Längtar nu och dagarna går i snigelfart.
Letar tecken varje dag men inget inget alls händer. Inte ens en sammandragning knappt, och kommer dem så är de väldigt små och knappt märkbara längre. Hade värre tidigare i graviditeten.
Känner tryck nedåt och det ilar varje dag nu, men det är väl knappast tecken..
Tredje barnet och känner mig som nybörjare nästan ????
Nån mer som känner igen sig?
Jag har 17 dagar kvar, är i vecka 38 (37+3) och är så jävla less på att vara gravid haha..! Letar tecken som en tok och läser trådar om tecken på förlossning som besatt! Tycker det är jättespännande att läsa hur det startade för andra och när deras bebisar föddes osv.
Jag räknas som omföderska, var tvungen att avbryta min förra graviditet i vecka 20 förra året och gick igenom en förlossning. Så detta är egentligen mitt andra barn.. Jag kom ju aldrig såhär långt sist så jag vet inte vad jag ska förvänta mig när det gäller tecken osv! Därför är det så spännande att läsa om andras erfarenheter!
Ja nu går man ju bara och väntar på att något ska hända! Önskar att vattnet kunde gå eller att man kunde få vakna upp med värkar eller nåt sånt! Såå spännande! De enda tecknen jag har är smärtfria sammandragningar några gånger per dag och ibland lite mensvärk i ryggen. Annars är det helt lugnt! Har du fått några nya tecken på förlossning, eller är det fortfarande stills hos dig också? :-P
Ja det var inte en rolig upplevelse att vara tvungna att avbryta.. Det visade sig på RUL i vecka 18 att det knappt fanns något fostervatten då bebisens njurar och blåsa var missbildade och därför inte kunde kissa ut fostervattnet igen. Så samma dag jag gick in i vecka 20 blev jag igångsatt och 7,5 timme senare föddes vår bebis (två dagar innan igångsättningen fick jag ta en tablett som fick moderkakan att sluta producera hormoner, och den typ "stängdes av"). Vi valde att inte titta på bebisen efteråt och vi ville inte veta vad det var för kön. Det hade ju liksom inte spelat någon roll ändå! Obduktionen visade senare att det mycket riktigt var fel på blåsa och njurar, och det var även något med ansiktet. Dock var det ingen kromosomavvikelse och det var inget genetiskt, det var bara ren otur att det drabbade oss. :-/
Det känns skönt att veta att det inte var genetiskt med tanke på nuvarande bebisen i magen, och vi fick göra extra ultraljud och sånt för att jag skulle vara lugn. Allt har sett jättebra ut, men ändå så tänker jag ju att de kan ha missat något och att det är fel på den här bebisen också! Bra nojig man blir..!
Hej!
Jag hakar på här - 15 dagar kvar!
Är mitt tredje barn men de andra är 9 och 7 så känner mig som om det vore första????????
Letar med tecken men har nog inga, lite menssmärta i ryggen från och till. Sover otroligt dåligt på nätterna så är trött hela dagarna.
Ska på tid på prat om igångsättningen på måndag så bebis var 23,7% större när jag var 36+3 mätte de den till 3500...
Så väntar en bjässe. 7årinhen vägde 4480 när hon kom och vet ärligt inte om kroppen pallar större.
34 dagar kvar till bf. Gick över 2 veckor med första och är lovad att slippa det denna gången pga ångest. Desto närmare bf kommer desto mer stressad över att något ska gå fel blir jag. Jag hoppas att det sätter igång av sig själv denna gången men kan inte räkna med det.
20e :) Ja precis, desto närmare bf desto mer orolig blir jag för att det inte ska gå bra. Förra gången hade jag ingen ångest fören efter bf då jag dagligen var övertygad om att bebisen skulle dö. När han föddes var han dessutom sjuk så vi fick stanna på neo en vecka vilket inte hjälpte mitt mående då sambon blev hem skickad innan vi flyttades till neo och jag inte trivs bland folk :P så ångest för ångesten i förväg men bm har lovat att jag inte ska behöva gå över som sagt och att sambon ska få stanna så det underlättar mentalt för mig :)
Jaa nu får det banne mig ta och hända något haha!
Jag hade faktiskt lite fler sammandragningar under gårdagen än vad jag haft tidigare, plus att jag hade mer mensvärk i ryggen än vanligt! Brukar bara ha mensvärk i ryggen nattetid, så jag var jätteglad haha! Har du känt något mer?
