De andra har jag faktiskt inte sett. Hollywood fruar hag jag hört talas om men inte direkt tittat på. Den tredje "Vår tid är nu" kan jag sett men att jag inte vet att det hette så. Får kolla upp den!
Yes, bor vv med mamma o vv med pappa. Typ... eftersom det var så nyligen vi flyttade har de ju inte hunnit lägga om sina scheman 100% så ibland blir det en dag mer med den ena eller andra. Men tanken är varannan vecka iallafall. Men ingen av dem bryr sig så värst tror ja, de är ändå nära vänner och har aldrig vart osams. De har alltid diskuterat på ett vuxet sätt mm så skiljdmässan var ju ganska lugn om man säger så.
Haha, känner igen de där. Mina amerikanska serier ser jag för att jag pratar engelska hemma och de har gått mellan 2 och 3 och 3 och 4 när jag legat sömnlös. USA har ju en jäkla tendens att använda reklam för sina serier med världens längsta intro och outro mellan reklampauserna med cliffhanger så då har jag sett vad serien heter och sökt upp själv och tittat ikapp på dagen. Alltså i efterhand. Typ dagen efter haha.
Ja, speciellt nu för alla mina föräldrars bekanta vet ju inte att de skiljt sig o de e ju inte så att man ställer sig o skriker ut på sociala medier "NU SKILJER VI OSS" typ... haha fy ja jag ser hur det ser ut haha det skulle sett ut om de gjorde så... nä men sen när de säger typ "hur är det med mamma o pappa då?" ska ja ba "eh det är toppenbra. Själv då?" eller ska ja säga "nä men de har skiljt sig nu och jag o brorsan bor vv och det är skitjobbigt just nu och alla mår rätt dåligt" liksom... så nahh undviker hellst att prata med folk för den anledningen. Vet ju att de frågar av välvilja men det blir så fel...
Har tex en kompis ja vart vän med sen jag va 1,5år. Hennes pappa skulle hämta i skolan en dag (hämta henne alltså) och jag vänta på bussen så stog han utanför bilen vid hållpkatsen (parkeringen är liksom bakom hållplatsen eller va man säger) så börja vi snacka lite o min kompis (ja skrev om henne innan. Hon som är så förstående snäll) var med och visste då inte att mina föräldrar skulle skiljas och såklart imte han heller. Jag hade vetat det 4 dagar typ o han bara "ja men hur mår ni då?" och jag kände även där "ska jag aäga att allt är toppen eller ska jag säga att de ska skiljas, alla mår skit och jag går hos kurator & psykolog sen en tid tillbaka" liksom. För ja o denna kompisen med familjer ses ej så ofta men vi och en till tjej med familj är liksom ett kompisgäng sen öppna förskolan (för adoptivbarn, så vi alla är adopterade då) sen är det slumpen att vi går i samma skola och ja... det sluta iallafall med att jag drog världens lögn o sa "jodå allt är toppen. Vi grejar för fullt med huset, själv?" (greja inför flrsäljning o visning men han trodde vi bara gjorde vanliga renoveringar ju, kan inte klandra honom heller. Va ju jag som ljög!) o han bara "men vad kul, då blir det fint. Jo vi mår bra, lite förkylda bara" och jag tänkte bara: aa gör fint åt några som kommer och sen säkert gör om. Haha var verkligen inte på att-vara-trevlig-humör då och tyckte han var oförstående dum. Fast det var ju litt eget fel, enbart, eftersom det var jag som ljög sådär fult dessutom f2f.
Jo men Familjen annorlunda o Sofias änglar är trevliga programm. Förutom all sorj i sofias änglar... men det underhåller.
Ja här ska nanas kudde. Åtminstånde försökas. Så nu blir det podcast på och släcka mobilen.
Natti natti kram! Hoppas vi båda får bra sömn nu!
