Bor man under samma tak är man en familj och då behandlar man varandra som en familj också . / Anser jag som är bonusförälder och mina barn har bonusföräldrar.
Jag anser att föräldrarna endast kan ha ett önskemål, det är att behandla barnet med respekt och acceptera att barnet är en del av förälderns liv.
Det generella tipset jag brukar ge är att man skapar en relation med barnet som barnet och man själv är bekväm med. Om den relationen är som en moster/faster/kompis/syskon/förälder är egentligen inte viktigt, det viktiga är att barnet och den nya fungerar ihop på deras villkor.
Den relationen är viktigare än vad föräldrarna anser vad en ny vuxen ska göra.
Jag tycker det är extremt viktigt att verkligen förklara hur man menar med sina krav och förväntningar. Att vara övertydlig med hur vardagen faktiskt kan se ut, vad som är okey och inte.
Relationen till barnen har ju inget att göra med hur vardagslivet faktiskt ser ut. Det ena behöver inte utesluta det andra och tvärtom.
Jag har svårt med folk som knappt ens låtsas om att barnen finns och förutsätter att hushållssysslor inte innefattar barnens liv. Jag anser att det är självklart att städning, tvätt och matlagning innebär att man dammsuger o plockar i barnens rum, att man tvättar barnens kläder och lagar mat åt alla. Basic krav för min del. Hur resten ser ut kan vara den biten man diskuterar och har synpunkter på.