caledonianclear

Äldre 14 Nov 20:37

41 svar

Åttamånaders som INTE vill sova

Det finns säkert hundratals trådar med samma frågeställning, men de jag hittar passar inte riktigt vår situation så jag startar en ny.

Vi har en åtta månader gammal son som nog helst skulle vilja vaken hela tiden. På dagarna sover han två kortare pass, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen, och vi (eller rättare sagt jag) lägger honom för natten mellan kl 19 och 19.30. Han sover max 30-60 minuter i stöten, aldrig i sin egen säng och aldrig med någon annan än mig. Helst ska han ha tutten i munnen hela tiden också. Han är redan väldigt rörlig och jag vill ogärna ha honom i vår säng eftersom han kryper runt och kan ramla ner på golvet (ytterligare en anledning till att läggningarna är kaos). Det räcker dock med att han ser spjälsängen så börjar han skrika och så fort jag sätter ner honom blir han panikslagen.

Följande saker har vi testat som inte fungerar:

- Sova i egen säng men mamma ligger bredvid (han ställer sig bara upp och börjar slita i mig)
- Musik och white noise
- ljudbok
- vanlig bok
- Bad före (han HATAR bad)
- Pappa nattar
- Ta bort tupplur på dagen
- Lägga tidigare
- Lägga senare
- Söva i vagn (vill sitta upp)
- Söva i bil (hatar att åka bil)
- Söva i sele (vill klättra ur)
- Söva i famnen utan att amma
- Söva i dubbelsängen med amning och sedan lyfta över (han vaknar VARJE gång).

Fram tills nu har jag gett honom tiden och legat hos honom från 19-tiden till cirka 7 på morgonen. Men vi har en femåring också som börjar reagera över att jag aldrig nattar honom eller sover med honom längre (inte heller han vill sova ensam).

Jag vill verkligen inte att vår yngsta ska vara rädd för att sova i sin egen säng och jag vill inte tvinga honom till något, men situationen börjar tära på alla i familjen och jag blir ständigt störd på nätterna av att ha en liten väderkvarn bredvid mig. jag märker också att sömnbristen påverkar mitt humör och tålamod mot barnen. Dessutom får jag snart tuppjuck på allt skrik! Vad ska jag göra? Tips om hur man får en femåring att somna ensam är mottages också tacksamt!
/Trött mamma

sextiotalist

Äldre 16 Nov 10:56

#11

Är han trött?
Är han inte det, så kanske ni kan skjuta upp läggningen och ta femåringen först.
Är han trött, så kanske ni kan försöka bryta helt.

En längre period (just kring den åldern) så satt jag (sambon jobbade natt, så det var jag som var hemma) flera kvällar i soffan framför tv´n och väntade in sonens insomning, just för att ha inte ville sova. Det hände mycket i hans utveckling och många barn kommer in i en separations"ångest"fas när de är kring den åldern. Det bästa med vår lösning var att det inte blev några kaosnattningar, utan sonen fick somna när han somnade och jag fick ändå lite lugn och ro.

Och lite tröst, ditt barn följer utvecklingen
https://www.viforaldrar.se/forsta-aret/darfor-strular-somnen-sa-ofta-vid-8-manader/

Pope Joan II

Äldre 16 Nov 21:15

#12

sextiotalist skrev 2018-11-16 10:56:39 följande:

Är han trött?
Är han inte det, så kanske ni kan skjuta upp läggningen och ta femåringen först.
Är han trött, så kanske ni kan försöka bryta helt.

En längre period (just kring den åldern) så satt jag (sambon jobbade natt, så det var jag som var hemma) flera kvällar i soffan framför tv´n och väntade in sonens insomning, just för att ha inte ville sova. Det hände mycket i hans utveckling och många barn kommer in i en separations"ångest"fas när de är kring den åldern. Det bästa med vår lösning var att det inte blev några kaosnattningar, utan sonen fick somna när han somnade och jag fick ändå lite lugn och ro.

Och lite tröst, ditt barn följer utvecklingen
https://www.viforaldrar.se/forsta-aret/darfor-strular-somnen-sa-ofta-vid-8-manader/

Håller med.

