Vår son sover också i vår säng. Orkar inte ta striden om att få honom att sova i egen säng (han beter sig på samma vis som din son när man lägger honom i spjälsängen). På det här sättet får vi alla sova ordentligt om nätterna med endast ett par gånger som han gråter till. Tiden kommer nog när han är redo tänker jag, inget jag stressar över.
Tack för svar!
Jag stressar inte så mycket heller, men eftersom femåringen fortfarande inte vill sova ensam så känner jag lite oro över att bebisen ska bli likadan. Femåringen samsov med oss tills han var cirka två år och flyttade in i eget rum med stor säng. Han har nyligen slutat vakna varje natt och ropa på mig eller pappa, så det skulle vara skönt om åtminstone ett av barnen kunde somna på egen hand i sin egen säng.
Jag tycker också att vår yngste verkar ha mycket oro i kroppen. Han kan liksom inte slappna av utan känns alltid spänd och stressad. Visst skulle det vara skönt om han sov mer, men det är mer den där oron som är jobbig. Jag vill ju att han ska känna sig trygg och lugn. Jag minns att vi hade nattningsproblem med vår äldsta, men han betedde sig aldrig så här utan var väldigt lugn annars. Jag kanske ska tillägga att minstingen har utvecklats otroligt snabbt jämfört med vår äldsta och går nästan redan (inget skämt, han står själv utan stöd). Tänker att det kan vara så att det blir för mycket helt enkelt för hjärnan att bearbeta och att det lugnar ner sig efter ett tag?