Trots samma lön kan jag aldrig få samma liv som ett par

Är du frustrerad för att du är ensamstående och inte har en partner som också tjänar 75 000 i månaden så ni tillsammans tjänar 150 000 i månaden eller är du frustrerad över att om du skulle träffa någon som tjänar 75 000 i månaden och flytta ihop med hen att du inte skulle få skatta mer än idag?

Det är upp till var och en att dela eller inte dela på kostnader med andra. Du kan exempelvis bo i ett kollektiv eller njuta av lyxen att ha allt för dig själv och detta är inget staten varken ska lägga straffavgifter på eller subventionera.

Skattesystemet har blivit perverst. Det bästa vore eg. om vänstern får fortsätta för då kommer en ny skattereform till slut att tvingas fram.

Att Löfvén låter Sjöstedt fortsätta höja marginalskatterna är bara bedrövligt.

Då har vi inte ens tagit upp att staten stjäl pensionspengarna på alla inkomster över c:a 40k. En jättemarginaleffekt som ingen pratar om.

Skaffa dig en partner, bli sambo. Par är bättre än en. Skaffa dig en allierad.

Jag är frustrerad över att två personer som har gemensam ekonomi beskattas oerhört mycket lättare än jag trots att vi har samma bruttoinkomst. Varken mer eller mindre. Det är avungrundsdjupt orättvist.

 Du betalar din resa själv men de får betala två resor osv osv.

Jag känner en oerhörd frustration. Jag är ensamstående och kämpat som en galning för att skaffa mig ett bra liv. Jag har pluggat i 6 år, jobbat parallellt och inte tagit studielån. Jag har slitit på praktik och traineeplatser i flera år med mycket låg lön, dåliga villkor och 80timmars veckor utan övertid.

Allt mitt slit har burit frukt. Jag tjänar nu drygt 75 000 i månaden på mitt jobb. Dock är jobbet krävande med oerhört stort ansvar och 60 timmars arbetsvecka är inte ovanligt. Jag har också personalansvar vilket självklart tynger.

Jag är fine med detta. Det jag INTE är fine med är hur jag beskattas. Ett exempel; En av mina bästa vänner, som fö lekt sig genom livet, är elektriker och tjänar drygt 35 000 i mån. Hans fru är förskolelärare och tjänar någon tusenlapp mer. De jobbar aldrig mer än max 35 timmars veckor och har inte särskilt betungande jobb. Jag har absolut inga problem med de val de gjort eller de pengar som de tjänar. MEN iom den progressiva beskattningen får de tillsammans ut ca 12 000 kr MER än jag VARJE MÅNAD.

Detta är fruktansvärt frustrerande. Dessa 12 000 per månad är ingen småpotatis och gör att de har HELT andra möjligheter än jag har. HUR kan någon tycka detta är rättvist??? Varför förtjänar två personer med samma totala bruttolön som jag 12 000 mer per månad? Varför ska de få helt andra förutsättningar i livet? Varför straffas jag?

Jag undanber mig kommenterar som "Du tjänar ju ändå så mkt vad klagar du för" eftersom;

1. Att bo i Stockholm är jävligt dyrt. Hela min bransch och mitt sociala liv finns här.

2. Isf skulle lika gärna samma beskattning kunna utfärdas på par. Finns ingen anledning till att det ska vara skillnad.

3. Jag accepterar inte att få mitt korta liv offrat på ett altare för "den goda sakens skull". Isf ska även par "offras"

Mjeh. Skatter gör att folk kan plugga i sex år och skaffa sig jobb som betalar ut 70kkr i månaden. De bidrar även till att vi får sjukvård, vägar, polis och så vidare.

Visst skulle man kunna införa ett platt skattesystem, men jag tvivlar på att det skulle gagna Sverige som helhet. De som inte betalar statlig inkomstskatt (en majoritet av befolkningen) skulle få bära upp de kostnader som idag betalas av de som definitivt har råd. Det i sin tur skulle, vad jag tror, innebära att folk har mindre pengar att röra sig med, vilket i sin tur skulle leda till att mindre skatter skulle gå in till staten och vi skulle inte kunna ha samma välfärd som idag.

Jag betalar glatt statlig inkomstskatt, det leder till gott.