Och ta bort benen på er säng. Sov alla tillsammans, femåringen med.

Loppan84

Äldre 16 Nov 21:20

#13

Känner igen mig 100%. Vår son var väldigt aktiv från han var 3 månader och ville aldrig sova, var som värst runt 7-8 månader. Det släppte lite när han började gå ordentligt runt 9 månader och tröttade ut sig mer på dagarna. När han kunde börja springa och vara fysiskt aktiv ordentligt så fick vi riktigt bra sömn både dag (2-3 timmar i sträck mitt på dagen, innan sov han aldrig mer än 20-30 min) och natt (sov oftare hela natten). Låter som ni möjligen har samma typ av problem - pröva att verkligen låta honom trötta ut sig men vet att det är svårt innan de går. Men tex gå till simhallen (vet att du skrev att han hatar att bada men gäller det sparka vatten i simhall också eller bara badkar?), sandlådan, bebisavdelningen i lekland (typ bollhav och klättra runt där det är madrasserat), sandlådor, ställen han kan krypa fort och långt etc

Vi trodde tyvärr att han behövde lugn och ro och fattade aldrig att han behövde MER action.

Loppan84

Äldre 16 Nov 21:23

#14

SI12344 skrev 2018-11-14 22:21:57 följande:

Jag skulle beskriva vår son som spattig. Han är igång hela tiden, han kröp tidigt och är på precis allt. Han jagar katten, välter allt som kan vältas och har väldigt svårt att varva ned. Jag vet inte om jag skulle beskriva det som oro eller stress. Jag tycker andra bebisar ?bara sitter där och kvittrar? i jämförelse... Ett energiknippe med känsla för dramatik.

Det är väl en typ. Kan tilläggas att vi alltid behövt söva, oftast i sjal eller sele eller vid bröstet. Jag vet inte hur man gör för att denna typ av bebis ska somna på annat sätt...

Se mitt inlägg här över, passar kanske för dig också? Vår son är 2 år nu och är väldigt fysiskt aktiv (springer, hoppar, klättrar) men är å andra sidan väldigr lugn i övrigt, gråter nästan aldrig och sover bra så länga ha får utlopp för det där. Från ca 2-3 månader till han började gå ordentligt och fick lov att springa var han ALLTID lite missnöjd och frustrerad, och jag var helt slut av allt jagande och vaktande. Jag känner väldigt väl igen din beskrivning.

SI12344

Äldre 16 Nov 23:23

#15

Loppan84 skrev 2018-11-16 21:23:03 följande:

Se mitt inlägg här över, passar kanske för dig också? Vår son är 2 år nu och är väldigt fysiskt aktiv (springer, hoppar, klättrar) men är å andra sidan väldigr lugn i övrigt, gråter nästan aldrig och sover bra så länga ha får utlopp för det där. Från ca 2-3 månader till han började gå ordentligt och fick lov att springa var han ALLTID lite missnöjd och frustrerad, och jag var helt slut av allt jagande och vaktande. Jag känner väldigt väl igen din beskrivning.

Jag läste precis ditt andra inlägg och tänkte, ?ja så kanske det är för oss?!??. Han är så himla nöjd när det händer saker (helt ointresserad av mig på ex öppna förskolan, älskar att vi har besök, älskar sin mormor som är ungefär lika spattig) och sen han började krypa och gå längs möbler är han ett gladare barn. Jag hoppas han kan bli ett tröttare barn så snart han kan springa.

Tack för lite uppmuntran!

Loppan84

Äldre 16 Nov 23:31

#16

SI12344 skrev 2018-11-16 23:23:36 följande:

Jag läste precis ditt andra inlägg och tänkte, ?ja så kanske det är för oss?!??. Han är så himla nöjd när det händer saker (helt ointresserad av mig på ex öppna förskolan, älskar att vi har besök, älskar sin mormor som är ungefär lika spattig) och sen han började krypa och gå längs möbler är han ett gladare barn. Jag hoppas han kan bli ett tröttare barn så snart han kan springa.

Tack för lite uppmuntran!

