Dom sa till mig att de helt ändrat uppfattning om det där med SSRI prep. Jag har ett av de bästa också. Eftersom de märkt att det är värre för barnet med en mamma som mår dåligt än ev biverkningar av preparatet, så får väl lita på det...
Jag känner att när jag väl blir irriterad så blixtrar det till snabbt, och sen är det över. Framförallt är jag mycket mer gråtmild och lättrörd än i vanliga fall. Men i övrigt är mitt mående sååå mycket bättre. Jag blir inte så lätt stressad och känner liksom att jag står utanför/ovanför allt som i vanliga fall drog ner mig. Har hemsk pmds annars, så var rädd at graviditeten skulle vara hemsk, men känner mig sååå stabil (med en touch av blödig hehe). Mår liksom bra i grunden hela tiden för första gången på många år!
Hahaha, sååå hög igenkänning!! Vi kollade också Bamse i helgen och det är ju såå sorgligt när hans mamma sätter ner honom i hinken och sen när han blir instängd av de elaka vargarna! Blev också helt tårögd!
Haha inget speciellt egentligen, kändes bara som en pojke :) men flicka känns väldigt kul även om det egentligen inte spelar någon roll alls :) har två tjejer sedan innan också och den yngsta hoppades verkligen på en tjej till haha.
Jag ska också söka graviditetspenning fast mitt jobb innebär inga risker utan är ?bara? fysiskt ansträngande.
Ja det var där i början då det var många missfall och jobbiga besked på vul. Men sen dess en riktig turtråd!
Kul om vi kan följas ända dit.
usch jag är fortfarande nojig innan RUL...och det är nästan 3 v kvar! Känns som en evighet ju! :(
Är inne i en sjukt dålig period just nu. Min man har varit sjuk sedan vi fick reda på att jag var gravid så jag har dragit ALLT hemma, och då menar jag ALLT. Han har knappt varit hemma.
Två barn med diagnoser som går i skolan med allt vad det innebär med läxor mm.
Fritidssysselsättningar som jag fått rådda i allt med barnen.
Jobbat heltid.
Jag har mått sjukt illa fram till v 13 ungefär. Nu har det börjat med foglossningar och jag är sjukt trött.
Känner att jag liksom börjar falla samman nu... :( så säkert därför jag inte känner mig så positiv och tänker lite negativt. Känns som det mesta gått emot oss hittills så vågar inte tro på detta än! :( Skönt att ha er andra som motpol!
Jag hoppades inte på det ena eller andra denna gång men tycker absolut att man får önska. I slutenden är man ju ändå så himla glad för det barn man får oavsett om man fått det man först önskat. Precis som att man älskar ett sjukt barn minst lika mycket trots att man önskat ett friskt.
Jag tyckte ovissheten kring könet var jättemysig haha. Men min man ville verkligen veta och jag var ju också nyfiken såklart. Så vi frågade om det gick att se ändå :)
Jag förlorade en bebis i vecka 16 pga infektion som tagit sig upp, troligen gardnerella vaginalis som är den vanligaste vid bakteriell vaginos. Har därför läst på massor om detta, och det finns en ökad risk för förtidig vattenavgång vid bakteriell vaginos, så bra att du fick det behandlat! Jag har inga symptom (men det hade jag inte den gången heller) men fick läkartid för cervixodling (flr att ta reda på bakteriekultur i slidan) först den 25/4, det var den första tiden som fanns. Tycker det är otroligt långt fram med tanke på att jag har sammandragningar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det här triggar såklart min ångest och oro massor. Ska jag försöka få tag på en privat gyn, istället för att vänta på tiden jag fick hos mvc:s läkare? :/
Jag ringde in till gynakuten som absolut tyckte att jag fick komma in för att dubbelkolla att sammandragningarna inte tydde på något dåligt, så jag har nu suttit där i 5 timmar innan jag fick komma in på en undersökning. Hon gick igenom allt väldigt grundligt och tog prover osv, men kunde inte se någonting som kunde tyda på en infektion eller bakteriell vaginos eller så.. så nu ska jag försöka acceptera att jag helt enkelt har lite ont men att det inte äventyrar graviditeten, och bara försöka ta det lugnt så det inte blir värre rent smärtmässigt.
Hon sa också att hade hon inte känt till min historia hade hon aldrig tagit sig så lång tid att undersöka mig, eftersom allt så tydligt såg så bra ut. Och hon var inte alls orolig för att något skulle gå snett.
Jojjans skönt att att du fick lugnande besked!
Igår lyckades min man känna några små buffar utanpå magen! Jag har moderkakan i framvägg och har känt väldigt sparsamt med rörelser, men under ungefär 3 dagar nu har jag känt mycket tydligare och oftare och igår fick han äntligen känna också! :)
Jag gick in i vecka 20 i torsdags :) har känt de tidigare barnen tydligt dagligen från vecka 17 så det dröjde lite längre nu när moderkakan sitter fram.
**triggervarning**
.
.
.
.
Idag hittades inga hjärtljud hos bm. Vi fick ett ultraljud som visade att fostret inte längre levde. Jag mår såklart hemskt och kommer gå ur gruppen. Jag önskar er andra stort lycka till.
Men nej!!! Åå så fruktansvärt, såklart mår du hemskt, det som inte fick hända har precis hänt. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag vet att du kommer komma ut på andra sidan, för det gjorde jag. Men tills dess tar du bara en stund i taget för att klara dagen. Allra största styrkekramar till dig! <3 <3 <3
Fick du svar förra gången varför fostret dog? Det är ju väldigt ovanligt att de dör så sent i graviditeten.