• Anonym (Hur göra?)

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.

  • Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?
  • Tiina87
    Ms H skrev 2018-11-26 18:53:25 följande:

    Tror du att vi kommer att nå fram med vårt budskap?


    Troligen aldrig... Ts vill inte lyssna på några råd i alla trådar han startar.
  • Annita
    Tiina87 skrev 2018-11-26 20:37:22 följande:
    Troligen aldrig... Ts vill inte lyssna på några råd i alla trådar han startar.
    Jag är inte helt säker på det. Nu har jag nog inte läst alla trådar, men jag minns en från tidigt i höstas (eller sent i somras?) där TS tvekade inför att ens börja på daglig verksamhet. Har uppfattat det som att han kanske tagit till sig vissa råd iallafall. 
  • Anonym (Hur göra?)
    Tiina87 skrev 2018-11-26 20:37:22 följande:
    Troligen aldrig... Ts vill inte lyssna på några råd i alla trådar han startar.

    Läs mitt inlägg nr 1008 igen:


    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 18:56:53 följande:

    Ja ni har redan nått framför länge sedan. Jag är fullt medveten om att tiden börjar att bli knapp. Men jag tänkte aldrig på att man kunde anmäla sig och sedan hoppa av utan att det blev några följder så som att man inte får börja igen, indraget bidrag osv, fast det kanske det blir?

    Då tänkte jag att jag först borde höra med FK, men eftersom jag ej har fått tag i handläggaren där så måste jag nog ändå kontakta studievägledaren och anmäla mig till den/de kurser jag vill börja.


  • Anonym (Hur göra?)
    Annita skrev 2018-11-26 21:30:09 följande:
    Jag är inte helt säker på det. Nu har jag nog inte läst alla trådar, men jag minns en från tidigt i höstas (eller sent i somras?) där TS tvekade inför att ens börja på daglig verksamhet. Har uppfattat det som att han kanske tagit till sig vissa råd iallafall. 
    Jag tvekade därför att jag anser att jag kan klara av ett vanligt arbete i någon form och då bör det vara bättre för samhället jag har ett arbete istället för att leva på bidrag. Mitt mål är att få ett arbete inte att hamna på en daglig verksamhet som ger mig nada tillbaka.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 21:38:22 följande:
    Jag tvekade därför att jag anser att jag kan klara av ett vanligt arbete i någon form och då bör det vara bättre för samhället jag har ett arbete istället för att leva på bidrag. Mitt mål är att få ett arbete inte att hamna på en daglig verksamhet som ger mig nada tillbaka.
    Jag vet att det var därför du tvekade. Men frågan det gällde var ju huruvida du tar till dig det som skrivs i tråden. Vilka tankar och idéer har du gått vidare med förutom detta senaste om studierna? 
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 21:38:22 följande:
    Jag tvekade därför att jag anser att jag kan klara av ett vanligt arbete i någon form och då bör det vara bättre för samhället jag har ett arbete istället för att leva på bidrag. Mitt mål är att få ett arbete inte att hamna på en daglig verksamhet som ger mig nada tillbaka.
    jag tror de satt dig på daglig verksamhet för att se om det ens är någon idé att flytta dig till AF, arbetsträning och eventuellt lönebidragsjobb. Särskilt som de senast i augusti bedömde dig som icke anställningsbar.

    Du gör ju inget för att förbättra deras syn på dina förmågor - det är ett enda gnäll på hur jobbigt det är, hur tråkigt det är, att det inte ger något....

    Var lite proaktiv och visa dem att du kan istället! Fråga om du inte kan få jobba fem dagar i veckan, 2 eller kanske till och med 2,5 timmar om dagen! Då blir det ungefär samma timmar som idag och du kan få in dagliga rutiner, sovtider och annat. Försök öka på din tid fram till din 30-årsdag i den dagliga verksamheten så de ser att du kan och vill jobba!

    Eller ta en kurs, om du pluggar 25% så kommer det att bli 2+2 timmar om dagen, säg 5 timmar om du jobbar 2,5 timmar om dagen. Med tio timmars sömn får du ändå 9-10 timmar på dig för träning, matlagning, handlande, tvätt och annat (för att inte tala om de 14 timmar per dag du får under lördag och söndag).