Samma här, han stack från oss direkt på öppna förskolan och såg sig aldrig om. Än idag så kan han gå från oss om han ser nått spännande och är aldrig bekymrad om var vi är ;) Jobbigt för oss, men man får försöka komma ihåg att det faktiskt är en bra sak att de är så trygga och utforskande <3

caledonianclear

Äldre 3 Dec 10:23

#17

Loppan84 skrev 2018-11-16 21:20:37 följande:

Känner igen mig 100%. Vår son var väldigt aktiv från han var 3 månader och ville aldrig sova, var som värst runt 7-8 månader. Det släppte lite när han började gå ordentligt runt 9 månader och tröttade ut sig mer på dagarna. När han kunde börja springa och vara fysiskt aktiv ordentligt så fick vi riktigt bra sömn både dag (2-3 timmar i sträck mitt på dagen, innan sov han aldrig mer än 20-30 min) och natt (sov oftare hela natten). Låter som ni möjligen har samma typ av problem - pröva att verkligen låta honom trötta ut sig men vet att det är svårt innan de går. Men tex gå till simhallen (vet att du skrev att han hatar att bada men gäller det sparka vatten i simhall också eller bara badkar?), sandlådan, bebisavdelningen i lekland (typ bollhav och klättra runt där det är madrasserat), sandlådor, ställen han kan krypa fort och långt etc

Vi trodde tyvärr att han behövde lugn och ro och fattade aldrig att han behövde MER action.

Jo jag tror också det. Vi går på babysim en gång i veckan och han däckar alltid efter det. Tyvärr är det på morgonen så det hjälper inte nattsömnen speciellt mycket. Ska se om vi kan åka till badhuset hela familjen nån kväll, det var ett bra tips! Om inte annat för att få umgås lite utanför hemmet. Han har också börjat äta sämre och ammar mer. Han får tänder nu också, så allt kommer på en gång.

Nu är det värre än någonsin. I natt har jag och maken varit uppe hela natten. Vi har båda fått ungefär fyra timmar upphackad sömn och vid tretiden vaknade äldste sonen. Vid fem somnade bebisen igen och vid sex vaknade han och maken gick upp med honom. Klockan 7 for han till jobbet. Jag är som en zombie och det känns som att jag lever på koffein och ostmackor. JAG ORKAR INTE MER. Reserven är slut. Den lilla stunden som lillen sover på kvällen (runt 18-19) är det enda tillfället jag har att umgås på tu man hand med min äldste son, så då kan jag inte ta igen någon sömn. Han somnar oftast i bilen, men jag kan ju inte sova när jag kör. Samma sak med vagnen, han somnar där men vaknar så fort den står still.

Han har alltid sovit dåligt, men nu får han kanske åtta timmar sömn per dygn som mest, vilket känns som alldeles för lite. Så jag är också orolig för honom i allt detta. BVC tycker bara att han ska få mer mat...

Det jobbigaste är nästan att det känns som att ingen i vår närmaste krets tycker att detta är ett problem. Min mans familj och släkt säger bara att jag ska sluta amma (eh, nej. Inte när han äter så dåligt. Plus att han inte äter välling eller tar flaska) eller att vi "borde ha vetat vad vi gav oss in på" eftersom vi har ett barn sedan tidigare. De tycker att lidandet ingår liksom.Ingen av dem har haft barn med sömnproblem kanske jag ska tillägga. Min familj är stöttande, men de bor på annan ort och kan inte avlasta.

Jag vet att det säkert blir bättre snart, men behöver få spy ur mig lite. För just nu så lyssnar ingen.

Tack för alla svar i tråden! Jag ska fundera på alla tips <3

Pope Joan II

Äldre 3 Dec 10:35

#18

caledonianclear skrev 2018-12-03 10:23:24 följande:

Jo jag tror också det. Vi går på babysim en gång i veckan och han däckar alltid efter det. Tyvärr är det på morgonen så det hjälper inte nattsömnen speciellt mycket. Ska se om vi kan åka till badhuset hela familjen nån kväll, det var ett bra tips! Om inte annat för att få umgås lite utanför hemmet. Han har också börjat äta sämre och ammar mer. Han får tänder nu också, så allt kommer på en gång.