Ja den upplevelsen önskar jag ingen annan, men jag försöker tänka att allt händer av en anledning liksom. Vi hade inte fått möjligheten till denna bebis annars.Testade positivt på graviditetstestet med denna bebis samma dag som BF skulle varit för vårt första barn.. Försöker se det som ett tecken av något slag för att lätta lite på sorgen! Som en hälsning från vårt första barn!
Tack snälla du, oavsett hur denna förlossningen går så får jag ju uppleva det jag inte fick uppleva förra gången - känslan av att få upp mitt barn på bröstet! Kan knappt vänta..!
Det kan ju vara så att du håller på att öppna dig! Tycker jag läser massor om folk som inte känner nåt men tydligen öppnat sig en del ändå! Då tycker man ju att det GARANTERAT borde hända något om man känner mensvärk, ilningar osv haha! Kunde knappt ta mig upp ur sängen i morse, än mindre ta några steg utan att kvida, det kändes som om det var en "spricka" i tappen haha, eller att den satt i kläm eller något. Inte skönt alls, men nu blir man ju glad för minsta lilla..!
Känner du något tryck neråt? Jag tycker jag läser om kvinnor som känner vääärldens tryck neråt, själv känner jag ingenting sådant :o Tycker inte magen har sjunkit heller även om bebis är fixerad sen flera veckor tillbaka. Varje gång jag går förbi en spegel lyfter jag på tröjan för att titta om magen hänger haha.. Vet ju att det inte har att göra med när förlossningen sätter igång, men det känns ändå som ett steg i rätt riktning!
Men usch vad hemskt! Men jag vill gärna tro på såna saker - att allt händer av en anledning. Det finns säkert en anledning till varför din mormor var tvungen att lämna livet, likaså att det finns en anledning till varför min bebis inte klarade sig! Jag tror inte på himlen (är inte religiös på något sätt) men tycker om tanken på återfödelse, och någonstans hoppas jag att vi kommer träffa (eller redan har träffat) våra avlidna nära och kära igen, bara i en annan form! Jag hör nu att det låter sjukt religiöst hahah, men någonstans fattar jag ju att jag bara försöker intala mig såna saker för att finna tröst haha!
Ååh vad spännande, bara 8 cm kvar då! ;) Var hos min BM igår och kollade blodtryck, mätte magen och lyssnade på bebis. Allt såg bra ur tack och lov! Vågade inte fråga om hon kunde känna om jag var öppen, gillar inte vaginalundersökningar och tror inte jag öppnat mig nåt ändå.. Har försökt känna efter tappen själv bara för att känna om den finns där haha, men har inte lyckats hitta den än, så tror den sitter jääättehögt upp och är tillbakalutad. Har inte haft problem att hitta den innan jag blev gravid haha.
Har varit ute och tagit lite promenader för att bebben ska sjunka djupare ner (min BMs råd) och det har varit skönt att röra på sig, även om foglossningen blir värre och smärtorna i bäckenet känns fruktansvärda haha! Försöker tänka att alla smärtor och krämpor jag har är jättebra, de tar mig närmare målet!
Låg sömnlös inatt, och då tittade jag på en tjejs förlossningsvideo och då slog paniken till! Minns smärtan från förra förlossningen, och nu kommer det ju bli ett jobbigare utdrivningsskede eftersom bebisen är fullgången! Förra gången kändes det knappt när jag krystade fram bebisen, den var ju så liten..
Kanske redan har frågat haha (virrig) men hur tänker du kring smärtlindring??
Ååh vad spännande, bara 8 cm kvar då! ;) Var hos min BM igår och kollade blodtryck, mätte magen och lyssnade på bebis. Allt såg bra ur tack och lov! Vågade inte fråga om hon kunde känna om jag var öppen, gillar inte vaginalundersökningar och tror inte jag öppnat mig nåt ändå.. Har försökt känna efter tappen själv bara för att känna om den finns där haha, men har inte lyckats hitta den än, så tror den sitter jääättehögt upp och är tillbakalutad. Har inte haft problem att hitta den innan jag blev gravid haha.
Har varit ute och tagit lite promenader för att bebben ska sjunka djupare ner (min BMs råd) och det har varit skönt att röra på sig, även om foglossningen blir värre och smärtorna i bäckenet känns fruktansvärda haha! Försöker tänka att alla smärtor och krämpor jag har är jättebra, de tar mig närmare målet!
Låg sömnlös inatt, och då tittade jag på en tjejs förlossningsvideo och då slog paniken till! Minns smärtan från förra förlossningen, och nu kommer det ju bli ett jobbigare utdrivningsskede eftersom bebisen är fullgången! Förra gången kändes det knappt när jag krystade fram bebisen, den var ju så liten..
Kanske redan har frågat haha (virrig) men hur tänker du kring smärtlindring??