Hur gör man ett barn?

Startar denna tråd mest för att få skriva av mig. Måste få dela med mig av tankarna och känslorna jag känner. Varför är det så svårt att bli gravid? Jag och min sambo har nu försökt att bli gravida i 14 månader, eller det var 14 månader sen jag slutade med p-piller. I början tog vid det lugnt, händer det sä händer det. Men efter att sex månader hade gått blev jag mer och mer orolig. Nu är jag här. Söndergooglad och beroende av familjeliv. Det har gått så långt att jag faktiskt funderat hur man gör när man skaffar ett barn. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag googlat det med! ???????? Regelbunden mens och ägglossning, vi är friska i övrigt och lever ett hälsosamt liv. Så frustrerande. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer hur jag känner. Antar att ni som läser detta är i ungefär samma sits. Därför jag skriver nu också. Jag behöver prata med likasinnade. Det är svårt att få personer som inte är i samma sits att förstå, denna innersta längtan och förtvivlan.

Fick min mens idag. Igen. Efter en månad med faktiskt lite hopp. Blev snabbt tagen ner på jorden igen. Nu är jag frustrerad och ledsen och orkar inte hålla det inom mig.

Bestämt mig för att starta en utredning. Trots att det tar emot. Innerst inne så vill man ju bara få ?klara det själv?, bli överraskad, glad och förvånad över ett plus på stickan en dag. Men börjar inse nu att jag nog får lägga den önskan åt sidan och skapa mig en ny bild av det hela.

Har sagt sedan jag var ett barn att jag känner på mig att jag själv aldrig kommer kunna få barn. Folk har alltid sagt till mig ?att så känner alla, men så är det inte? så otroligt sorgligt nu när min så tidiga känsla har börjat bli bekräftad. Kommer jag aldrig att få bli mamma? Kommer min underbara, super snälla fantastiska sambo aldrig att bli pappa till mitt barn? Åh så ledsamt det är och så orättvist. Hur svårt ska det vara liksom?

Finns det någon som känner igen sig?

Hur ofta har ni sex?

Vet du att du har ägglossning?

Har du gjort ett VUL någon gång?

Från en som äntligen är gravid efter behandling så kan jag bara ge ett tips. Sök hjälp! Det finns så mycket man kan göra idag och oavsett hur ditt barn blir till så kommer det vara ditt barn och du kommer att känna lyckan över det. Men vänta inte. Inget blir lättare av att vänta, varken fysiskt eller psykiskt...

Jaa det kanske är lika bra. Hade bara hoppats på att få slippa, att inte behöva. Hur länge väntade du innan du sökte hjälp?

Vi sökte efter exakt ett år av försök och är så glad jag inte väntade mer för det är mycket väntan i både utredning och behandling. I bästa fall blir man ju gravid under tiden, men annars har man ju inte förlorat tid i onödan...