltid! Vill pausa allt tills jag får veta! Så sorgligt med denna uppladdning sista veckan och sen blir det kanske (mest troligt) VÄRLDENS besvikelse igen =(
  • Anonym (2årärlänge)
    tesselessan skrev 2019-03-07 10:46:02 följande:

    troode jag skulle ha BIM idag men det visar sig vara imorgon och det gjorde att veckan blev än tyngre. måste vänta en dag till med nervösa kontroller i trosan varje gång man går på toaletten. Har haft mindre molvärk flera gånger den här veckan och tänker alltid att  jaha nu kommer mensen. tror inte jag är gravid för jag känner mig inte det minsta gravid. (vilket jag hoppas betyder att jag är det för det är så många gånger som jag varit övertygad om att jag är gravid så kommer den förbannade mensen) . men det är väl bara att vänta. 

    hur bra är ni på att vänta på att ta gravtest?  det tar emot för mig att köpa tester för varje gång jag gjort det så har det varit för att jag är så övertygad att jag är gravid så jag köper bara ett åt gången. men det visar ju alltid negativt. Tar emot att köpa fler pack också för jag tänker att jag kommer ju bara behöva ett för jag kommer ju snart vara gravid.  Så blev det första gången jag var gravid, var beredd på att få testa massor gånger men sen var jag gravid innan jag ens börjar försöka. 


    Försöker att inte testa utan vänta ut mens...för man vet ju att det ändå är negativt :( Men ofta har jag hamnat i en sits där jag behöver veta av nån anledning just dagarna kring/innan bim så brukar inte passa så bra att vara vänta ut mensen. Men det är ju mkt onödiga pengar oftast. Jag minns inte att jag hade syntom den gången vi plussade men alla andra månader så kanske är bra att inte känna nåt, hehe.
  • Anonym (2årärlänge)
    tesselessan skrev 2019-03-08 08:52:36 följande:

    Kunde inte stå emot utan köpte test igår. Testade imorse och det var självklart negativt. Så mina tecken på art mensen är på gång är tydligen illamående, trötthet och metallsmak i munnen. Samma tecken som för graviditet. Jag blir galen på detta.

    Men jag bröt inte ihop denna gången vilket är bra.


    Usch då. Hur kan kroppen vara så taskig? Inte fan har man ju haft såna symtom vid mens förr??

    Resa sig o gå vidare är det enda man kan göra...

    Jag är livrädd o få mens när som helst :(
  • Anonym (2årärlänge)
    tesselessan skrev 2019-03-08 12:28:33 följande:

    Jag har haft de symtomen de senaste gångerna jag ska ha mens, men tänker att det psykolgiskt, att stressen framkallar dem, eller önskan mer kanske framkallar det. Förra måanden visste jag att jag inte var gravid för då hade vi precis börja med stickor och då mådde jag inte alls illa innan mensen kom. Vet inte riktigt hur jag ska göra för att ta bort stressen kring det för det är ju svårt att intre obssessa över det när mycket av ens tid baseras på antal dagar till antingen ÄL eller mens. 


    Håller med.

    Fick nu rosa flytningar precis som förra månaden så verkar va kört igen. Blir så jävla ARG!! Orkar inte se en enda gravid till, känns som att världen bara hatar mig och jag blir straffad. Hur fan kan det inte hända nåt fast man prickar exakta dagarna och inte har någon konstaterad svårighet?? Är så jävla uppgiven och har inte lust att träffa en enda människa. Känner mig så jävla tom, ogravid, okvinnlig och udda. Känner mig som ett ufo bland alla andra. Känns som alla andra är hela riktiga människor medans jag är nåt tomt skal som lider mig genom livet och bara väntar på nåt annat.

    Känns som helgen fick en svart bitter start. Är så jävla hög i frustration. Ingen aning när ivf hör av sig, känner bara att månaderna rinner iväg nu och nu är det typ obefintlig chans att få ett barn 2019. Kanske inte ens får ett plus innan 2020 om eventuella framtida ivf i år inte skulle funka. Känner mig faktiskt tom på livslust just nu :( Det är inte rimligt att lida under flera år för en så löjlig grej som bara ska funka, min självkänsla och livslust har reducerats extremt mkt. Finns ingen mening.
  • Anonym (2årärlänge)
    Desire223 skrev 2019-03-11 09:16:53 följande:

    Hej på er!

    Beklagar verkligen för er som fått missfall. Det måste vara helt fruktansvärt ju. Skickar massa kärlek till er <3.