Nu är det värre än någonsin. I natt har jag och maken varit uppe hela natten. Vi har båda fått ungefär fyra timmar upphackad sömn och vid tretiden vaknade äldste sonen. Vid fem somnade bebisen igen och vid sex vaknade han och maken gick upp med honom. Klockan 7 for han till jobbet. Jag är som en zombie och det känns som att jag lever på koffein och ostmackor. JAG ORKAR INTE MER. Reserven är slut. Den lilla stunden som lillen sover på kvällen (runt 18-19) är det enda tillfället jag har att umgås på tu man hand med min äldste son, så då kan jag inte ta igen någon sömn. Han somnar oftast i bilen, men jag kan ju inte sova när jag kör. Samma sak med vagnen, han somnar där men vaknar så fort den står still.

Han har alltid sovit dåligt, men nu får han kanske åtta timmar sömn per dygn som mest, vilket känns som alldeles för lite. Så jag är också orolig för honom i allt detta. BVC tycker bara att han ska få mer mat...

Det jobbigaste är nästan att det känns som att ingen i vår närmaste krets tycker att detta är ett problem. Min mans familj och släkt säger bara att jag ska sluta amma (eh, nej. Inte när han äter så dåligt. Plus att han inte äter välling eller tar flaska) eller att vi "borde ha vetat vad vi gav oss in på" eftersom vi har ett barn sedan tidigare. De tycker att lidandet ingår liksom.Ingen av dem har haft barn med sömnproblem kanske jag ska tillägga. Min familj är stöttande, men de bor på annan ort och kan inte avlasta.

Jag vet att det säkert blir bättre snart, men behöver få spy ur mig lite. För just nu så lyssnar ingen.

Tack för alla svar i tråden! Jag ska fundera på alla tips <3

Så du är helt slut och orkar inte mer men vill inte prova de förslag du fått i den tråd du startat?

caledonianclear

Äldre 3 Dec 10:46

#19

Hot Fuzz skrev 2018-11-15 21:51:48 följande:

Vad ger ni er son att äta? Vad äter du själv, som ammar? Om du vet med dig att du dricker en del kaffe (förståelse för det eftersom du är trött, du får aldrig sova) så kan koffein passera via modersmjölken till barnet. Om du ger ditt barn mycket cerealier och spannmålsprodukter till exempel gröt och välling så bryts dessa ner till socker i metabolismen även om produkten själv är osötad. Och socker är uppiggande.

Mitt bästa tips till dig och din familj är att ni ser över kosten samt att du och din partner tar varannan natt så att en av er får sova varannan natt. Annars blir det outhärdligt för er bägge.

Ja, jag dricker absurda mängder kaffe just nu. Ska försöka dra ner lite. Gröt och välling gillar han inte, så han får mest fullfet yoghurt med krossat palttunnbröd i för järnets skull. Vår femåring har en selektiv ätstörning så därför får han sånt han gillar bara så att han ska äta något alls. Han gillar också yoghurt, men får även havregrynsgröt, pasta och annat kolhydratrikt. Han är extremt selektiv med grönsaker och kött. Han äter dock fisk, så det får han ganska ofta. Nu på senare tid har också hans ätovilja eskalerat och det hjälper inte situationen hemma. Jag tror att vi har hamnat i en ond cirkel där vi helt enkelt inte orkar försöka ta tag i problemen från grunden utan bara släcker bränder lite här och var. Som tur är, är vi extremt tajta och kärleksfulla med varandra så vi bråkar väldigt sällan. Men det påverkar ju stämningen hemma ändå såklart.

Jag och mannen byts av på nätterna. Varannan natt funkar inte riktigt eftersom bebisen fortfarande ammas och han bara somnar med hjälp av bröstet. Men senare är det definitivt ett alternativ!

Olivera

Äldre 3 Dec 11:20

#20

Låter väldigt mycket som High Need Baby! Googla det, det mesta info finns på engelska, på svenska kallas de även Plusbarn. Finns även en jättebra stödgrupp på Facebook, high Need babies Sverige tror jag den heter.

Åttamånaders som INTE vill sova

INNEHÅLL