    Klarar du inte av att hantera dina dagliga sysslor på 9-10 timmar och ändå få dina tio timmars sömn så förstår jag inte hur du tror du ska kunna studera på 75%

    Alla här inne har nästan garanterat haft perioder i sina liv då de jobbat med saker som inte är givande för dem personligen, och som är supertråkiga. Jag tjänar över 600 000 om året, jobbar med det som jag vill göra och ändå har även jag skittrista arbetsuppgifter och kollegor som jag inte trivs med. Det hindrar mig inte från att utföra arbetsuppgifterna eller jobba effektivt tillsammans med de "jobbiga" kollegorna, det är bara att bita ihop och inse att hela världen inte cirkulerar kring mig, och att allt inte kan vara perfekt för mig i alla situationer. (Med största sannolikhet finns det även kollegor som tycker jag är en jobbig j&%vel också)

    Bit ihop, visa framfötterna och ansträng dig så kommer garanterat FK och AF att bli mer positivt inställda till dig och hjälpa dig i större utsträckning. Gnäll och sura miner kommer man inte långt med.
  • Anonym (Hur göra?)
    Annita skrev 2018-11-26 22:04:39 följande:
    Jag vet att det var därför du tvekade. Men frågan det gällde var ju huruvida du tar till dig det som skrivs i tråden. Vilka tankar och idéer har du gått vidare med förutom detta senaste om studierna? 
    Från början hade de lovat att AF skulle ta över vid årsskiftet vilket gjorde att jag tänkte att jag skulle avvakta och vänta in mötet nu i november. Nu har det mötet varit och de har inte hållit vad det lovade även om det kanske inte var spikat 100% att det skulle bli så som vi bestämde då.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 22:19:06 följande:
    Från början hade de lovat att AF skulle ta över vid årsskiftet vilket gjorde att jag tänkte att jag skulle avvakta och vänta in mötet nu i november. Nu har det mötet varit och de har inte hållit vad det lovade även om det kanske inte var spikat 100% att det skulle bli så som vi bestämde då.
    Och vad var din del av uppgörelsen...? Något har ju fått dem att ändra sig.

    Och myndigheter kan aldrig lova något, tyvärr, det ena hänger på det andra och man kan inte vara säker på någonting innan man har ett papper med ett beslut i handen och knappt då. En ny regering kan ju få för sig att lägga ner AF (finns många politiker som vill det) och då förändras ju väldigt många människors tillvaro.
  • Anonym (Hur göra?)
    Annita skrev 2018-11-26 22:30:00 följande:
    Och vad var din del av uppgörelsen...? Något har ju fått dem att ändra sig.

    Och myndigheter kan aldrig lova något, tyvärr, det ena hänger på det andra och man kan inte vara säker på någonting innan man har ett papper med ett beslut i handen och knappt då. En ny regering kan ju få för sig att lägga ner AF (finns många politiker som vill det) och då förändras ju väldigt många människors tillvaro.

    Dom tycker väl att jag kanske inte sitter i fikarummet på alla raster och snackar. Kan vara det som de menar också.

    Nr 1. Jag är trött hela "arbetsdagen" igenom och orkar inte alltid sitta där, men jag är där inne vissa dagar, kanske typ varannan av alla arbetsdagar.
    Nr 2. På fikat sitter jag hellre i köket/matsalen/matrummet därför att äter kokta ägg som jag ej vill sitta och kladda med inne sofforna i andra rummet.
    Nr 3. Vid flera tillfällen har jag varit tvungen att ringa i telefonen till FK, läkare, AF osv på både lunchen och fikarasten.
    Nr 4. Sen vad ska jag säga om folk börjar fråga om varför jag är på den här verksamheten och vad jag har jobbat med tidigare osv. orkar inte med om dessa frågor skulle dyka upp. Hade jag haft ett arbete då hade jag ju kunnat diskutera mera. Nu blir det ju så att vad jag än säger om mitt liv om någon skulle fråga så kan det resultera motreaktioner så som "men du orkar ju träna x antal timmar per vecka, varför inte jobba dessa timmar istället"? Så enkelt är det inte eftersom jag inte orkar. Hamnar jag bara i rätt sammanhang där jag känner att jag trivs och som är mer ett vanligt arbete kommer jag känna att det är mindre risk för att frågas ut om allt. Dock kan ju dessa frågor komma även då, men jag skulle känna att jag passade in mer på en vanlig arbetsplats istället för här.

  • Anonym (Hur göra?)
    Annita skrev 2018-11-26 22:30:00 följande:
    Och vad var din del av uppgörelsen...? Något har ju fått dem att ändra sig.

    Och myndigheter kan aldrig lova något, tyvärr, det ena hänger på det andra och man kan inte vara säker på någonting innan man har ett papper med ett beslut i handen och knappt då. En ny regering kan ju få för sig att lägga ner AF (finns många politiker som vill det) och då förändras ju väldigt många människors tillvaro.
    Min del av uppgörelsen var att komma till den dagliga verksamheten alla dagar som var bestämt, vara där det tider, jobba på, vara trevlig, visa att jag vill och kan, samarbeta om det behövs, ta egna initiativ osv. skulle jag gissa på.
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?