    Har precis fått ägglossning äntligen, närmare 7 veckor sen senast. Så nu väntar vi i två veckor igen!


    Vad skönt då finns det i alla fall hopp! Det är inte klokt vad livet bara består av väntan. Första året kunde man köpa det för då var det "normalt". Nu känns inget normalt..

    Oförklarlig barnlöshet måste ju eg bara handla om att vården inte kan kartlägga eller undersöka vissa parametrar? Hur kan det skilja så att på 2 personer utan fel så blir en gravid på andra försöket och får ett barn medans den andra har noll framgång på flera år? Nåt fysiskt måste det ju vara, det kan inte bara vara att universum vill jävlas med vissa eller slumpen bara gör att det inte tar sig på flera år fast inget hinder finns?
  • Anonym (2årärlänge)
    Desire223 skrev 2019-03-12 08:18:15 följande:

    Ja men verkligen, gör inget annat än att vänta känns det som. Är dålig på att distrahera mig själv också. Ja vi har ju bara försökt i strax över ett år men jag har bara haft ägglossning sex gånger med denna så det är ju skitjobbigt också, att vänta på äl utan att ha en aning om ifall den kommer. Fruktansvärt!

    Jamen det tror jag du har rätt i. Troligen är det ju något fel på äggen, just den satsen spermier eller livmoderns slemhinna som man inte ser i första taget. Jag tror inte på slumpen och jag tror att universum är schysst och inte gör saker för att jävlas, så någon mening finns det väl trots att det är förjävla svårt att se ibland.


    Konstigt att massa andra länder utreder vidare i immunologiska orsaker medans Sverige typ nöjer sig med andra problem man söker. Håller andra länder på med humbug eller är Sverige helt efter i fertilitetsvård?

    Tycker det är svårt att uppskatta solen och våren nu. Om det inte gör mig gravid spelar det ingen roll typ.. jättehemskt att känna så och inte vara en bra flickvän men jag känner ingen mening nu. Har bara haft motgång i 2 år och samtidigt ska man titta på när omgivningen får det man själv vill ha flera ggr om, som att iaktta andras liv istället för att få sitt eget.

    Vet att man ska ha tålamod och skapa ett så bra liv som möjligt för sig själv under tiden men jag hade kunnat offra hela våren, sommaren och hela min semester för ett plus istället. Orkar inte spela nöjd med livet när jag verkligen inte är det. Försöker ta hand om mig, undvika jobbiga situationer och distrahera mig Men det lyser igenom, det som egentligen spelar någon roll lägger ett filter på hela tillvaron :( blir så bitter av att få mens alltså. Kanske det här framtida plusset har fått avgöra lyckan alldeles för mkt.
  • Anonym (2årärlänge)
    UndrandeSökare skrev 2019-03-12 09:46:59 följande:

    Det är Sverige som är lååångt efter när det gäller fertilitetsproblem tyvärr. I USA har de behandlat kvinnor med immunproblem och fertilitetsproblem sen 1990-talet ! I Aten, London och USA behandlar de idag kvinnor med immunproblem, och till viss del även i Danmark (upprepade missfall behandlas i Danmark).

    Så mitt bästa råd är, Köp "is your body babyfriendly" boken (ny uppdaterad utgåva kom ut nyss i mars 2019) och läs den. Läs också på fertilitetsguiden.com och i Atentråden. Den heter "Vi som snart är gravida efter utredning i Aten". Där hittar du många kvinnor i samma sits som dig som sökt hjälp utomlands och fått barn.

    Om du i första hand vill försöka i Sverige, så försök hitta någon gyn som vill hjälpa er med remiss till hysto, och recept på Trombyl, Fragmin och Prednisolon.

    Samt att din man får göra Spermaanalys med Morfologi. Måste vara med Morfologi (det är viktigaste delen).

    Jag kan också rekommendera att man gör ivfSerums Mensblodtest som man gör hemifrån och skickar till labbet i Aten. Man man nämligen ha baciller därinne utan symptom och utan att de svenska testerna visat något. Om man har baciller därinne kan de försvåra implantationen när embryot försöker fästa, och då kan det bli minus eller missfall. Man gör BÅDE Locus Medicus testet och 11 in one testet, det kostar totalt 300 euro.

    Om baciller hittas, så får både du och mannen varsitt EU-recept på antibiotika som kan lösas ut på svenskt apotek. Båda måste behandlas samtidigt och lika länge annars bollar man bara bacillerna mellan varandra.