Jo men precis. Fast just den pappan tror jag inte skulle skvallra om det mer än isåfall möjligen till den andra familjen men inte ens det tror jag för vi har faktiskt tappat lite kontakt med den andra tjejen. Jag och den andra tjejen går ju inte i kommunal skola (inte den tredje heller för den delen) utan alla har valt sina skolor själva genom att ställa sig i kö osv. Men iomed att den andra tjejen går i en annan skola så blir det ju att man har mindre kontakt med henne än med den tjejen som man går i samma klass med, om du förstår mig rätt...
Men jag tror inte han skulle säga det ens dit. Dock orkar jag inte se andra personers reaktioner när jag säger det. Pappa sa att han sagt till alla sina kompisar men sen hade han inte det ändå och de blev ju jätteförvånade och den reaktionen var så jobbig att se så har väl dragit mig för att säga det f2f också.
Och en i släkten (alltså nära släkt, väldigt nära släkt. En av mina kusiners föräldrar, så de fick ju veta bland de första. Far ju farmor & mormor & kusin familjerna som fick veta först) bara skojar bort det och pratas det om tex min mamma o men pratar med pappa säger han "ditt ex" och vise versa, pratas det om pappa med mamma och man ska nämna pappa säger han "ditt ex" istället för min pappas namn. Vilket han även säger till mig typ "gå till din mammas ex och hämta ***" vilket ju inte är superkul. Den enda som tycker det är kul är dessutom han själv. Hans fru säger ofta "men lägg av det är ju inte kul" fast han blir bara arg på henne... (en vacker dag tror jag de kommer skiljas. De är för olika i sina personligheter, olika syn på barnuppfostran mm)
Måste utanför huset idag igen. Känner redan nu att jag inte orkar... skit... och har halva uppgiften kvar. Orkade inte genomföra hela igår. Eller inatt. Så här blir det ingen vila... den uppgiften + ett snabbt avslut ska göras på en annan (typ 2 meningar) och sedan ska jag vila. Men förmodligen är jag klar lagom till vi ska åka hemmifrån så sen kommer jag ju komma hem och faktiskt inte orka göra något annat än att vila. Kommer inte ens orka gå in på tex insta/snap/fb vilket jag annars brukar orka. (Eller nej det gör jag inte, hahaha folk har skickat snapchat bilder till mig för över 1 månad sen och jag har fortfarande inte orkat öppna, hoppas de inte ville något viktigt...).
Läste tillbaka lite och glömde svara på en mening oxå. Nej. Inte alls konstigt med att många mår skit när det är så höga krav för att ens ta sig in på gymnasiet, och all stress för att ens hinna med alla uppgifter. Tyvärr är det ju de med "diktiga flickan"-syndromet eller de med press hemmifrån (och såklart alla som kämpar för ens godkänt) som hanmar i skiten av att inte hinna osv och därmed pluggar halva nätterna... men de som inte bryr sig osv mår väl bättre förutom lärarnas tjat om att lämna in uppgofter, haha. Men sen kommer de ju inte in på utbildningen de vill och då kommer de bli besvikna för det istället... typ.
Hoppas du fick en god natts sömn. Själv började jag övertänka såfort jag släckte mobilen. Inget hjälpte... somnade typ 5. Vaknade 11.40 av att bli väckt. Lika bra det kanske så man inte sover bort hela dagen...
Kram
Tack. Det sista där behövde jag höra.
Jo, en hel del tankar o känslor. Väldigt mycket faktiskt. Ja men verkligen! Sen är det svårt att prata med vissa, av någon anledning. Kanske att de inte förstår. Asså att man känner att de inte förstår.
Båda lever ensamma. Eller, de har ju mig o brorsan men... inga partners.
Jorå, fast ringer de svarar ja inte. Haha.
Har typ fobi för telefonsamtal, så de är sms som gäller.
Men ja de flesta smsar om de är något viktigt men de flesta har en tendens att tycka att det är skitkul att spama mig. Har ju av notiser nu från alla sociala medier. Det ska kollas där på mina villkor och inte andras. Men ändå jobbigt att gå in där o se att där är en person som skickat typ 100 saker...
