Hur ska jag göra för att inte tänka på barn så mycket?!

Det är ju inget fel av att fråga om hans planer. Men får jag fråga vilken ålder är ni i? Ni kanske har all tid i världen för att göra andra saker först, särskillt om din sambo är ung (under 30).

Jag är 21 o han 23, och man kanske inte har all tid i världen, för när man väl ska försöka så kanske det inte går så lätt

Ta det lugnt Jag har all förståelse för barnlängtan - men ännu större förståelse för att man inte vill ha barn i tidiga 20-årsåldern. Om båda VILL och allt är ordnat, då är det en annan sak.

Att din sambo inte vill ha barn nu förstår jag till 100%. Jag själv var inte redo för barn förrän jag var 30 (och män oftast är ännu senare med såna beslut). Och ålder - tja, om man väntar till 40, då kanske kan det vara svårt att skaffa barn, men om man pratar (i ert fall) 5-6 år så det trot jag inte att det är några problem, om man inte redan ett problem. Men i så fall, skulle jag helt ärligt rekommendera ändå leva livet istället av att redan nu börja springa från ena läkare till andra (inget illa menat alls, utan just tänker hur jag skulle ha gjort)

Jag känner igen mig så mycket i detta. Jag har längtat sedan jag var 19. Då menar jag inte smålängtat, utan jag har sedan dess lyssnat på alla poddar om barn, läst böcker om barn, kollat på realityserier om att få barn. Jag funderade även när som jag så tidigt som möjligt skulle kunna skaffa barn. Var i ett stabilt och långt förhållande osv dock där vi båda pluggade. Som TUR är väntade vi, för förhållandet tog slut efter 6 år och jag träffade sedan min drömprins. Vi har varit tillsammans i fyra år och bara levt! Vi har rest, festat och upplevt häftiga saker som jag inte hade velat missa för allt i världen och NU känner vi oss redo för att utöka vår familj. Väntan har gjort ont och varit extremt jobbig men.. jag är så glad att jag har väntat och fått fokusera några år till på mig själv :) Vet inte var jag vill komma med allt detta förutom att du i denna jobbiga väntan kan fokusera på att göra en massa roliga saker. Minnen för dig och din sambo osv :) hipsvips är han kanske redo sen!

Du har inte all tid i världen men iallafall 15 år innan du behöver få panik :) Det är bättre att vänta så båda är redo än att stressa fram ett barn. Speciellt när ni knappt hunnit bli vuxna ännu! Jag var redo för barn först några år efter 30. Min make visste att jag var värd att vänta på även om han var redo innan mig :) Vi blev gravida direkt med alla våra barn. Vi är så tacksamma för att vi väntade. Min make träffade jag när jag var 25.

Och killen som jag var förlovad och sambo med när jag var 21 vill jag inte ens ta i med tång idag;) Trots att vi då hade haft ett långt förhållande och var sååå säkra på att vi ville leva ihop för alltid. Hade jag fått barn med honom då så hade jag inte haft min fina kärnfamilj och fantastiska make som jag har idag :) Jag hade inte heller kunnat flytta och plugga utan hade bott kvar i lilla byn utan utbildning :( Vi hade till och med ett barnrum redo i vår lägenhet ! Det var nära att jag gick miste om ett fantastiskt liv ! Jag hade inte trivts som ensamstående låginkomsttagarmamma..

Massor händer med ens utveckling mellan 20-25 år. Troligtvis ( och förhoppningsvis, man vill ju mogna och utveckla) så är ni båda väldigt annorlunda om några år. Ni vill troligtvis inte leva ihop då och har kanske andra drömmar.

Njut av att vara vuxna tillsammans utan barn :) Njut av varandra och lägg tid på personlig utveckling :)