Åttamånaders som INTE vill sova

Så här är vår 8-månaders också. Vi har aldrig ens försökt ha honom i egen säng (bara babynest i början). Jag ammar oftast honom famnen sittandes i min säng, ?välter? över honom till sängen och sen håller vi ett öga på honom så han inte vaknar till och ramlar ner. Han sover ca 1h i stöten på kvällen och 2-3h på natten.

Jag har tänkt att ha en madrass på golvet som jag kan amma honom i och låta honom ligga där, men just nu vaknar han för ofta på natten för att jag ska orka nåt annat än samsovning.

Så, inga tips... men det finns fler sånna här bebisar och jag lider med dig!

Vår son sover också i vår säng. Orkar inte ta striden om att få honom att sova i egen säng (han beter sig på samma vis som din son när man lägger honom i spjälsängen). På det här sättet får vi alla sova ordentligt om nätterna med endast ett par gånger som han gråter till. Tiden kommer nog när han är redo tänker jag, inget jag stressar över.

Tack för svar!
Jag stressar inte så mycket heller, men eftersom femåringen fortfarande inte vill sova ensam så känner jag lite oro över att bebisen ska bli likadan. Femåringen samsov med oss tills han var cirka två år och flyttade in i eget rum med stor säng. Han har nyligen slutat vakna varje natt och ropa på mig eller pappa, så det skulle vara skönt om åtminstone ett av barnen kunde somna på egen hand i sin egen säng.

Jag tycker också att vår yngste verkar ha mycket oro i kroppen. Han kan liksom inte slappna av utan känns alltid spänd och stressad. Visst skulle det vara skönt om han sov mer, men det är mer den där oron som är jobbig. Jag vill ju att han ska känna sig trygg och lugn. Jag minns att vi hade nattningsproblem med vår äldsta, men han betedde sig aldrig så här utan var väldigt lugn annars. Jag kanske ska tillägga att minstingen har utvecklats otroligt snabbt jämfört med vår äldsta och går nästan redan (inget skämt, han står själv utan stöd). Tänker att det kan vara så att det blir för mycket helt enkelt för hjärnan att bearbeta och att det lugnar ner sig efter ett tag?

Jag skulle beskriva vår son som spattig. Han är igång hela tiden, han kröp tidigt och är på precis allt. Han jagar katten, välter allt som kan vältas och har väldigt svårt att varva ned. Jag vet inte om jag skulle beskriva det som oro eller stress. Jag tycker andra bebisar ?bara sitter där och kvittrar? i jämförelse... Ett energiknippe med känsla för dramatik.

Det är väl en typ. Kan tilläggas att vi alltid behövt söva, oftast i sjal eller sele eller vid bröstet. Jag vet inte hur man gör för att denna typ av bebis ska somna på annat sätt...

Vår son är också väldigt snabb i utvecklingen och börjar nog gå vilken dag som helst känns det som. Vi märkte också att när han fattade vinken med att krypa började han gråta, på samma sätt när han började gå med stöd grät han. Tror att det äe väldigt mycket för de små att ta in och säkert är det en orsak att han är så orolig. Vår son var också det ett tag för någon/några månader sen.

Nu har min son sovit hyfsat bra alltid, men vi kom in i en jobbig period just runt 8mån han började sova hos oss halva nätterna och det var allmänt jobbigt för alla inblandade, han for runt som en propeller och jag vågade knappt sova av rädsla att han skulle ramla ur. Så hade vi det i typ 2mån tills jag kände att det här håller inte.

Jag bestämde mig att han skulle få lära sig att somna själv, så vi gjorde vanliga nattningsrutinen han fick mysa bredvid mig i sängen och jag vaggade honom i famnen tills han blev riktigt trött, men innan han somnat och la sedan över honom i spjälsängen (precis bredvid vår säng) satte han sig upp la jag försiktigt ner igen och höll på så till han antingen somnade eller blev riktigt ledsen, blev han riktigt ledsen (försökte först klappa och trösta i sängen) så plockade jag upp honom och vaggade honom tills han blev lugn och började om... alltså jag ska inte ljuga man måste vara beredd på typ noll sömn i ett par dagar, natt 2 var jag millimeter ifrån att ge upp, men natt 3 gick det bättre och natt 4 somnade han för första gången själv och sov sedan HELA natten (19:30-7:30) i sin säng... Nu sover han hela nätterna där och kan dessutom somna om själv när han vaknar, ibland kan han bli ledsen (mardröm eller så) och då plockar jag upp och tröstar och lägger ner honom igen när han blir lugn.

Är ju ingen universal metod eller så, utan något jag komponerade ihop själv, då iaf mitt mammahjärta inte klarar av några ?låt dem ligga där och skrika? metoder så detta blev bra för mig och det fungerade iaf för oss.

Vi körde samma variant som jsv17. Fruktansvärt när man är så trött men grät av lycka när han sov en hel natt. Numera sover båda mina barn i egna sängar (6,2 år)

Vi körde samma variant som jsv17. Fruktansvärt när man är så trött men grät av lycka när han sov en hel natt. Numera sover båda mina barn i egna sängar (6,2 år)

Vi körde samma variant som jsv17. Fruktansvärt när man är så trött men grät av lycka när han sov en hel natt. Numera sover båda mina barn i egna sängar (6,2 år)

Vad ger ni er son att äta? Vad äter du själv, som ammar? Om du vet med dig att du dricker en del kaffe (förståelse för det eftersom du är trött, du får aldrig sova) så kan koffein passera via modersmjölken till barnet. Om du ger ditt barn mycket cerealier och spannmålsprodukter till exempel gröt och välling så bryts dessa ner till socker i metabolismen även om produkten själv är osötad. Och socker är uppiggande.

Mitt bästa tips till dig och din familj är att ni ser över kosten samt att du och din partner tar varannan natt så att en av er får sova varannan natt. Annars blir det outhärdligt för er bägge.