Hur gör man ett barn?

Startar denna tråd mest för att få skriva av mig. Måste få dela med mig av tankarna och känslorna jag känner. Varför är det så svårt att bli gravid? Jag och min sambo har nu försökt att bli gravida i 14 månader, eller det var 14 månader sen jag slutade med p-piller. I början tog vid det lugnt, händer det sä händer det. Men efter att sex månader hade gått blev jag mer och mer orolig. Nu är jag här. Söndergooglad och beroende av familjeliv. Det har gått så långt att jag faktiskt funderat hur man gör när man skaffar ett barn. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag googlat det med! ???????? Regelbunden mens och ägglossning, vi är friska i övrigt och lever ett hälsosamt liv. Så frustrerande. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer hur jag känner. Antar att ni som läser detta är i ungefär samma sits. Därför jag skriver nu också. Jag behöver prata med likasinnade. Det är svårt att få personer som inte är i samma sits att förstå, denna innersta längtan och förtvivlan.

Fick min mens idag. Igen. Efter en månad med faktiskt lite hopp. Blev snabbt tagen ner på jorden igen. Nu är jag frustrerad och ledsen och orkar inte hålla det inom mig.

Bestämt mig för att starta en utredning. Trots att det tar emot. Innerst inne så vill man ju bara få ?klara det själv?, bli överraskad, glad och förvånad över ett plus på stickan en dag. Men börjar inse nu att jag nog får lägga den önskan åt sidan och skapa mig en ny bild av det hela.

Har sagt sedan jag var ett barn att jag känner på mig att jag själv aldrig kommer kunna få barn. Folk har alltid sagt till mig ?att så känner alla, men så är det inte? så otroligt sorgligt nu när min så tidiga känsla har börjat bli bekräftad. Kommer jag aldrig att få bli mamma? Kommer min underbara, super snälla fantastiska sambo aldrig att bli pappa till mitt barn? Åh så ledsamt det är och så orättvist. Hur svårt ska det vara liksom?

Finns det någon som känner igen sig?

Jaa det kanske är lika bra. Hade bara hoppats på att få slippa, att inte behöva. Hur länge väntade du innan du sökte hjälp?

Okej, det var min plan från början med. Sen började jag hitta anledningar till att skjuta på det.. sökte ni privat eller via landsting?

Återigen, sök hjälp. Råd om att inte stressa och sluta tänka på det är strunt (såvida man inte är under sådan stress att ägglossningen uteblir), p-piller går ur kroppen relativt snart och det är INTE normal att det dröjer mer än ett år efter att man slutat, och kosten har i de flesta fall endast marginell betydelse. Du kommer att få många mindre vetenskapligt förankrade råd i detta forum, men det bästa du kan göra är att söka hjälp och genomgå en utredning.

Stressen höll på att ta knäcken på oss, 

Kroppen och själen mår bättre om den inte utsätts för extrem stress, om detta råder det inga tvivel.

Att stressa mindre är inte en bot för endometrios (som min sambo har) eller andra medicinska problem.

Sök hjälp, och gör det nu för det tar tid innan det blir resultat.

Glöm inte bort att hålla om varandra göra saker ni tycker om och framför allt älska varandra från lilltå till ögonbryn, det är en tuff resa men värt allt besvär när man väl har sin lilla solstråle i famnen.