    Googla på ivfSerum infection screening för mer info.

    Om inte dessa åtgärder som jag listat ovan fungerar så sök er utomlands. Det gjorde vi, vår svenska utredning visade inget och vi fick ingen bra hjälp i Sverige, så hade vi inte rest utomlands hade vi aldrig fått veta vad orsakerna till vår infertilitet var. För oss visade det sig att mannen har dnafel på spermierna (det testet finns ej i Sverige). Samt att jag har en blodkoaguleringssjukdom och överaktivt immunförsvar.


    Shit vad det finns spår att gå på. Kan tänka mig att många går vidare till adoption om ivf inte funkar som det är i Sverige. Ska kolla upp allt detta men jag tror att steg 1 nu är att se om vi får göra några ivf först, sen kan jag tänka mig att tänka vidare. Däremot proverna som skickas utomlands det kan jag ändå tänka mig att göra.
  • Anonym (2årärlänge)
    1988maria skrev 2019-03-16 20:31:14 följande:

    Jag känner mig så otroligt ledsen och har i några dagar letat runt på nätet efter stöd. Läste i den här tråden och tror att jag kan ha hittat rätt. Blev just medlem på sidan och vet inte riktigt hur allt går till. Ni får väl lotsa mig om det behövs ???? skriver här så får vi se vart det hamnar. Ibland är ju det skönaste att bara skriva av sig.

    Min partner, 37 år, och jag, 30 år, har levt ihop i nio år. Vi har försökt bli gravida i nio månader nu. Utan resultat. Bara tre månader kvar till vi kan söka hjälp av landstingsråden. Min längtan är så stark och mina orostankar så stora och många. Ja, ni vet ju...

    Vi bor i kollektiv och jag har bollat frustrationen över att inte bli gravid med två andra kvinnor som bor här. En har ett barn och den andra har sagt att hon vill ha barn nu men inte hennes partner.

    Just nu är det ?en liten sak? som tar upp nästan all min tankekraft. Den kvinna vars partner inte ville ha barn nu har börjat dricka alkoholfritt. Hon har inte sagt att hon skall ha en vit period, vilket hon brukar ibland. I vanliga fall fullkomligt älskar hon att ta ett glas vin eller en whiskey. Så min hjärna har hittat på att hon är gravid. Jag blir missunnsam, avundsjuk och bitter. Vill inte sitta och äta med henne för det är det enda jag tänker på. Blir en människa jag inte vill vara. Jag skäms och gråter. Min partner förstår mig inte och jag vet inte vad jag ska ta mig till!


    Välkommen. Försök tänka i din "logiska" tanke att allt under 1 år är ok och behöver inte betyda nåt.

    Förstår också det här med att "bevaka" andra. Det är jobbigt och har varit rädd att ändra ser så på mig, har blivit lite mer restriktiv att dricka mellan ÄL och mens. Jobbigt tyvärr att andra lever som vanligt tills de är gravida medans vi som kämpat länge lever i "kanske-gravid"-läge månad efter månad i Kanske flera år trots att vi inte plussat. T.ex gällande att byta jobb, att gå på en fest innan mensdag, att boka en resa för jag kanske är gravid då, törs man vaccinera sig för en resa om man måste vänta med graviditet efter, törs man åka till ett zikaland - tänk om vi plussar innan resan eller ska göra ivf efter (man måste då vänta 6mån på ivf). Man lever i denna beredskap hela tiden.

    Ju fler man diskuterar skaffa barn med desto fler kanske man själv övervakar. Jag avföljde t.ex alla potentiella blivande gravida på sociala medier för orkar inte se deras eventuella nyheter. Spec inte om de är yngre än mig eller haft sin partner kortare än mig. Påminner bara mer om att jag är efter och utanför.
  • Anonym (2årärlänge)
    lilagrodautanben skrev 2019-03-21 19:31:18 följande:

    Va tror ni? Nedersta är förra månaden som blev verifierat med blodprov. Tredje testet var 0 i hcg så om något syns på översta är det en ny graviditet:) ser ni? Snälla skriv :)


    Ser ju ut som ett svagt streck. Det läskiga var att jag såg ett sånt i dagsljus på mitt test förra månaden men sen fick jag mens ändå. Stod på nån hemsida att eftersom testet är gjort så att det är en remsa med annat material på insidan av testat (som ska reagera med urinet) så kan det i vissa ljus skymta en liten färgskillnad när man kollar ordentligt på ett test.

    Hoppas dock det är + på din!! :)
Svar på tråden En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker