Som rubriken lyder: hur mycket tycker ni att man ska kräva av en så kallad bonusförälder att hjälpa till med barnen? När jag själv var bonusförälder så fick jag jämt höra att jag minsann hade valt att leva med någon som hade barn så det var självklart att jag skulle hjälpa till med allt. Nu har jag barn själv och om jag skulle träffa någon skulle jag inte alls tycka att det var självklart att han hjälpte till med mitt barn.
Bor man under samma tak är man en familj och då behandlar man varandra som en familj också . / Anser jag som är bonusförälder och mina barn har bonusföräldrar.
Bor man under samma tak är man en familj och då behandlar man varandra som en familj också . / Anser jag som är bonusförälder och mina barn har bonusföräldrar.
Bor man under samma tak är man en familj och då behandlar man varandra som en familj också . / Anser jag som är bonusförälder och mina barn har bonusföräldrar.
Jag anser att föräldrarna endast kan ha ett önskemål, det är att behandla barnet med respekt och acceptera att barnet är en del av förälderns liv.
Det generella tipset jag brukar ge är att man skapar en relation med barnet som barnet och man själv är bekväm med. Om den relationen är som en moster/faster/kompis/syskon/förälder är egentligen inte viktigt, det viktiga är att barnet och den nya fungerar ihop på deras villkor.
Den relationen är viktigare än vad föräldrarna anser vad en ny vuxen ska göra.
Och vad innebär det? Respekt och omtanke eller att det är självklart att bonusföräldern tar hand om barnen medan den biologiska föräldern jobbar t.ex.? Kan förstå om det är ta och ge och båda har barn, men om bonusföräldern enbart ställer upp och själv inte har barn?
Jag anser att föräldrarna endast kan ha ett önskemål, det är att behandla barnet med respekt och acceptera att barnet är en del av förälderns liv.
Det generella tipset jag brukar ge är att man skapar en relation med barnet som barnet och man själv är bekväm med. Om den relationen är som en moster/faster/kompis/syskon/förälder är egentligen inte viktigt, det viktiga är att barnet och den nya fungerar ihop på deras villkor.
Den relationen är viktigare än vad föräldrarna anser vad en ny vuxen ska göra.