Etta skrev 2019-10-30 21:43:18 följande:
Åh, jag förstår dig helt, hade det sådär med min äldsta! Periodvis är det urtufft med en bebis, speciellt en som inte sover så mycket! Försök tänka att det enbart är en övergående period, vet att det är svårt, speciellt med första, men bebisar ändrar sig snabbt och snart kommer hans vanor vara annorlunda! Men sen är det inte farligt att lämna honom även om han skriker en så kort stund som det tar att gå och kissa, det klarar bebisar! (Så blir det ju med syskon, jag måste ibland lägga ifrån mig en skrikande bebis för att hjälpa storasyster på toaletten eller med ytterkläder för att komma iväg på morgonen tex.) Kan din sambo ta över honom när han kommer hem från jobbet så du får vila då åtminstone?
Angående att äta på dagen så försöker vi lösa det genom att försöka göra så mkt mat på kvällen att det räcker till en matlåda för mig som bara är att micra (och jag äter den ofta med en hand sen med bebis på ena armen...) Men det kan verkligen vara kämpigt!! Att gå runt med en skrikande bebis och inte kunna trösta är verkligen dränerande!
Ja det är såå utmattande att han sällan är helt nöjd. Även när han får vara i famnen så räcker det sällan, helst ska man gå omkring och skumpa också.
Han är aldrig helt otröstlig som tur är, men man behöver utplåna sina egna behov helt för att hålla honom nöjd, vilket ger en dåligt samvete varje gäng man prioriterat sig själv en sekund och sen har en ledsen bebis.
Vi har alltid matlådor redo till mig, men saknar micro så det är lite omständigare att värma på dom. Behöver nog överväga att skaffa en. Men mest är det svårt att över huvud taget kunna lämna soffan, med eller utan bebis.
Sambon är borta 6.30-18 på dagarna, och då han går upp vid 5.30 så går vi och lägger oss tidigt, så det blir inte många vakna timmar som vi är två och jag kan få avlastning. Men han kommer nog börja ta ut lite föräldraledighet med i en period för jag klarar inte detta just nu.
Jag hoppas såå att det snart vänder. Tack för pepp och råd!
