Jag känner mig som en jävla idiot. Jag fråga honom en ganska svår fråga. Om det skulle kännas bra för honom att ha utsatt mig för en massa smärta om vi inte lyckas med ivfn. Jag såg smärtan i ögonen på han. så tala om att jag inte vill göra ivf. För att jag känner mig så rädd för smärtan och rädsla för att misslyckas med försöken. Men jag mår inge bättre efter att ha pratat med honom om det.
Fast varför ska han beskyllas för det om du själv vill ha barn? Då är det ju du själv som tar det aktiva beslutet.
Är det bara han som vill ha barn?
Varför är det hans ? fel ? annars?
Beror det på honom endast att ni behöver IVF?
Vadå utsatt dig? Vill du inte ha barn eller?
Har för övrigt gjort ivf två gånger och det har inte gjort ont.
Visste, det är jobbigt att misslyckas. Men det gör inte ont.
Visste, det är jobbigt att misslyckas. Men det gör inte ont.
Eh. Nä, han mår säkert jättedåligt efter den kommentaren, han med. Hur svarar man på det, liksom?
Vad är det för smärta du menar? Fysisk eller psykisk?
Jag hänger inte riktigt med? Jag/vi har gjort 15 IVF.er och lyckats få två barn. Det var värt alltihopa för annars hade vi inte haft barnen! Det fanns inget val m.a.o- vi ville ha barn och då gjorde vi allt det där.
Vad är det för dum fråga? Du kan väl inte lägga över allt elände på honom?
Vilken konstig fråga.
Vi ville ha barn och hade svårigheter med att få ett andra barn.
Vi valde då IVF och jag tyckte inte att det gjorde ont.
Lite jobbigt att genomgå utplock men inte gjorde det ont så
jag tycker inte att det var smärtsamt.
Tror att du oroar dig för mycket.