Försöker bli gravid med 1a barnet

Fick just ett ultraljudsklipp upp i ansiktet via messenger från min 3:e vän, den 3dje gravida i det kompisgänget jag har och det gör så jäkla ont i hjärtat. Jag skäms verkligen över mina känslor för att jag inte längre kan känna någon glädje då det är allt jag drömmer om själv. Det känns som att jag håller på att tappa bort mig själv i allt dethär. Det känns som att jag håller på att isolera mig totalt från allt och alla för att undvika att det ska lysa igenom hur trasig jag känner mig i själen... Är det någon som känner igen sig? Vad gör ni för att inte gå under i denna längtan? Ursäkta för världens deppigaste inlägg:/

Åh, tack för din förståelse och fina ord. Jag känner igen mig till hundra procent i din situation med din vän! Man vill vara glad, samtidigt som man går i tusen bitar.. Inte helt enkelt... Och sen att behöva bli påmind om den där växande magen när ens egna fylls av ett tomt hål:/

Jag har också försökt sen i våras, och trots utslag på tester, temp höjning, sekret metoden så verkar ingenting vilja fastna där inne.. :( jag har bim om några dagar men känner precis som du, hopplöshet.. Varför skulle det bli någon skillnad denna månad? :(

Vilka tester använder du? Jag tycker att clearblue tester känns lättast att läsa av.. Hoppas att du snart får utslag på testet! Förstår din frustration! <3

Ja, just nu har jag lust att bosätta mig i sängen och komma ut först när jag fått ett plus på stickan, för att känna någon glädje igen, för både mig själv och andra.. Har liksom kommit in i nån fas av att allt känns meningslöst och att allting påminner om allt man inte har...

Kram och styrka till dig!

Och ja, det är väldigt skönt att inse att det är fler som känner precis likadant som en själv, för ibland känns det som att man är ensammast i hela världen... <3

Åh då har vi bim samtidigt! Förra månaden kom min ägglossning 7 dagar senare och förlängda min cykel med lika länge så det kan ju vara stress som påverkar (tyvärr).. märkte att allt blev som vanligt denna månad igen. Vet inte om det är någon hjälp men hoppas din ÄL dyker upp snart!

Ja visst är det orättvist?! Det känns som att alla mina närmsta vänner plussade på första eller andra försöket. Alla pratar om hur fort det går och hur kompatibla man är.. är inte jag och min sambo kompatibla då? Usch som längtansblåablomnar sa, känns som att man kanske tappar lite vänner under denna period. Jag skärmar av mig och orkar inte umgås med dem när man själv inte kan få känna samma lycka.. kanske egoistiskt men man ju orkar fortsätta själv också! Jag hejar på er och följs gärna åt här på familjeliv med stöttning och allt som kan tänkas behövas <3 tänkte ni söka hjälp efter ett år?

Samma här! Förra mensen fick jag sjukskriva mig en dag för att tårarna inte ville sluta rinna.. Det går ju knappast att gå till jobbet på det sättet :/ funderar kanske på att gå och prata med någon professionell om det ska fortsätta såhär...

Vi har pratat om att gå på en fertilitetsutredning snart, för att se så allt står rätt till, även om det egentligen är för tidigt då de anser att man ska försökt ett år innan man söker hjälp. Om man däremot är 35 plus rekommenderar de redan efter 6 mån.

Min syster gjorde en utredning, fick reda på att hon hade problem med sköldkörteln, fick medicin och spola äggledarna, 2 mån senare var hon gravid... Så man kan ju hoppas på att de kanske kunde hjälpa en lite på traven om inte annqt:)

Själv är jag 29 år...

Konstigt att du inte fått nåt utslag än, men håller mina tummar för att det snart dyker upp en glad gubbe:)... Som 2 veckor senare blir ett plus... ;)

Kram på dig!

Inte jag heller !! Har alltid sagt innan vi började försöka att "blir det så blir det". Så känner jag verkligen inte nu. När mensen kom förra månaden så var det verkligen tungt.

Vi får försöka peppa varandra så gott det går här !! Jag är 36 och det känns skönt att det finns någon i samma ålder iallafall. Kan säga att min vän blev gravid direkt de försökte !! Vi är lika gammal så jag hoppas på att det inte är försent iallafall!!

Blir inte klok alls, blinkande i morse, ingenting nu på ÄL-testet. En app säger ÄL den 12, en den 16 !!

Jo det är första. Först nu jag mår så pass bra i mig själv och har hittat han med stort H.

Haha jag kör på båda !! Blivit helt galen. Den här visat ökning två gånger innan och en månad inte alls. Haft problem med gulkroppscystor så jag tror tyvärr inte att jag släpper ett ägg varje månad (om ens någon).

BIM är 26:e för mig eller då 28:e beroende på ville app jag ska gå efter.

Hej tog ett test nu på morgonen. Har gått ca 20 minuter sen jag tog testet och såhär ser det ut

Vågar man bli glad? Det är väl positivt?

Haha eller hur. Kanske inte är så stabil i mig själv längre efter detta !!

Ja igår blinkande gubbe idag ingenting. Man kan ju bli knäpp för mindre, haha.

Jag har märkt att CB med dubbel hormon indikator är buggigt precis så som du beskriver. Alternativt att det blinkar i hur många dagar som helst utan att få en fast gubbe. Jag rekommenderar att ni testar dubbelt, en men rosa CB också så får man litet referens. Teststickor ger åtminsone jag inte så mycket för, blir lätt spökstreck etc. Men alla hittar säkert sitt sätt men detta har funkat för mig.

Jag har märkt att CB med dubbel hormon indikator är buggigt precis så som du beskriver. Alternativt att det blinkar i hur många dagar som helst utan att få en fast gubbe. Jag rekommenderar att ni testar dubbelt, en men rosa CB också så får man litet referens. Teststickor ger åtminsone jag inte så mycket för, blir lätt spökstreck etc. Men alla hittar säkert sitt sätt men detta har funkat för mig.