Bf September 2019

Usch denna ständiga oro! Kan inte fatta att folk kan NJUTA av att vara gravida! För mig har det alltid varit förenat med dåligt mående både psykiskt och fysiskt

X?

Man får tänka positivt. Även om det finns luringar där ute så räknas ju faktiskt MA och ofostrig graviditet in i missfalls statistiken så dom tillhör ju dom där 20-25% missfall. Utomkveds är ju ännu ovanligare ca 1-2% utav alla gravida drabbas. Druvbörd är ännu ovanligare där mindre än en 0.5% av alla graviditeter slutar med det. Så kontentan är ju att ca 75%-80% utav alla kända graviditeter går bra och slutar med en liten bebis. 

Jag tror att man ska tänka positivt och tänka att det är mycket lättare att tillhöra 75-80% gruppen än den där lilla tråkiga gruppen. Sen är det ju så att har man tillhört den där lilla gruppen en gång så kan det ju vara svårt att släppa tankarna. Men när man säger att missfall är vanligt då pratar man trots allt om 20-25%. Vilket jämfört med exemeplvis utomkveds är vanligt. Men i det stora hela så blir missfall ändå inte så vanligt. 

Och ännu positivare statistik blir det ju om man också kollar på misfallsstatistiken där av missfallen så sker 80% innan v.12 och 97% utav dom sker föratt hjärtat inte kom igång. Så efter att man sett ett hjärta slå så är det bara 3% i den här 80% gruppen som får ett missfall. 

Precis hemkommen från gynakuten.

Enligt barnmorskan och läkaren är jag i vecka 7+0 (apparna där jag ställer in antal dagar mellan menstruationerna säger 6+5).

Vi fick se vår lilla skatt som var 9,7 mm och hjärtat slog jättefint :)

Vi fick utlåtandet: Bättre än så här kan det inte se ut. Åk hem och njut nu.

Så nu pustar vi ut och håller tummarna att det fortsätter så här <3

Förstår känslan. Har själv försökt i ett år och bara haft 2 spontana ägglossningar så vår graviditet är vi också väldigt rädda om. Skulle kännas hemskt att behöva gå tillbaka till hormonpiller, alla VUL, bestämt sex etc. Sedan har jag i släkten med tidigt klimakterium redan vid 32 års ålder och när jag fick veta att mitt AMH är lite lågt för min ålder så var ju inte det så upplyftande nyheter :/ 

Men försöker tänka positivt och ta mig frammåt. Har tidigt VUL om 6 dagar, hoppas verkligen på att få se ett litet pickande hjärta då. Men tiden verkligen sniglar sig fram..

Jag blir alldeles extremt trött när jag är ledig (jämfört med att bara vara jättetrött när jag jobbar). Men skönt att slippa illamående, jobbigt som tusan att må så illa..

Någon här som tränar under graviditeten?

Någon som tränat mycket innan och ändrat det nu?

Hur tänker ni kring träning?