Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Hej! Hoppar gärna in här med. Kör på anonymt ett tag då omgivningen inte känner till att vi planerar smått och vill slippa nyfikna frågor. Slutade med cerazette 10 dec. Trodde naivt att mensen skulle komma efter bara 2-3 dagar som den gjort tidigare vid uppehåll eller miss av piller men den har fortfarande inte dykt upp. Har gjort graviditetstest som varit negativa. Läst att det kan ta månader till år innan den kommer igång igen efter cerazette användning och denna gång har jag kanske även åldern emot mig. Blir 35. Var under 30 med mina två första. Den första tog ca 3 månader och den andra 2 månader och hade mellan 1 och 2 ätit p-piller i flera år även då. Har för mig att mensen kom igång inom 1 månad då. Ska bli intressant att se hur länge det dröjer nu även fast det även skrämmer mig ifall den inte kommer alls? Längtan den växer och växer för varje dag. Sambon längtar så han nästan spricker. Det är hans första. Vore hemskt sorgligt om det inte går vägen :/

ÄL+11 idag.

Gjorde ett early detection test , men inte med morgonurin som man skulle så här tidigt. Egentligen är imorgon första dagen man kan göra på en early detection test.

Hursom, det blev iaf negativt. 

Tror att det är negativt också. Har haft spända bröst sen ÄL+1, och tänker att om det kommer så snabbt är det nog bara gammal pms. 

Men sambon hoppas och säger att man inte kan veta säkert.

Tog en aw med polaren idag.

Tänk om det var ett missfall? Eftersom mensen kom tidigt?

haha, jo lite så är det. Men denna gång tror jag tyvärr inte jag är gravid. Det är första försöket dessutom. Är än så länge bara halvbesatt, så försöker att inte bli helbesatt.

Kommer troligen ha mens 31 dec eller 1 jan, så tänker, ska man festa på nyår? 

Jag menar, är jag inte gravid vill jag ändå ta ett glas bubbel.

Tjejen jag tog en aw med sade, det är lugnt, 2-3 öl om du nu är gravid i ett sådant tidigt skede är lugnt. 

Plussade just tydligt med kvällsurin på BIM+1, hoppas så att den lille vill stanna den här gången så det inte blir ett nytt missfall!

Hoppas det smittar av sig på er med! :)

Hej! 

Jag hoppar gärna in här. Min man och jag har försökt sedan augusti och inget händer. Lite frustrerande. Jag har lite annat i livet som stressar mig och av någon anledning så märker jag att hänga på familjeliv påverkar mig positivt och får mig att slappna av lite.

Jag har oregelbundna sovtider så känns inte som någon idé att mäta temperatur men har kört digitala ÄL-tester sedan oktober. 

BIM 6/1 men är rätt säker på att det inte tog sig den här månaden heller. Har precis beställt bisolvon i ren desperation.

Kör ni några knep för att öka chanserna? Nyfiken oavsett om det är rent vidskepligt eller nått annat.

Log lite för mig själv när du skrev att du fan blir ledsen. Jag blir fan också ledsen med glimten i ögat, när en jävla apparat säger åt en vad man ska göra och att man dessutom gör fel på det haha...  ( Inte mitt fel att jag vaknar haha och dessutom så trött sen så jag ofta missar när jag ska tempa). 

Uppskattar verkligen att man tillsammans här kan få ventilera. Bara släppa på allting och känner också att den stressen släpper lite. <3 Det blir lite kul mitt i allt jobbigt liksom...Min man undrar vad jag helt plötsligt sitter så mycket vid datan för...

Men vad oförskämd NC är då som påpekar det negativa  Dom hade ju kunnat göra appen lite mer finkänslig.

Lite så tänker jag att jag skulle få för resultat så jag har helt lagt det där med att tempa på hyllan innan jag ens testat. Håller tummarna för att det räcker med äl-testerna 

Hej.

Hoppas så att någon vill ta sig tid att läsa mitt inlägg.

Jag har aldrig skrivit på FL förut. Bara varit inne och läst. Läst och känt igen mig något enormt. Rädslan att inte bli gravid håller helt seriöst på att knäcka mig totalt. Tänker att det kan kännas skönt att ha ett bollplank här. Har en jättefin sambo som försöker stötta och tänka positivt. Men jag kan liksom inte sluta att tänka på det hela tiden...

Vi har försökt i 9 månader men det händer ingenting. Prickar in ägglossning (antar jag att vi gör eftersom vi har sex 1-2 gånger/dag under dessa dagar). Men likt förbannat kommer mensen. Det är många som säger att det är normalt att det tar ett år men jag är så otålig för vi längtar så galet mycket efter en liten.

Äter bra mat. Har inte druckit en droppe alkohol sedan vi bestämde oss för att vi ville bli gravida. Detsamma gäller min sambo, han dricker inte heller. Äter en hel drös med vitaminer och mineraler, bla: folsyra, magnesium, b-vitamin och KSM. Mannen äter zink, selen och har precis börjat med rosenrot.

Det känns som att jag bara ser underbart fina gravidmagar överallt. Vänner blir gravida till höger och vänster. Jag bryter ihop och vill gråta varje gång någon går ut med att de ska få bli föräldrar. Det känns så orättvist. Vi lever som att vi är föräldrar, det är bara barnet som saknas.

Är så orolig att något ska vara fel. Jag har varit gravid en gång för länge sedan, med en annan kille. Det slutade med ett väldigt tidigt missfall. Är rädd att det ska vara något knas med min man.

Måste man vänta ett år innan man får göra en utredning?

TACK till dig som läste hela vägen hit. Kram från sorgsen tjej som inte vill något hellre än att bli mamma.  

Åh vad jag känner igen mig! Jag har under några år haft oregelbundna menscykler, från 34 dagar till 74 dagar. Jag har en tvååring som vi nu vill ha ett syskon till. I oktober plussade vi men två veckor senare fick jag missfall. Nu vet jag inte vad kroppen gör. Får inget utslag på äl-tester, ingen mens sedan november (är på cykeldag 47).

Så jäkla ledsen och nere. Vill helst inte få en bebis i nov/dec så tar det sig inte denna månad så gör vi nog ett uppehåll, men det känns också piss.

Kör också på sexa loss metoden just nu. Hoppas det går vägen för oss båda snart!