Måste få ventilera med någon, genomgår en abort

......

Håller med att det är för lätt som att man får alvedon liksom. Helt klart skulle du behövt prata igenom ditt beslut först. Det finns några som har ångrat sig också efter ett ordentligt samtal före. Det första reaktionen är ju total panik man vill bara ta bort det. Men när man hinner landa så kan tankarna ändrar för då hinner man ikapp och vänja sig vid tanken och ha fått ventilera om det.

Kommer ihåg när jag var rädd att jag var gravid och var i vårdcentralen. Fick abort piller på recept direkt utan att han ens tittat med ultraljud. Tog aldrig pillerna. Tyckte att det var för lätt för att döda ett liv. Men som tur är så var jag inte ens gravid då. Men vet vad du menar.

Det är inte så mycket att göra nu när du har tagit alla tabletter. Tråkigt att du inte får någon stöd från din man. Hoppas allt går bra för dig!

Så går det absolut inte till i Sverige. Var hände detta någonstans?

Jodå mycket orättvist händer i Sverige. I Borås hände detta så det var i Sverige.

Jag blev hotad och tvingad till abort mot min vilja av min dåvarande pojkvän samt mamma (mamma i mindre utsträckning, men hon var ändå delaktig och på min killes sida). Jag satt och grät hos barnmorskan och sa rakt ut att jag inte ville detta utan det var min pojkvän. Hon sa ingenting utan satt bara och stirrade på mig och väntade på att jag skulle ta och svälja pillret, för det behövde hon se. Till slut bestämde jag mig för att försöka lura alla att tro att jag gjort det. Tog pillret i munnen och låtsades svälja. Bad barnmorskan om mer vatten och när hon gick iväg spottade jag ut det. Det hjälpte inte. Redan på vägen hem kände jag av livmodertappen, kändes som den öppnade sig. Någon dag senare fick jag färgade flytningar. Någon vecka senare stöttes allt ut. Det var fruktansvärt. Klumpar stora som tennisbollar och så mycket blod att jag fick sitta på toa nästan ett dygn, hade jag legat i sängen hade jag blodat ner allt. Smärtan var dessutom horribel. Låg på golvet och skrek rakt ut i nästan 3 timmar innan jag somnade av utmattning. Det var som värkar. Kom med 1 min-30 sekunders mellanrum. Trodde på helt seriöst att jag höll på att dö. Jag såg inget foster, då. Ett par dagar senare, när blödningen nästan slutat kände jag plötsligt något i trosorna. Det var fostersäcken. Jag bestämde mig för att öppna den, för jag ville se mitt barn. Och ja, en liten med ögon, näsa, mun, öron, fem fingrar på varje hand... Bilden är inpräntad i mitt huvud för alltid. Efter detta så har jag lidit av extremt svår depression, ångest, PTSD och självmordstankar. Har även gjort flera självmordsförsök. Mitt liv rasade samman totalt och i flera år kunde jag knappt gå utanför dörren utan att gråta. Jag började begå småbrott, träffa okända män ute i parken på natten osv. Det är flera år sen "aborten" men jag mår fortfarande inte bra och kommer aldrig att göra. Detta hände dessutom i december så jul har aldrig varit detsamma för mig igen sen dess. Det är ingen glädjefylld högtid om vi säger så. I år är första året jag ens kan höra julmusik på en tv-reklam utan att fyllas av total ångest och tårar.

Personalen kan inte ifrågasätta patienters beslut, det skulle kunna slå väldigt fel. Jag tror de förutsätter att har man en aborttid inbokad så är det för att man vill göra abort, att då börja ställa frågor mm skulle kunna ses som att de ifrågasätter kvinnans val.
Det är synd att du inte bokade tid hos en kurator först, men det går ju även att prata i efterhand. Även om du känner att det är rätt beslut kan det vara en tuff sak att gå igenom en abort.

Skickar en kram till dig,

Hur vet du att de flesta vill det? Och även om det är så, att de flesta vill det, hur många har blivit tvingade hotade eller pressade och vill egentligen inte alls göra det?

Var har jag skrivit att de flesta vill?

Jag skrev att personalen såklart måste förutsätta att en patient som bokar en aborttid vill ha en abort. Om de började ifrågasätta kvinnans val så skulle de få problem. Men givetvis bör de ju fråga om de märker att kvinnan INTE vill, men hur ska de veta om hon bokar tid, dyker upp och sväljer pillret och under hela denna tid inte säger någonting? Menar inte ts nu utan generellt.

Det var akut p-piller du fick av vårdcentralen. Har inget med abort att göra.

Tillägg: abort fungerar inte så. Det är inget piller som en läkare på vårdcentralen kan skriva ut.

Abort utförs på abortmottagningen på sjukhus (och vissa kvinnokliniker).

Akut p-piller däremot, kan man få på ungdomsmottagningen och kanske även vårdcentralen. Man kan också köpa dem receptfritt på apoteket.

Det behövs ingen bekräftad graviditet (är man gravid är de overksamma) och inget ultraljud.

Det är absolut inget abortpiller.

Inte en chans att det var en abort du fick av läkaren på vårdcentralen. Det funkar inte så, de har inte ens tillgång till de preparaten man använder vid abort.