Sedan har ja en del grupper (för pågående grupparbeten på mer än 2 pers) där som det skrivs i så de är ju inte optimalt att ha av notiser egentligen. Speciellt när de personerna inte vet hur jag mår och min anledning till att jag har av notiser. Så de tror ju att jag helt enkelt bara ignorerar... their thoughts, their problems.
Ja fy... jag måste ha både tyst och mörkt för att kunna sova. Enda ljud som fungerar är podcast. Ljudbok fungerar inte. Musik fungerar absolut inte! Men det får inte vara en podd med massa höga ljud (typ ljudeffekter) eller musik för då är det med kört.
Eftersom det för mig är jättesvårt att somna (speciellt pp sommaren då solen går upp tidigare o man sover längre så inte känner samma press verkligen sova) så har jag mörkläggningsgardin, alltså rullgardin. Så den stoppar ju ljus framför fönstret. Sedan har jag på sidorna sådanna långa gardiner, alltså hängandes från en gardinstång, som oxå är i mörkläggningstyg (eller vad det heter). Så då blir det iprincip mörkt, drar ner rullgardinen så långt ner det går till den nuddar skrivbordet. Enda stället det kan komma in ljus på är ovanför rullgardinen liksom vid gardinstången.. men rullgardinen sitter så nära väggen så det blir inte mycket. Och annars åker det upp en filt mellan gardinstången, rullgardinen och fönstret så är det problemet ur världrn. Typ. Vet inte om det kanske skulle vara något allternativ för dig?
Usch. Magkatarr låter fasen inte kul... jag måste verkligen stressa ner. Men fan, det går ju inte. Varje gång jag försöker släppa skolan och kanske nöja mig med ett C, istället för B eller A, så får jag bara mer ångest först. Sen när jag ser att jag inte gör uppgofterna snabbare samlas de på hög. Då stressar det mig ännu mer. Sedan hjälper min handledare till att "städa upp" så att jag "kommer ikapp" min planering igen (detta är då när jag har pluggförbud och inte ska plugga alls hemma/på fritiden). Sedan börjar det om tills jag blir så stressad att jag bara måste ta tag i det och då gör jag det med resultat av att berget känns OÄNDLIGT och att jag efter det är totalt slut samtidigt som det ramlar in mer och mer uppgifter.
Det där duktiga flickan syndrom känner jag igen mig själv i. Mpnga säger tom till mina föräldrar "men ni ska vara så stolta för hon är ju duktig och pluggar och måste ju maxa alla betyg osv" som om det enda som räknas är vad jag har i betyg och meritpoäng... de glömmer verkligen helt bort delen om hälsa, sämn och kost. Vilket gör mig väldigt ledsen. De tror ju att mitt liv är perfekt men det är det ju inte alls... om de bara visste insidan också... snacka om att bli dömd för utsidan liksom... har verkligen inte A i alla ämnen - så tro inte det!
Ja. Man kan säkert klara sig bra utan skolan. Jag hoppas det går... håller verkligen med om att alla inte klarar pressen i skolan. Inte heller i vuxenlivet, eller vad man kallar det. Men... genom skolan är ju den säkraste vägen enligt de flesta och man vet aldrig vad man kan behöva sina betyg till i framtiden...
Nej. Verkligen inte värt att dö. Hoppas inte slutet blir så...
Stor kram till dig med!
Ja men det citatet var riktigt bra!
Ja, rekommenderar verkligen det!
Mycket lättare att sova i mörker!
Jo. Hatar att komma efter. Mår inte alls bra av det och är bara så himla jobbigt.
Jo, gör mitt bästa så långt jag orkar. Hoppas bara jag orkar hålla uppe detta hela läsåret nu...
Jo det är sant. Men vore ju rätt surt att behöva gå om men vad ska man göra...
Kram!
Ja. Det är något jag jobbar på och det är en av anledningarna att jag mår så dåligt. Har helt enkelt för höra krav på mig själv. Men sen finns det oxå andra anledningar till varför jag inte mår bra, som tex mobbning som jag varit utsatt för och sedan att jag inte finner det hemma i staden jag bor i.
Även om jag bott här sen 11 månaders ålder, så känns fortfarande inte denna staden som hemma. Liksom, vart folkbokförd här hela tiden, men varit så mycket hos bland annat mormor och morfat (när jag var mindre, innan jag började skolan) i annan stad. Så iprincip alla mina minnen är därifrån. Tex när någon säger att den mins när den gick med sin mamma ner till stan här och åt glass sp minns jag när jag och mormor åkte någonstans till någon lekplats och åt glass, alltså är mina minnen mest därifrån och sen har jag alltid fortsatt vara där mycket nu när jag går i skolan osv. Tex varit över 20 gåbger i den staden, bara i år. Då tar det 1h att ta sig dit. Och nu när mormor är sjuk i cancer (och morfar dog i det för 6 år sen) så blir det extra speciellt att vara där, har alltid haft en speciell relation till både mormor och morfar och så även den staden.
Min skola är en friskola. Man väljer att söka dit själv. Det är allt möjligt folk, men ofta högpresterande elever. Så jag kan tänka mig att vi elever även sätter press på varandra att prestera bra. Hur det är med ekonomi vet jag inte... upplever det inte som att folk skulle ha rikare föräldrar i den skolan än någon annan, men vad vet jag ;)
Har 6st elefanter i sängen att krama ;) är nog enligt mpnga för stor för det. Men idc, they are mine and I love them liksom :)
Ska nog försöka nana kudden nu. Men om det blir för omöjligt kanske jag dyker in här med ett till inlägg...
Kram o sov så gott du kan du med :)
Till er i tråden som lider av svår ångest, men som inte tar någon medicin för det så vill jag bara säga testa. Och funkar inte den sorten så finns det såå många andra sorter att prova.
Jag var själv emot medicin i flera år. Tänkte att jag skulle fixa det utan piller. Var rädd för mediciner. Nu kan jag bara säga, varför väntade jag så länge? Varför gick jag sjukskriven, avbröt utbildningar, och förlorade vänner?
Min medicin har plockat bort 90% av min ångest. Det är så befriande att kunna tänka själv, kunna bestämma själv och fungera utan ångest.
O till dig (orolig nattuggla)
Jag är för sämst asså... glömde svara på 2 av sina rader. Trist att du nu känner dig hängig fysiskt när det psykiska släppt.. hoppas det oxå släpper!
Ja, förkylning kanske det är... usch. Gillar verkligen inte att vara sjuk, hela lovet stannar upp och det är inte precis något som man planerat in i sin kalender...
Jo, det är skit när folk i ens närhet går bort. Och bidrar ju till allt annat än att man mår bättre.
Ja, livet är verkligen ett pussel. Ett jobbigt pussel. Typ ett 2000 bitars, där hälften saknas. Vilka jämförelser... haha.
Uh, känner att jag bara vill gråta just nu. Kännt så i flera dagar på kvällar/nätter. Vill enbart gråta för att allt är för mycket. Men det går aldrig. Blä, jäkla skit detta alltså.
Kram
Hur läser jag då... missar helften... glömmer jag svara på något, påminn mig vettja! Förhoppningsvis lär jag mig läsa ordentligt någon gång, hehe.
Nej, tycker egentligen inte heller man ska behöva mediciner för att klara av skola/jobb. Men läste att vissa saknar tillräcklig produktion av kroppens egna sömnhormon (melatonin eller hur det stavas???) och att det isåfall kan ge sömnproblem. Isåfall känns det ju rimligt att ta sömnmedicin för att kunna sova - om det är något som liksom är ett fysiskt fel. Eller hur jag ska förklara det...
Att ha för höga krav på sig själv är alldeles för vanligt idag enligt mig. Men jag tror det beror på att omgivningen öresterar på top (som det ser ut utåt. De flesta lägger ju bara ut fina perfekta bilder på instagram o FB) och då känner fler tvugna att prestera trots att de egentligen inte orkar osv. Orkar inte förklara bra just nu, är för slut i hjärnan för att kunna tänka klart och skriva med bra ordval och formuleringar.
Du undrade vad skolkuratorn säger om situationen... kuratorn hae jag varit till en gång och säger bara no more. Han fråga ut mig på precis allt (vilket han ju ska för att få veta något) och jag kände bara en så himla stor obehagkänsla av hans närvaro i samma rum. Kändes verkligen obehagligt. Så jag vet inte vad han tycker. Men förmodligen vet han inte heller hur stressade många är - många vågar inte besöka honom mer än 1 gång pga att många tycker han är obehaglig. Jag går alltså inte till skolkuratorn, utan andra enheter som inte innebär att jag går på skolan. De rapporterar dock till min lärare om det berör skolan och givetvis om jag godkänt det. Så jag vet ju vad skolan vet och inte vet. Eller vet typ... glömmer det mesta och blandar ihop, hehe. Men svaret är nog att jag vet inte. Skolsyster har jag dock pratat med två gånger (blev akut, efter att jag totalt brytit ihop och hade haft "för länge" mellan samtalen då de blev sjuka. Så min lärare skickade dit mig "akut" för att prata med henne, min lärare vet ju om att jag vanligtvis går tillpsykolog/kurator lite om vartannat) och hon uttryckte att hon pratat med X antal elever som känner likadant med stress som mig. Och att hon tycker att skolan behöver förbättra det för oss och framförallt tänka på när de lägger inlämningar, ger ut läxor och har inlämningar på läxor. Så hon verkade ju iallafall på elevernas sida med att skolan skulle kunna underlätta mycket genom att tex inte ha inlämningar på helgerna eller att inte ha läxor över helgerna osv.
Kram
Börjar ockdå bli lite trött faktiskt. Woho. Och sen har jag haft sjukt ont i huvudet hela dagen, så för ca 1,5h sen tog jag en alvedon. Nu har jag ont i magen istället... (var ibuprofen, och är känsligare mot den än typ riktig alvedon eller vad man ska säga). Aja. En sak går en annan kommer. Eller vad man brukar säga...
När jag väl blir sova trött kan jag inte hålla mig vaken. Då somnar jag inom 10min. Innan det år det omöjligt. Då kan jag va trött men sålänge jag inte känner att det är sova-trött så är de bara att snällt va vaken...
Ja, kontrollfreak som jag är gillar jag ju att ha kontroll... och det är ju svårt när man dover. Haha. Obehagligt att sova, det är det. Men nu har vi sen ca ett år tillbaka ett larm som gör att om någon rör sig in eller ut ur huset (alltså, vi säger om någon bryter upp ytterdörren och går in) så går larmet och direkt larmas någon form av vakt ut. Så nu känns det lättare för mig att slappna av än innan. Kan liksom tänka att folk har koll på huset även om jag råkar somna. Jätteskönt för mig.
Haha javisst sover man bort många år... wasted time typ haha
Ja, när det blir lättare kommer man uppskatta det mer. Skitigt att man behöver lida så jäkla mucket innan bara...
Så sant, kärlek är gratis men priset man betalar när någon dör... det är oersättligt.
Fy, om min mormor dör nu inom en snar framtid vet jag inte vad jag skulle göra. Förmodligen må ännu sämre, och förmosligen falla tillbaka i mitt självskadebeteende... usch. Vill verkligen inte det... nu när jag lycksts undvika det över ett år vill jag inte falla tillbaka... men eftersom jag inte är frisk än (pga fortfarande tänker mycket på det, det är fortfarande i vissa stunder lockande osv) så finns chansen att falla tillbaka... usch. Det är verkligen bland det värsta jag vet, självskadebeteende! Tar så himla mycket energi från en! Energi man skulle kunna ha till något annat! Något roligare! Men nu nog med detta. Vill inte trigga igång någon!
Usch, känner hur kag plötsligt fick ångest nu.. har konstigt nog haft en rätt bra kväll tills nu. Men... nu slog ångesten till... kanske för jag hörde något mystiskt ljud i huset och börjar oroa mig för det nu...
Aja natti, nu ska här nanas kudde! Hoppas du får en bra natts sömn!